Första Johannesbrevet 4 SKB

1. Mina älskade! Tro inte (lita inte på) varje ande, utan pröva (testa) om andarna kommer från Gud [undersök om de är äkta], för många falska profeter har gått ut i (in i) världen.

2. Så här kan ni känna igen [få personlig visshet om] Guds Ande: Varje ande som bekänner (instämmer med ordet) [Guds ord] att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) har kommit i köttet (i mänsklig gestalt) är (har sitt ursprung) från Gud,

3. och varje ande som inte bekänner [som förnekar] Jesus är inte från Gud. Det [den anden] är Antikrists ande, som ni har hört ska komma och som redan nu är (finns) i världen.

4. Ni är från (av) Gud, kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], och har övervunnit (besegrat) dem [de falska profeterna och Antikrists ande] – för större (mäktigare, förmer) är han [som är] i er än han [som är] i världen.

5. De är från [tillhör] världen, därför talar de utifrån världen [på världens sätt, utifrån ett jordiskt perspektiv] och världen lyssnar på dem.

6. Vi är från [tillhör] Gud. Den som känner (har en nära personlig relation med) Gud lyssnar på oss. Den som inte är från Gud, lyssnar inte på oss. Så kan vi [alltså] känna igen (skilja mellan) sanningens Ande och villfarelsens ande (den ande som förvillar och leder fel). [Vers 2-6 ramas in med denna fras.]Gud är kärlek [Följande sektion (vers 7–21) genomsyras av den kärlek som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig. Ordet kärlek (gr. agape) och att älska (gr. agapao) förekommer här 27 gånger av brevets totalt 43 gånger.]

7. Mina älskade! Låt oss (vi borde) älska varandra [osjälviskt och utgivande], för kärleken kommer från Gud. Den [var och en] som älskar är född av Gud och känner [har en personlig relation med] Gud.

8. Den som inte älskar [osjälviskt och utgivande] känner inte [har inte personligen lärt känna] Gud, för Gud är kärlek [osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek – gr. agape]. [Denna fras av Johannes – ”kärlekens apostel” – återfinns bara här och i vers 16.]

9. Så (genom/i detta) uppenbarades Guds kärlek till oss: att Gud sände (ordagrant: har sänt) sin ende (sin enfödde) [helt unike] Son till (in i) världen för att vi skulle leva genom honom.

10. Detta är kärleken (kärleken finns i detta): inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son som försoning för våra synder. [Guds kärlek (gr. agape) – som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig – har sitt ursprung hos Gud själv och visar sig konkret genom att han gav sin ende Son, se Joh 3:16.]

11. Mina älskade! Om Gud har älskat oss så [högt], då är vi skyldiga att älska varandra [med samma osjälviska och utgivande kärlek].

12. Ingen har någonsin [ännu] sett (skådat; uppmärksamt studerat) Gud! Om vi älskar (skulle älska) varandra, då förblir (bor) [lever] Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad [har steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål] i oss.

13. Så (genom/i detta) vet vi [genom personlig erfarenhet] att vi förblir i honom och han i oss: att han har gett oss av sin Ande [som bor i oss och har sitt ursprung i honom].

14. Och vi har [själva] sett (skådat; uppmärksamt studerat) [Jesus, se 1 Joh 1:1; 4:9-10], och vittnar [hela tiden aktivt] om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare (Befriare).

15. Om någon bekänner [skulle instämma och säga samma sak som Guds ord] att Jesus är Guds Son, förblir (bor) Gud [ständigt] i honom och han i Gud.

16. Och vi har [personligen] lärt känna och trott (kommit till tro; förtröstat) på den kärlek Gud har till (i, inom) oss. Gud är kärlek [se vers 8] och den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i kärleken [som är osjälvisk och utgivande], han förblir i Gud och Gud förblir i honom.

17. I detta [att vi är förenade med honom, se vers 16] har [den osjälviskt utgivande] kärleken fullkomnats [steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål, se vers 12] hos oss, så att vi kan ha frimodighet [vara rättframma och möta honom med tillförsikt] på domens dag – för precis [så] som han [Jesus] är, [så] är också vi i den här världen. [1 Joh 3:21; Heb 10:19]

18. Rädsla (fruktan) finns inte i [kan inte samexistera med] kärleken [som är osjälvisk och utgivande], istället kastar (driver) den fullkomliga (mogna) kärleken ut rädslan, eftersom rädslan har att göra med straff (plåga). Men den som fruktar [är rädd för domens dag, se vers 17] har inte fullkomnats (nått sin fulla mognad) i kärleken. [Jesu efterföljare tillhör honom och behöver inte vara rädda för att möta honom på domens dag, se Joh 5:24. Jesus, som nu sitter på Faderns högra sida i himlen, har redan tagit all synd på sig när han betalade priset på Golgata. Vi blir förlåtna genom att ta emot frälsningens gåva redan nu, här på jorden, se Joh 3:16-17; Apg 2:38; Rom 10:9. Denna förlåtelse och kärlek påverkar också relationerna till människor omkring oss, se 2 Kor 2:14.]

19. Vi älskar [osjälviskt och utgivande – Gud själv, människor och hela hans skapelse, se vers 11 och 20] därför att han först har älskat oss.

20. Om någon säger (skulle säga): ”Jag älskar Gud”, men hatar (skulle avsky) sin broder, då är han en lögnare. För den som inte [osjälviskt och utgivande] älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett.

21. Och detta bud har vi fått från honom: att den som älskar Gud, han ska (borde) också älska sin broder [Joh 13:34].