Första Krönikeboken 11 SKB

1. Hela Israel samlades till (slöt upp bakom) David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod.

2. Redan för länge sedan, när Saul fortfarande var kung, var det du [David] som var ledare och anförare åt Israel. Och Herren din Gud (Elohim) har sagt till dig: Du ska föda (valla; vara en herde för – hebr. raah) mitt folk Israel, du ska vara en furste över mitt folk Israel.”

3. När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.Jerusalem intas(2 Sam 5:6-8)

4. David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jevus, där jevusiterna bodde.

5. Invånarna i Jevus sa till David: ”Här kommer du inte in!” Men David intog Sions borg, som nu är Davids stad.

6. David sa: ”Den som först slår jevusiterna, han ska bli överbefälhavare och överste.” Joav, Serujas son, kom upp först, och han blev överbefälhavare.

7. David bosatte sig sedan i borgen, och därför kallade man den Davids stad.

8. Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joav återställde resten av staden.

9. David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.Davids fälttåg(2 Sam 23:8-12)Davids hjätar(2 Sam 23:8-12)

10. Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord.

11. Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jashobeam, son till en hakmonit, den främste bland kämparna, som svängde sitt spjut över 300 slagna på en gång.

12. Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna.

13. Han var med David vid Pas-Dammim när filistéerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filistéerna.

14. Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filistéerna, och Herren lät dem vinna en stor seger.Modig bravad av tre män(2 Sam 23:13-17)

15. Tre av de 30 främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen.

16. David var då i borgen (den starka fästningen – hebr. matsodah) [i Adullam, se 2 Sam 23:14], och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.

17. David sa längtansfullt: ”Tänk om någon kunde ge mig lite vatten från brunnen vid Betlehems stadsport!”

18. Då bröt de tre sig igenom filistéernas linjer, hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med det och bar det till David. Men David ville inte dricka det, utan hällde ut det som ett dryckesoffer åt Herren.

19. Han sa: ”Aldrig inför min Gud att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, de har burit hit det med fara för sina liv.” Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört. [Blod liknas vid liv i 1 Mos 9:4 och att dricka/äta blod är förbjudet i 3 Mos 17:14. David jämställde vattnet från källan med dessa tre mäns blod, eftersom de riskerat sina liv för att hämta det. Men deras bragd var inte lönlös, David uppfyllde 5 Mos 12:16 genom att hälla ut vattnet på marken.]Avishaj(2 Sam 23:18-19)

20. Avishaj, Joavs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över 300 slagna. Han hade ett stort namn bland de tre.

21. Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.Benajaho(2 Sam 23:20-23)

22. Dessutom Benajaho, son till Jojada från Kabseel, som var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen.

23. Han slog också ner egyptiern, en reslig man som var fem alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad med bara sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut.

24. Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna.

25. Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till ledare för sin livvakt.

26. De tappra hjältarna var: Asael, Joavs bror, Elhanan, Dodos son, från Betlehem,

27. haroriten Shammot, peloniten Heles,

28. tekoaiten Ira, Ickeshs son, anatotiten Abieser,

29. hushatiten Sibbekaj, ahoaiten Ilaj,

30. netofatiten Mahraj, netofatiten Heled, Baanas son,

31. Itaj, Ribajs son, från Gibea i Benjamins barns stam, pirgatoniten Benaja,

32. Huraj från Gaashs dalar, arabatiten Abiel,

33. aharumiten Asmavet, shaalboniten Eljaba,

34. gisoniten Bene-Hashem, harariten Jonatan, Shages son,

35. harariten Ahiam, Sakars son, Elifal, Urs son,

36. mekeratiten Hefer, peloniten Ahia,

37. Hesro från Karmel, Naaraj, Esbais son,

38. Joel, bror till Natan, Mibhar, Hagris son,

39. ammoniten Selek, berotiten Nahraj, väpnare åt Joav, Serujas son,

40. jeteriten Ira, jeteriten Gareb,

41. hettiten Uria, Sabad, Alajs son,

42. rubeniten Adina, Shisas son, en huvudman bland rubeniterna, och med honom 30 andra,

43. Hanan, Maakas son, och mitniten Joshafat,

44. ashtarotiten Ussia, Shama och Jeguel, aroeriten Hotams söner,

45. Jediael, Shimris son, och hans bror Joha, tisiten,

46. Eliel mahaviten samt Jeribaj och Joshavja, Elnaams söner, och moabiten Jitma,

47. slutligen Eliel, Obed och Jaasiel mesobajiten.