Första Johannesbrevet 2 SKB

1. Mina kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion], jag skriver detta för att ni inte ska synda. [Här gör Johannes en själavårdande parentes till den tredje punkten som introducerades i föregående vers, se 1 Joh 1:10. Gr. teknion är en diminutiv form av det vanliga ordet för barn (gr. teknon). Ordagrant skriver Johannes ”barn av mig”, vilket förstärker att det är hans älskade/kära barn. Ordet används sju gånger i detta brev, se 1 Joh 2:1, 12, 28; 3:7, 18; 4:4; 5:21. Den enda användningen utanför detta brev är i Joh 13:33 där Jesus tilltalar lärjungarna med det kärleksfulla ordet.] Men om någon [ändå] skulle synda har vi en hjälpare (en advokat; en som för vår talan) hos Fadern, den rättfärdige (trogne) Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

2. Han är försoningen (det fullständiga offret) för våra synder, och inte bara för våra utan för hela världens [synder]. [Det finns två ytterligheter i synsättet på synd som bemöts i detta stycke, se 1 Joh 1:8-2:2. För den som säger att han aldrig har syndat är Johannes tydlig med att ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud”, se Rom 3:23. Samtidigt är brevet skrivet för att uppmana till att undvika att synda. Den rättfärdige kan falla sju gånger, men reser sig upp igen, se Ords 24:16. Det finns förlåtelse och rening för den som erkänner sina felsteg, se 1 Joh 1:9.]Tre äkthetsprov för en sann tro [I vers 6 introduceras ordet förbli (gr. meno) för första gången i detta brev. Det används totalt 24 gånger i kapitel 2-4 och har betydelsen att stanna kvar, leva och bo. Tre fraser börjar med ”Den som säger”, se vers 4, 6, 9.]

3. Och genom (i) detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi har lärt känna honom: att (om) vi håller hans bud [vill bevara och vaka över att de når sin fullbordan].

4. Den som [gång på gång] säger: ”Jag känner (har lärt känna) [har en personlig relation med] honom”, men inte håller [kontinuerligt bevarar och vakar över; lever efter] hans bud (fullkomliga ordningar) är en lögnare, och sanningen finns (är) inte i honom.

5. Men den som håller (som då skulle bevara och vaka över) [leva efter] hans ord (budskap), i honom har Guds [utgivande] kärlek verkligen (sannerligen) nått sitt mål (blivit mogen, och fulländad; gjort sitt verk). Genom detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi är i honom.

6. Den som [gång på gång] säger sig förbli [Joh 15:4-10] i honom är [alltid] skyldig att själv också vandra (leva) precis på samma sätt som han [Jesus] vandrade (levde).

7. Mina älskade! Jag skriver inte ett nytt bud till er, utan ett gammalt bud som ni haft från början. Det gamla budet är ordet (budskapet) ni hörde från början.

8. Ändå (å andra sidan) skriver jag ett nytt bud (ett annat slags bud) till er – ett som är verkligt [dess sanning kan ses] i honom och i er, eftersom mörkret [okunnigheten om de andliga tingen] skingras (försvinner) och det sanna ljuset [som inte kan döljas] redan lyser.

9. Den som [gång på gång] säger sig vara i ljuset [vilket de falska lärarna gjorde, se 2:18-19] men [går omkring och] hatar sin broder [i tron], är fortfarande (ännu i denna stund) kvar i mörkret [i andlig okunskap].

10. Den som älskar sin broder [och fortsätter att älska osjälviskt och utgivande] förblir (blir/stannar kvar; lever) i ljuset – i honom finns ingenting som leder till fall (inget som kan utlösa/förorsaka en skandal).

11. Men den som [går omkring och] hatar sin broder är i mörkret [i andlig okunskap] och vandrar (lever) i mörkret och han vet inte (har inte insett/förstått) vart han går, för mörkret har förblindat [lagt ut dimridåer för] hans ögon.Ord av uppmuntran [Följande stycke, vers 12-14, har kopplingar både framåt och bakåt. Efter en avslutad diskussion i två triader med påståenden, kommer nu en uppmuntran till de troende strukturerad på samma sätt med två triader i en fin poetisk symmetri. Johannes bekräftar att de är förlåtna och att de känner Fadern. De två triaderna är snarlika, men ändå olika. Det är främst de två första fraserna, vers 12a och 14a riktade till barnen, som skiljer sig åt. Det kan vara tre distinkta grupper som adresseras: barn, fäder och unga män. Ett annat synsätt är att den första gruppen – barn – syftar på alla troende. Den delas sedan in i två grupper: fäder och unga män. Det kan vara fysisk ålder som avses, men troligare är att det syftar på den andliga mognad och styrka som bör finnas hos alla troende. För en ung troende är kampen mot den onde extra påtaglig. Med ålder och andlig mognad följer en djupare relation med Gud.]

