Första Krönikeboken 16 B2000

1. Guds ark fördes in och ställdes i det tält som David hade rest åt den. Sedan bar man fram brännoffer och gemenskapsoffer inför Gud,

2. och då David hade avslutat offren välsignade han folket med Herrens namn.

3. Till varje man och kvinna bland israeliterna delade han ut ett bröd, en kaka dadlar och en kaka russin.Leviternas tjänstgöring

4. Några av leviterna satte han att göra tjänst inför Herrens ark; de skulle prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud.

5. Asaf var den främste, därnäst kom Sakarja, vidare Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Mattitja, Eliav, Benaja, Oved-Edom och Jeiel med harpor och lyror, Asaf med cymbaler,

6. prästerna Benaja och Jachasiel med trumpeter; alla skulle de svara för den ständiga tjänsten inför Guds förbundsark.

7. Den dagen uppdrog David för första gången åt Asaf och hans bröder att lovsjunga Herren med dessa ord:

8. Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk!

9. Sjung och spela till hans ära, tala om alla hans under!

10. Prisa stolt hans heliga namn; de som söker Herren må glädja sig.

11. Sök er till Herren och hans makt, träd ständigt fram inför honom.

12. Tänk på de under han har gjort, hans tecken och hans domslut,

13. ni barn till Israel, hans tjänare, söner till Jakob, hans utvalde.

14. Han är Herren, vår Gud, över hela jorden når hans domar.

15. För evigt minns han sitt förbund, i tusen släktled det bud han gav,

16. förbundet han slöt med Abraham och sin ed till Isak.

17. Han gav det till Jakob som en stadga, till Israel som ett evigt förbund:

18. »Åt dig skall jag ge Kanaans land till arv och egendom.«

19. Fastän de var så få, en liten skara främlingar

20. som vandrade från folk till folk, från det ena riket till det andra,

21. lät han inte någon förtrycka dem. Han tuktade kungar för deras skull:

22. »Rör inte mina smorda, skada inte mina profeter!«

23. Sjung till Herrens ära, hela världen, ropa ut hans seger dag efter dag!

24. Förkunna hans ära bland folken, bland alla människor hans under!

25. Ty stor är Herren, högt är han prisad, värd att frukta mer än alla gudar.

26. Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen.

27. Han omges av prakt och glans, av makt och glädje i sin boning.

28. Ära Herren, alla folkslag, ära Herrens majestät,

29. ära Herrens höga namn! Kom med offer inför honom, fall ner inför Herren i helig skrud!

30. Darra inför honom, hela jorden! Förkunna bland folken: Herren är konung! Världen står fast, den kan inte rubbas.

31. Må himlen fröjdas och jorden jubla,

32. havet brusa och allt det rymmer, marken och allt den bär må glädja sig.

33. Då skall skogens träd jubla inför Herren — se, han kommer för att råda över jorden.

34. Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.

35. Och säg: Rädda oss, Gud, vår räddare, hämta hem oss och befria oss från folken, så att vi får prisa ditt heliga namn och tacka och lova dig.

36. Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet. Och hela folket sade: »Amen«, och de prisade Herren.

37. David lämnade Asaf och hans bröder där inför Herrens förbundsark. De skulle ständigt göra tjänst inför arken, enligt ordningen för varje dag,

38. liksom Oved-Edom och hans bröder, sammanlagt 68. Oved-Edom, son till Jedutun, och Hosa skulle vara dörrvaktare.

39. Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lät han bli kvar vid Herrens boning på offerplatsen i Givon.

40. De skulle alltid bära fram brännoffer till Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och fullgöra allt som är skrivet i den lag som Herren givit Israel.

41. Med dem var också Heman och Jedutun och de andra utvalda som var särskilt utsedda att tacka Herren — evigt varar hans nåd.

42. Hos dem fanns också trumpeterna och cymbalerna för dem som skulle spela, liksom de övriga instrumenten för gudstjänsten. Och Jedutuns söner vaktade dörren.

43. Var och en gick nu hem till sitt, och David vände tillbaka för att välsigna sin familj.