Första Krönikeboken 13 SKB
1. David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna.
2. Sedan sa David till hela Israels församling: ”Om ni samtycker och om det är från Herren (Jahve), vår Gud (Elohim), låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med betesmarker, att de ska samlas hos oss.
3. Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för under Sauls tid frågade vi inte efter den.”
4. Hela församlingen svarade att man skulle göra så, för alla tyckte att förslaget var gott.
5. David samlade då hela Israel, från Shihor i Egypten ända dit där vägen går till Chamat [i nuvarande södra Syrien, inte så lång från Tel Dan, se Dom 18:28], för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim.
6. David drog med hela Israel upp till Baalah, till Kirjat-Jearim [13 km väster om Jerusalem], som tillhör Juda, för att därifrån föra upp Herren Guds ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn.
7. De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadavs hus. Det var Uzza och Achjo som körde vagnen. [Acho gick framför, se 2 Sam 6:4.]
8. David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, lyror, tamburiner, cymbaler och trumpeter.
9. Men när de kom till Kidons tröskplats räckte Uzza ut sin hand för att ta tag i arken, eftersom oxarna snavade.
10. Då upptändes Herrens vrede mot Uzza, och han slog honom för att han räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud.
11. Men David blev upprörd eftersom Herren (Jahve) hade brutit ner (hebr. perets) Uzza, så han kallade den platsen Peres-Uzza, som den heter än i dag. [Perets betyder bryta sönder och Uzza betyder stark. Platsern ligger inom 1 km avstånd, väster om Jerusalem.]
12. David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sa: ”Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?”
13. Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus.
14. Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus och hans familj i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.