12. Jag skriver till er kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion], för era synder är förlåtna genom (på grund av) hans namn.

13. Jag skriver till er [andliga] fäder, för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er unga män för ni har segrat över den onde.

14. Jag har skrivit till er barn [andliga små barn under uppfostran – gr paidion], för ni har lärt känna (har en personlig relation med) Fadern. Jag har skrivit till er [andliga] fäder, för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er unga män, för ni är starka (har fått en inneboende kraft) och Guds ord (gr. logos) förblir (är kvar; bor) i er och ni har segrat över den onde. [Johannes karaktäriserar de troende med att deras synder har blivit förlåtna och att de har lärt känna Fadern. Detta speglar löftet i Jer 31:31-34 och visar på kontinuiteten mellan det Gamla och Nya testamentet.]Älska Gud mer än den här onda världen

15. Älska inte världen [detta världssystem], inte heller det [allt det som finns] i världen. Om någon skulle älska världen [med den högsta formen av kärlek – gr. agapao] finns (är) inte Faderns kärlek i honom. [Rom 12:2; Jak 4:4; 1 Pet 1:14-17]

16. För allt det [som är] i världen – köttets begär [kroppens och den gamla naturens passionerade önskan efter sensuell njutning], och ögonens begär [sinnets starka önskan; njutningslystnad efter mer, se Ords 27:20], och detta livets [tomma, självsäkra] skryt (högmod; ”kvacksalveri”) [falska marknadsföring över det goda man påstår sig ha uppnått med egna resurser och tillgångar] – [det] är inte från Fadern, utan från världen. [Ef 2:1-3]

17. Världen förgås (går under; upphör, försvinner) och (även, likaså) dess begär (starka passion) [efter det som är ont], men den som gör Guds vilja [och fortsätter utföra Guds önskan och längtan med dess bestämda syften] förblir i evighet [ordagrant: består in i tidsåldern – dvs. fram tills evigheten kommer]. [Det är viktigt att betona att Johannes inte fördömer världen och dess resurser – i sitt evangelium beskriver han själv Faderns kärlek till världen (gr. kosmos), se Joh 3:16. Allt som Gud har skapat är gott, se 1 Mos 1:4, 10, 12, 18, 21, 25, 31; Joh 1:1-18. Kosmos kan syfta på flera saker, vilket Johannes här också förtydligar genom att beskriva vad som driver ogudaktiga människor på jorden i deras världsliga angelägenheter. Köttets och ögonens begär inkluderar allt som kan bli till ett begär. Hunger, sexualdrift, kreativitet, osv. är alla goda drivkrafter inom de begräsningar Gud har gett, men kan också missbrukas. Problemet är den fallna mänskliga naturen som följer det onda i stället för det goda – och tillber det skapade i stället för Skaparen, se Rom 1:20. De tre punkterna – den syndfulla naturens begär, ögats begär och det skrytsamma pratet täcker in de synder som på ett speciellt sätt fördärvar det goda i Guds skapelse. Jesus frestades också på dessa tre områden, se Luk 4:1-13. Även den första frestelsen som nämns i Bibeln följer samma mönster. Frukten mättade en hunger som inte ville underordna sig Gud, se 1 Mos 3:6.]Vissa har lämnat sanningen

18. Barn [andliga små barn under uppfostran – gr. paidion]! Nu är det den sista tiden (timmen). Ni har hört att Antikrist ska komma [Paulus undervisar t.ex. om Laglöshetens människa, se 2 Thess 2:3-11], redan nu har många antikrister uppstått (dykt upp, visat sig). Genom detta vet vi (har vi en personlig erfarenhet, bevisar det) att det är den sista tiden. [Uttrycket ”den sista tiden” används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16-39 och Heb 1:2. Med ordvalet indikerar Johannes att budskapet är brådskande, utan att för den skull hävda att slutet är nära förestående. Ordet ”Antikrist” betyder ”motståndare till Kristus (den Smorde)”, men också ”ersättare för Kristus” och beskriver någon som kopierar och härmar Kristus. Alla läror som går emot vem Jesus är och vad han har sagt är ”anti” Kristus. Följaktligen kallas de som förespråkar och lär ut dessa falska läror för antikrister och är fiender till Kristus (den Smorde). Uttrycket antikrist/antikrister används totalt fem gånger i NT. Fyra gånger i detta brev och en gång i 2 Joh 1:7. Andra titlar för Antikrist är ”Laglöshetens människa”, se 2 Thess 2:3, och ”Förödelsens styggelse”, se Matt 24:15. Även vilddjuret i Upp 13:1, 11 förknippas med Antikrist.]

