Första Kungaboken 18 SKB

1. Och det hände efter många dagar att Herrens (Jahves) ord kom till Elia i det tredje året, han sa: ”Gå och visa dig för Ahab och jag ska sända regn över landet.”

2. Och Elia gick för att visa sig för Ahab. Och hungersnöden var stor i Samarien

3. och Ahab kallade på Obadja [hebr. Ovadjaho – betyder: ”Herrens tjänare”], som var över hushållet. Och Obadja vördade Herren (Jahve) mycket,

4. för det var så att när [Ahabs hustru] Isebel (hebr. Izevel) högg av Herrens (Jahves) profeter hade Ovadjaho tagit 100 profeter och gömt dem 50 i varje grotta och gett dem bröd och vatten.

5. Och Ahab sa till Ovadjaho: ”Gå genom landet till alla vattenkällor och till alla bäckar, till äventyrs ska du finna gräs och rädda hästarnas och åsnornas liv, så att vi inte förlorar alla djur.”

6. Så de delade landet mellan sig och gick igenom det. Ahab gick en väg för sig själv och Ovadjaho gick en annan väg för sig själv.

7. Och medan han var på väg, se då mötte han Elia och han kände igen honom och föll på sitt ansikte och sa: ”Är det du min herre Elia?”

8. Och han svarade honom: ”Det är jag. Gå och berätta för din herre, se, Elia är här.”

9. Och han sa: ”I vad har jag syndat eftersom du sänder din tjänare i Ahabs hand för att slakta mig?

10. Herren din Gud (Jahve Elohim) lever, det finns inget folk (hednafolk) eller kungarike där min herre inte har sänt för att söka dig, och när de säger: ’han är inte här,’ tar han en ed av det kungariket och folket att de inte har funnit dig.

11. Och nu säger du: Gå och berätta för din herre: Se, Elia är här.

12. Och det ska ske så snart jag har gått ifrån dig att Herrens (Jahves) Ande för bort dig, vart vet jag inte, och när jag kommer och berättar för Ahab och han inte kan finna dig kommer han att slakta mig, men jag din tjänare har vördat Herren (Jahve) från min ungdom.

13. Har det inte berättats för min herre vad jag gjorde när Isebel slaktade Herrens (Jahves) profeter, hur jag gömde 100 män av Herrens (Jahves) profeter, 50 i varje grotta och gav dem bröd och vatten?

14. Och nu säger du: Gå och berätta för din herre, se Elia är här, och han kommer att slakta mig.”

15. Och Elia sa: ”Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) lever, inför vilken jag står, jag ska verkligen visa mig själv för honom (Ahab) idag.”Elia och Baalsprofeterna

16. Så Ovadjaho gick och mötte Ahab och berättade för honom, och Ahab gick och mötte Elia.

17. Och det hände när Ahab såg Elia att Ahab sa till honom: ”Är det du, Israels orosstiftare (som ställer till oreda)?

18. Och han [Elia] svarade: ”Jag har inte ställt till oreda i Israel, men du och din fars hus, i det att ni har övergivit Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitsvot) och du har följt baalerna.

19. Och nu, sänd efter och samla åt mig hela Israel på berget Karmel, och Baals 450 profeter och aserans 400 profeter [1 Kung 14:15] som äter vid Isebels bord.”Elia på Karmel

20. Så Ahab [gjorde som Elia hade föreslagit och] sände bud till alla Israels söner och samlade alla profeterna på Karmel. [Den traditionella platsen för följande händelser är Muchraka på berget Karmel.]

21. Elia trädde fram inför hela folket och frågade: ”Hur länge ska ni hoppa (dansa, halta fram, vackla – hebr. pasach) på två kryckor (grenar; åsikter)? [Betydelsen kan vara ”hur länge ska ni halta runt på två kryckor?” eller en bild av en fågel som hoppar från gren till gren och inte kan bestämma sig var den ska sitta.] Om Herren (Jahve) är Gud (Elohim), följ honom, men om det är Baal, följ honom!” Men folket svarade honom inte ett ord.

22. Då sa Elia till folket. ”Jag, jag ensam är kvar, en Herrens (Jahves) profet, men Baals profeter är 450 män.

23. Låt dem därför ge oss två oxar och låt dem välja en oxe åt sig själva och dela den i bitar och lägga den på veden, men lägg ingen eld under, och jag ska göra i ordning den andra oxen och lägga den på veden men inte lägga någon eld under.

24. Kalla på era gudar med namn och jag ska kalla på Herrens (Jahves) namn. Den Gud som svarar med eld, låt honom vara Gud.” [Baal var stormguden som kastade ner blixtar från skyn.] Och hela folket svarade och sa: ”Det är bra (väl) talat.”

25. Och Elia sa till Baals profeter: ”Välj en oxe åt er och gör i ordning den först för ni är många, och kalla på era gudars namn, men lägg ingen eld under.”

26. Och de tog oxen som gavs dem och gjorde i ordning den, och kallade på Baals namn från morgonen ända till mitt på dagen och sa: ”Baal, svara oss.” Men där var ingen röst, inte någon som svarade. Och de hoppade (dansade, haltade – hebr. pasach) kring (framför, runt) altaret som var gjort. [Här används samma ord som användes om folkets ambivalens i vers 21.]

