Första Krönikeboken 29 SKB

1. Kung David sa till hela församlingen: ”Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, för detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud.

2. Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som ska vara av guld i min Guds hus, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxer och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar och alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd.

3. Och fortfarande har jag nåd (villkorad når – hebr. ratsah) i min Guds hus, det finns egendom till mig, guld och silver ger jag till min Guds hus, utöver allt som jag har bestämt (förut har skaffat) till det heliga huset:

4. 3 000 talenter guld av guld från Ofir, och 7 000 talenter renat silver till att överdra byggnadernas väggar med,

5. för att göra av guld det som ska vara av guld och för att göra av silver det som ska vara av silver, till allt slags arbete som utförs av konsthantverkare. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?”

6. Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom ledarna för kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor.

7. De gav till arbetet på Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dariker, 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter järn.

8. Var och en som hade ädelstenar gav dem till skatten i Herrens (Jahves) hus under gershoniten Jehiels vård.

9. Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, för de bar fram sina frivilliga gåvor åt Herren av hängivet hjärta. Också kung David gladde sig mycket.Davids lovprisning [En insamling har gjorts till bygget av templet, och folket har först och främst gett sig själva och sina hjärtan till Herren, se vers 5. Man har sedan frikostigt gett av sina medel till bygget. Utöver den stora gåva David redan har gett tillkommer nu 168 ton guld, 337 ton silver, 606 ton brons och 3 365 ton järn, se 1 Krön 28:7.]

10. Därför [överväldigad av folkets hängivenhet till Herren och deras generösa gåvor] välsignade David Herren (Jahve) inför hela församlingen. David sa: ______ ”Välsignad vare du, Herre (Jahve), Israels Gud (Elohim), vår fader från evighet till evighet.

11. Herre (Jahve), din är [ordagrant: ’till dig JHVH’] storheten (hebr. gedullah) och makten (styrkan, kraften – hebr. geburah) och härligheten (äran, ståten, skönheten – hebr. tifarah) och glansen (evigheten, segern – hebr. netsach) [den klart lysande fjärran ifrån, se Upp 22:16] och majestätet (prakten, storslagenheten – hebr. hod). Ja, allt [som är] i himlarna och på jorden. Ditt är riket (dig tillhör kungariket), Herre (Jahve), och du är den upphöjde härskaren (han som lyfter upp sig själv till huvud) över allting.

12. Både rikedom och ära kommer från dig, och du råder över allt. I din hand är kraft och styrka, det står i din hand att göra vad som helst, stort och starkt.

13. Nu (därför) tackar vi dig vår Gud (Elohim), och vi prisar (hebr. halal) ditt härliga namn.” ______ [Bönen som Jesus lärde sina lärjungar att be har likheter med denna bön av David, se vers 10b och ”vår Fader” i Matt 6:9. Delar av vers 11 ”ditt är riket och makten och äran i evighet” återfinns också som doxologi (lovprisning av Gud) i många böner, bl.a. Herrens bön i Matt 6:9-13.]

14. [David fortsätter i bönen:] ”Men vem är jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana [stora] frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt. Det vi gett dig har vi ju fått ur din hand.

15. För vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden [Job 8:9; Ps 144:4], och utan hopp (hebr. miqveh) [hopp om att bli ren, se 3 Mos 11:36].

16. Herre vår Gud, alla dessa gåvor som vi skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn – från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans.

17. Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och ger nåd (villkorad nåd; har behag – hebr. ratsah) till vad som är rätt. Med ärligt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram sina frivilliga gåvor till dig.

18. Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas sinne och tankar vara redo till sådant för evigt, och vänd deras hjärtan till dig.

19. Ge min son Salomo ett hängivet hjärta så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger templet som jag förberett.”

20. Därefter sa David till hela församlingen: ”Lova Herren (Jahve) er Gud (Elohim)!” Då lovade hela församlingen Herren (Jahve), sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen.

21. Dagen därpå slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel.

22. De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung. De smorde honom till en Herrens furste och Sadok till präst.

23. Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin far David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom.

24. Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo.

25. Och Herren gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som varit kung över Israel före honom.David dör

26. David, Ishais son, hade regerat över hela Israel.

27. Den tid han regerade över Israel var 40 år. [1010-970 f.Kr.] Han regerade 7 år i Chevron och 33 år i Jerusalem. [2 Sam 5:4-5]

28. Han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom.

29. Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid och hans sista, det finns skrivet i siaren Samuels krönika [Samuelsböckerna], i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika.

30. Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som mötte honom och Israel och alla andra länder och riken.