Första Korinthierbrevet 13 SFB15

1. Om jag talar både människors och änglars språk men inte har kärlek, är jag bara ekande brons eller en skrällande cymbal.

2. Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men inte har kärlek, så är jag ingenting.

3. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas men inte har kärlek, så vinner jag ingenting.

4. Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst.

5. Den beter sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tänker inte på det onda.

6. Den gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen.

7. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

8. Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska försvinna, tungomålen ska tystna och kunskapen försvinna.

9. Vi förstår bara till en del och profeterar till en del,

10. men när det fullkomliga kommer ska det som är till en del försvinna.

11. När jag var barn talade jag som ett barn, tänkte som ett barn och förstod som ett barn. Men sedan jag blivit vuxen har jag lagt bort det barnsliga.

12. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag bara till en del, men då ska jag känna fullkomligt, så som jag själv blivit fullkomligt känd.

13. Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.