Första Krönikeboken 16 SKB

1. Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte.

2. När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn.

3. Och till var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en brödkaka [en runt bröd, se 1 Sam 2:36], en dadelkaka och en druvkaka. [Alla var med i festligheterna, se även 2 Sam 6:19.]

4. Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark och prisa, tacka och lova Herren (Jahve), Israels Gud:

5. Asaf som ledare, efter honom Sakarja och dessutom Jegiel, Shemiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med lyror och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler.

6. Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.Davids tacksägelsepsalm [Denna psalm, vers 8-36, är sammanställd med innehåll från flera olika psalmer. Vers 8-22 (från Ps 105:1-15), vers 23-33 (från Ps 96:1-13), vers 34 (från Ps 106:1) och vers 35-36 (från Ps 106:47-48).]

7. På den dagen gav David för första gången denna sång av lovprisning till Herren (Jahve) till Asaf och hans bröder: ______

8. Tacka Herren (Jahve), åkalla hans namn; kungör hans gärningar bland folken. [Ps 105:1]

9. Sjung till honom, musicera till honom, begrunda (tänk på, reflektera över) alla hans underbara gärningar (om allt fantastiskt han gjort). [Ps 105:2]

10. Ha er ära i hans heliga namn, låt deras hjärtan glädja sig som söker Herren (Jahve). [Ps 105:3]

11. Fråga efter (sök; ta er tillflykt till; träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahve) och hans styrka (makt) [frälsning], sök (leta, be; längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen, alltid, för evigt). [Ps 105:5] [I hebreiskan används två synonyma verb för att söka: darash och baqash. Darash beskriver ett noggrant sökande och består av de tre bokstäverna Dalet, Resh och Shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven Dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. Resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, Shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man regelbundet söker Guds ansikte och hans kraft. Baqash har också tre bokstäver (Bet, Qof och Shin), där Shin, som illustrerar Guds kraft (precis som i darash) står sist. Bet är en bild på ett hus och Qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist och som därmed för med sig Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka – hos honom finns frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro. Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet tamid kommer från verbet för ”att sträcka/tänja”, dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. Herren, hans ansikte och hans styrka hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26; Rom 8:31.]

12. Kom ihåg hans underbara gärningar, allt fantastiskt som han har gjort, hans mirakler och hans muns domar.

13. Abrahams säd, hans tjänare, Jakobs söner (barn), hans utvalda. [1 Mos 12:1-3]

14. Han är Herren vår Gud (Jahve Elohim). Hans domar finns på hela jorden.

15. Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt, orden som han befallde för tusen generationer.

16. Förbundet som han upprättade (skar) med Abraham, och eden som han gav Isak. [Förbundet är ett blodsförbund, 1 Mos 15; 17:23; 26:3-5 och i hebreiskan är uttrycket alltid att man ”skär ett förbund” det pekar fram på Jesus som när han gav oss det Nya förbundet gjorde det med sina sår och genom att utgjuta sitt blod för oss.]

17. Han har bekräftat det till Jakob som en stadga, till Israel ett evigt förbund.

18. Du säger: ”Till dig ska jag ge Kanaans land, hela ditt arv.” [1 Mos 15:18]

19. När de bara var ett fåtal, ja mycket få, och färdades genom det (utlovade landområdet),

20. när de gick från land till land, från ett kungarike till ett annat folk, [Det landområde som Gud hade utvalt beboddes av ett flertal folkgrupper innan Israel fick ta över landet.]

21. tillät han ingen att göra fel mot dem, han bestraffade kungar för deras skull.

22. [Och sa:] ”Rör inte mina smorde (utvalda) och tillfoga inte mina profeter någon skada.” [Temat i Davids tacksägelse, för att arken har förts in i tabernaklet i Jerusalem, ändrar tema från att ha handlat om Israel till hur Gud regerar över hela världen. Följande stycke, vers 23-29, hämtar mycket stoff från Ps 96:1-13.]

23. Sjung till Herrens (Jahves) ära, hela jorden. Proklamera (kungör det glada segerbudskapet om) hur han räddar oss (hans frälsning) varje dag (från dag till dag)!

24. Gör hans ära (mäktiga närvaro) känd bland folken, berätta om hans under (mirakulösa, underbara gärningar) för alla människor.

25. För stor (storslagen) är Herren (Jahve), högt är han prisad, värd att frukta i vördnadsfull tillbedjan, mer än alla gudar (elohim).

26. För alla hednafolkens gudar (elohim) är tomhet (hebr. elilim, snarlikt ordet för gudar, användandet ), men Herren (Jahve) är den som gjort (tillförordnat – hebr. asah) himlarna.

27. Majestät och härlighet är inför hans ansikte (omger honom), styrka (makt, kraft att segra) och glädje finns i hans boning. [Gud är källan till vår styrka och glädje!] [Stycket inleds med tre uppmaningar att ”ge till Herren”.]

28. Ge till Herren (Jahve), alla folkens familjer (släkter). Ge till Herren (Jahve), ära och makt. [Ps 96:7]

29. Ge till Herren (Jahve), den ära som tillhör hans namn. Bär fram ett offer, och kom inför hans ansikte [Ps 96:8 har gårdar, då var templet byggt]. Tillbe Herren (Jahve) i helig skrud.

30. Bäva inför honom, hela jorden (hebr. erets), världen (hebr. tevel) står fast, den kan inte rubbas (vackla). [Här finns en annan fras jämfört med Ps 96:9-10.] [Tre uppmaningar till himlen, havet och marken:]

31. Må himlen glädja sig, och jorden fröjda sig. [Hebreiskan har här fyra ord vars begynnelsebokstäver är JHVH, det formar ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve.] bland hednafolken ska man säga: Herren (Jahve) är kung!

32. Må havet brusa, med allt som fyller det. Må marken vara glad, tillsammans med allt på den.

33. Då ska skogens alla träd jubla (triumfera, ropa i glädje) inför Herren (Jahve), för han kommer, han kommer för att döma jorden. Han ska döma världen med rättfärdighet, och folken med sin sanning (trofasthet). [Ps 98:9]

34. Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Ps 106:1]

35. Och säg: ”Fräls oss Herre vår Gud (Jahve Elohim) och samla oss från hednafolken [länderna dit de blivit utspridda] så att vi får tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt heliga namn och triumfera i din lovprisning.” [Ps 106:47]

36. Välsignad är Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim) från evighet till evighet, Och allt folket sa: ”Amen!” och prisade (lovade) Herren (Jahve). [Första strofen är identisk med Ps 106:48. Uppmaningen i den andra att alla folk ska säga ”Amen”, är omskriven och beskriver hur alla folk nu gör detta.] ______

37. David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag.

38. Oved-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Oved-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.

39. David lät också prästen Sadok och hans bröder prästerna bli kvar inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon,

40. för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den undervisning som Herren (Jahve) hade gett Israel,

41. och dem tillsammans med Heman och Jedutun och de övriga namngivna för att de skulle tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).

42. Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.

43. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.