19. De har gått ut från oss [utgått från vår gemenskap och lära], men de hörde aldrig till oss, för om de hade hört till oss, skulle de varit kvar med oss. Men de lämnade, och det visar (så att det skulle bli uppenbart) att inte alla hör till oss.

20. Men ni [i motsats till alla som är emot den Smorde, se vers 18] har fått en smörjelse (gr. chrisma) från den Helige [Ande], och ni har alla kunskap [var och en av er har personligen erfarit sanningen, se vers 21 och Jer 31:33-34.]

21. Jag har inte skrivit till er för att ni inte känner sanningen, utan därför att ni känner den, och eftersom ingen lögn (falskhet) kommer från (har sitt ursprung i) sanningen. [Ordet ”skrivit” återkommer i vers 26.]

22. Vem är ”lögnaren” om inte den som förnekar (vanemässigt förkastar) att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus)? En sådan person är Antikrist [en motståndare till Guds utvalde och smorde Kung], den som förnekar (vanemässigt förkastar) Fadern och Sonen.

23. [Nu kommer kiasmens centrum och höjdpunkt:] Den som förnekar (gång på gång förkastar) Sonen, har inte heller Fadern. Den som bekänner (säger samma sak som, tänker likadant som) Sonen har också Fadern.

24. Låt det ni fått höra från början förbli (bo, leva) i er. Om det ni hört från början förblir (bor, lever) i er, så ska ni förbli (bo, leva) i Sonen och i Fadern.

25. Och detta är det löfte han har lovat oss: evigt liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. [1 Tim 4:8; 2 Tim 1:1]

26. Detta har jag skrivit till er med anledning av dem som ständigt försöker förleda er [de falska lärarna].

27. Men vad det gäller er så är den smörjelse som ni har fått från honom [den Helige, se vers 20] kvar i er (den bor i er). Ni behöver inte att någon [falsk lärare, antikrist, motståndare till Jesus, se vers 18-19] lär (undervisar) er, låt i stället hans [den Heliges] smörjelse fortsätta att lära er allting, den är sanning och inte lögn, så, just som han lärde er, förbli (var kvar, lev) i honom. [Det grekiska ordet för att lära och undervisa används tre gånger i vers 27 och bara här i hela detta brev. Även ordet för att förneka används tre gånger i detta stycke och ingen annanstans i brevet, se vers 22-23. Jesus talade om den helige Ande som skulle undervisa lärjungarna, se Joh 14:26. Johannes tar inte avstånd från lärare och all undervisning – bara det att han skriver detta brev, se vers 26, visar på vikten av god undervisning, se Ef 4:11. Det behövs dock inga nya, gnostiska uppenbarelser som lär ut en annan Jesus. Den helige Ande vill också hjälpa varje troende att avgöra om det är sanningen som undervisas.]Guds barn – delaktiga i Guds familj (2:28-3:10) [Sex gånger i följande stycke försäkrar Johannes att den som tror är Guds barn, se 1 Joh 2:28; 3:1, 2, 7, 10a, 10b. Tio gånger från vers 29 och till slutet används ordet ”född”. Det har inte använts någon gång tidigare i brevet. Den som är född av honom är hans barn. De tror på Gud och älskar sina syskon medan de väntar på Jesu återkomst. Ordet går som en röd tråd genom detta stycke och används fem gånger, se 1 Joh 2:28; 3:2a, 2b, 5, 8. Jesus har uppenbarats när han kom till jorden och kommer att uppenbaras när han kommer tillbaka.]

28. Nu kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron]: Fortsätt att förbli (var kvar, lev) i honom. Då kan vi vara frimodiga när han uppenbarar sig och behöver inte skämmas (rygga tillbaka från honom i skam) vid hans ankomst.

29. Om ni vet att han är rättfärdig [om ni verkligen förstått att Jesus är helt rättfärdig och alltid gjort Faderns vilja], då förstår ni (har ni också en personlig erfarenhet av) att var och en som praktiserar rättfärdighet [lever ett heligt liv] är född av honom [Fadern].