Första Korinthierbrevet 15 B2000

1. Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står

2. och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse — den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro.

3. Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna,

4. att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna

5. och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.

6. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit.

7. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.

8. Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster.

9. Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling.

10. Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat mer än någon av dem, fast inte jag själv, utan Guds nåd som har varit med mig.

11. Jag eller de — så är det vi förkunnar, och så är det ni har lärt er att tro.

12. Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda?

13. Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått.

14. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro.

15. Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår.

16. Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått.

17. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder.

18. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade.

19. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.

20. Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna.

21. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa.

22. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus.

23. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom.

24. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft,

25. ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter.

26. Den siste fienden som förintas är döden,

27. ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom.

28. Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.

29. Vad skall annars de göra som låter döpa sig för de dödas skull? Om de döda inte alls uppstår, varför låter man då döpa sig för deras skull?

30. Och jag själv, varför sätter jag livet på spel i varje ögonblick?

31. Ja, bröder, så sant som ni är min stolthet i Kristus Jesus, vår herre: jag står inför döden varje dag.

32. Om jag bara hade tänkt på människors sätt när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos, vad hade det då tjänat till? Om de döda inte uppstår, låt oss äta och dricka, ty i morgon skall vi dö.

33. Låt inte bedra er. »Av dåligt sällskap blir den bäste snart förstörd.«

34. Nyktra till på allvar och synda inte mer! Det finns ju några som inte vill veta något om Gud, det säger jag till er skam.Uppståndelse är förvandling

35. Nu undrar någon: »Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?«

36. Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör.

37. Och när du sår är det inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn eller något annat frö.

38. Men Gud ger det den gestalt han har bestämt, och varje frö får sin egen gestalt.

39. Alla kroppar är inte likadana, människorna har sina, boskapen sina, fåglarna sina och fiskarna sina.

40. Vidare finns det himmelska kroppar och jordiska, men de himmelska har sin glans och de jordiska har en annan.

41. Solen har sin glans, månen sin och stjärnorna sin. Ja, alla stjärnor har olika glans.

42. Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt.

43. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft.

44. Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande.

45. Och så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv.

46. Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga.

47. Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen.

48. Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska.

49. Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska.

50. Men det vill jag ha sagt, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva oförgänglighet.

51. Vad jag nu säger er är ett mysterium: vi skall inte alla dö, men vi skall alla förvandlas,

52. i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty den kommer att ljuda, och då uppstår de döda i oförgänglig gestalt, och vi förvandlas.

53. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.

54. Men när det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen.

55. Död, var är din seger? Död, var är din udd?

56. Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen.

57. Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus.

58. Stå därför fasta och orubbliga, mina kära bröder, och ge ut er helt i arbetet för Herren. Ni vet ju att han inte låter er möda vara förspilld.