27. Mitt på dagen (kring tolv då solen stod som högst) började Elia retas med dem och sa: ”Ropa (be) högre! Visserligen är han en gud, men kanske är han försjunken i grubblerier eller så har han gått på toaletten, eller så är han på resa eller till äventyrs sover han och måste väckas.” [I ugaritiska texter nämns hur gudinnan Anat letar efter guden Baal och det svar hon får är att han är ute och jagar. Andra texter beskriver hur han dör och måste uppväckas. Den grekiska historikern Menander av Efesos (200 f.Kr.) skriver hur kung Chiram från Tyros (samtida med David, se 2 Sam 5:11) inrättade ritualer för hur den grekiska guden Herakles skulle väckas upp. Baalsprofeterna såg inte Elias förslag ovärdiga deras gud, utan tar dessa på fullaste allvar.]

28. Då ropade de högre och skar sig själva som de brukade med svärd och lansar tills blodet sprutade fram över dem.

29. Hela eftermiddagen fortsattde de att profetera [ropa och skrika] ända till tiden för offret [matoffret på kvällen – hebr. mincha; som offrades vid solnedgången, se 2 Mos 29:38-41]. Men där var ingen röst, ingen som svarade dem, ingen som tog notis om dem.

30. Och Elia sa till allt folket: ”Kom nära mig.” Och allt folket kom nära honom. Och han återställde Herrens (Jahves) altare som var nedrivet.

31. Och Elia tog tolv stenar efter antalet av Jakobs söners stammar [som symboliserade det tidigare enade Israel, se Jos 4:2-20], till vilken Herrens (Jahves) ord kommit och sagt: ”Israel ska vara ditt namn.” [1 Mos 32:22-32]

32. Och med stenarna byggde han ett altare i Herrens (Jahves) namn och han gjorde ett dike runt altaret, så stort att det kunde rymma två sea-mått [totalt 15-20 liter] säd.

33. Och han lade ved i ordning och delade oxen i delar och lade den ovanpå veden.

34. Och han sa: ”Fyll fyra krukor med vatten och häll ut det ovanpå brännoffret och på veden.” [3 Mos 1:1-17] Och han sa: ”Gör det en andra gång.” Och de gjorde det en andra gång. Och han sa: ”Gör det en tredje gång.” Och de gjorde det en tredje gång.

35. Och vattnet rann runt omkring altaret och han fyllde även diket med vatten.

36. Och det skedde när det var tid för offret [kvällsoffret] att profeten Elia kom nära och sa: ”Herre (Jahve) Abrahams Gud och Isaks Gud och Israels Gud, låt det bli känt idag att du är Gud (Elohim) i Israel, och att jag är din tjänare, och att jag har gjort allt detta på ditt ord (därför att du har sagt det).

37. Hör mig Herre (Jahve), hör mig, så att detta folk vet att du Herre är Gud (Jahve Elohim), för du vänder deras hjärtan tillbaka (vänder deras hjärtan rätt igen).

38. Sedan föll Herrens (Jahves) eld och den slukade brännoffret och veden och stenarna och stoftet [marken runt altaret] och slickade upp vattnet som var i diket.

39. Och när allt folket såg det föll de på sina ansikten och de sa: ”Herren (Jahve) han är Gud (Elohim), Herren (Jahve) han är Gud (Elohim).”

40. Och Elia sa till dem: ”Ta Baals profeter, låt inte någon av dem fly.” Och de tog dem och Elia förde ner dem till Kishons bäck och dräpte dem där.Regnet kommer

41. Och Elia sa till Ahab: ”Stig upp, ät och drick för där är ett ljud av mycket regn.”

42. Så Ahab steg upp och åt och drack. Men Elia gick upp till toppen av Karmel och han böjde sig ner över marken med sitt huvud mellan sina knän. [Den vanliga ställningen för bön var stående eller på knä. Här knäböjde Elia och sänkte sedan ner sitt huvud mot marken, mellan knäna, tills hans panna rörde vid marken. Han intar en kroppsställning som påminner om den en kvinna har när hon föder barn.]

43. Och han [Elia] sa till sin tjänare: ”Gå upp, jag ber dig, och titta mot havsvägen (i riktning mot havet) [västerut].” Och han gick upp och tittade och sa: ”Där är ingenting.” Och han sa: ”Gå igen,” sju gånger.

44. Och det hände den sjunde gången att han [Elias icke namngivna tjänare] sa: ”Se, ett moln reser sig ur havet, litet som en mans hand.” Och han sa: ”Gå upp, säg till Ahab: Gör din vagn redo och far ner så att inte regnet stoppar dig.”

45. Och det skedde efter en liten stund att himlarna blev svarta av moln och vind och det kom ett stort regn. Och Ahab red och kom till [hans hemstad] Jizreel.

46. Och Herrens (Jahves) hand var över Elia och han band upp sina kläder och sprang före Ahab till Jizreels ingång.