Första Krönikeboken 16 SFB15

1. Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte.

2. När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn.

3. Och till var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en brödkaka, en dadelkaka och en druvkaka.

4. Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark och prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud:

5. Asaf som ledare, efter honom Sakarja och dessutom Jegiel, Shemiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med lyror och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler.

6. Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark. Davids lovsång

7. Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka Herren på detta sätt:

8. Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!

9. Sjung till hans ära, lovsjung honom, tala om alla hans under.

10. Ha er ära i hans heliga namn! De som söker Herren ska glädja sig av hjärtat.

11. Fråga efter Herren och hans makt, sök alltid hans ansikte.

12. Tänk på de under han gjort, på hans tecken och hans muns domar,

13. ni Israels barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda.

14. Han är Herren vår Gud, över hela jorden når hans domar.

15. Kom ihåg hans förbund för evigt, i tusen släktled ordet han gett,

16. förbundet han slöt med Abraham och eden han gav till Isak.

17. Han bestämde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund:

18. ”Till dig ger jag Kanaans land som er arvedel och egendom.”

19. Då var ni en liten skara, ni var få och främlingar i landet.

20. De vandrade från folk till folk, från ett rike till ett annat.

21. Han lät ingen förtrycka dem, han straffade kungar för deras skull:

22. ”Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!”

23. Sjung till Herren, hela jorden! Ropa ut hans frälsning dag efter dag!

24. Förkunna hans ära bland hednafolken, bland alla folk hans under!

25. Stor är Herren och högt prisad, värd att vörda mer än alla gudar.

26. Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen.

27. Majestät och härlighet är inför hans ansikte, makt och glädje i hans boning.

28. Ge åt Herren, ni folkens släkter, ge åt Herren ära och makt!

29. Ge åt Herren hans namns ära, kom med gåvor inför hans ansikte!

30. Tillbe Herren i helig skrud, bäva inför honom, hela jorden! Världen står fast och vacklar inte.

31. Himlen ska glädjas och jorden fröjda sig, bland hednafolken ska man säga: Herren är kung!

32. Havet ska brusa med allt som fyller det, marken ska glädja sig med allt som den bär,

33. skogens alla träd ska ropa av fröjd inför Herren, för han kommer för att döma jorden.

34. Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd.

35. Och säg: Fräls oss, du vår frälsnings Gud, och samla oss och rädda oss från hednafolken, så att vi får prisa ditt heliga namn och ha vår ära i att prisa dig.

36. Lovad är Herren, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket sade: ”Amen!” och prisade Herren.Gudstjänst i Jerusalem och Gibeon

37. David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag.

38. Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.

39. David lät också prästen Sadok och hans bröder prästerna bli kvar inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon,

40. för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel.

41. Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, för hans nåd är evig.

42. Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.

43. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.