Första Krönikeboken 17 SFB15

1. När David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält.”

2. Natan sade till David: ”Gör allt som ligger på ditt hjärta, för Gud är med dig.”

3. Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade:

4. ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som ska bygga det hus där jag ska bo.

5. Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till i dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel.

6. Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?

7. Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren för att bli furste över mitt folk Israel.

8. Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden.

9. Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem så att de får bo kvar där utan att oroas mer. Onda människor ska inte längre förtrycka dem som förr,

10. under tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender. Och jag förkunnar för dig att Herren ska bygga ett hus åt dig.

11. När din tid är ute och du går till dina fäder ska jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner. Jag ska befästa hans kungarike.

12. Han ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt.

13. Jag ska vara hans far, och han ska vara min son. Min nåd ska inte vika från honom så som jag lät den vika från den som var före dig.

14. Jag ska befästa honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans tron ska stå fast för evigt.”

15. Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David. Davids tackbön

16. Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: ”Vem är jag, Herre Gud, och vad är mitt hus eftersom du har fört mig ända hit?

17. Och ändå var detta för lite i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre Gud.

18. Vad mer ska nu David säga till dig om den ära du har visat din tjänare? Du känner din tjänare.

19. Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting.

20. Herre, ingen är som du, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vi har hört med våra öron.

21. Och var på jorden finns ett hednafolk som ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa som sitt eget folk, för att göra dig ett stort och fruktat namn när du fördrev hednafolken för ditt folk som du återlöst från Egypten?

22. Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.

23. Och nu, Herre, låt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evigt. Gör som du har sagt.

24. Då ska ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man ska säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig.

25. För du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du ska bygga honom ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig.

26. Och nu, Herre: du är Gud, och du har lovat din tjänare detta goda.

27. Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar inför dig för evigt. För vad du, Herre, välsignar, det är välsignat för evigt.”