Första Korinthierbrevet 2 SFB15

1. När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er.

2. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst.

3. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er.

4. Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft.

5. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.

6. Vishet förkunnar vi dock bland de vuxna, en vishet som inte hör till den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång.

7. Nej, vi förkunnar Guds hemliga och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt ska bli till härlighet för oss.

8. Den visheten har ingen av den här världens härskare känt. Hade de känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.

9. Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.

10. Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud.

11. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.

12. Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud.

13. Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord.

14. En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

15. Den andliga människan däremot kan bedöma allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.

16. För vem har lärt känna Herrens sinne? Vem kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.