Första Kungaboken 2 SKB
1. När dagarna närmade sig för Davids död, gav han Salomo följande instruktioner och sa:
2. ”Jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå. [Poetiskt uttryck för att beskriva hur allt här på jorden dör, se även Jos 23:14.] Var därför stark (fast, säker, tapper) och visa dig själv som en man,
3. och var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) Herren din Guds (Jahve Elohims) vägar så att du vandrar på dem till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans förordningar (ordagrant ”saker inristat”) hans budord (tydliga befallningar) och hans påbud (bindande juridiska beslut) och hans stadgar (vittnesbörd, Guds grundläggande regler) i enlighet med allt som är skrivet i Moses undervisning, för att du ska ha framgång i allt som du företar dig och vad du än vänder dig själv till,
4. så att Herren (Jahve) kan bekräfta (stadfästa) sitt ord som han talat om mig och sagt: Om dina söner aktar sig på (vakar över) sina vägar och vandrar inför mitt ansikte i sanning med hela sitt hjärta och med hela sin själ, lovar han att inget ska fattas dig, en man på Israels tron. [2 Sam 7:13, 25]
5. Och även du vet vad Joav, Tserojahs son gjorde mot mig och vad han gjorde mot två av Israels härhövitsmän, mot Avner, Ners son [2 Sam 3:22-39] och mot Amasha, Jeters son [2 Sam 20:8-10], som han slog och hällde ut stridsblod i fred och satte stridsblod på sin gördel som han har runt sina länder och på sina skor som han har på sina fötter.
6. Handla därför i enlighet med din vishet och låt inte hans grå hår gå ner i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) i frid (shalom).
7. Men visa nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot Barzilajs söner, gileaditen, och låt dem vara bland dem som äter vid ditt bord, för de kom nära mig när jag flydde från Avshalom din bror.
8. Och se, där är hos dig Shimi, Geras son, benjaminiten från Bachurim, som förbannade mig med en svår förbannelse den dagen då jag gick till Machanajim [2 Sam 16:5-19], men han kom ner och mötte mig vid Jordan och jag gav en ed till honom i Herren (Jahve) och sa: ’Jag ska döda dig med svärdet.’ [2 Sam 19:16-23]
9. Och nu, låt honom inte vara skuldfri, för du är en vis man och du vet vad du ska göra mot honom, och du ska föra ner hans gråa hår i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) med blod.”Davids död
10. Så gick David till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. [Där hans grav fanns kvar även på Jesu tid, se Apg 2:29.]
11. Och dagarna som David regerade över Israel var 40 år: 7 år regerade han i Hebron (Chevron) [när han regerade över Juda] och 33 år regerade han i Jerusalem.
12. Och Salomo satt på sin far Davids tron och hans kungarike blev mycket stabilt (fullt ut stadfäst). [Ordagrant: ”stadig hans rike mycket”, det var inga inre eller yttre stridigheter så riket kunde få sin form och etableras. Samma fras utan ordet ”mycket” återkommer vers 46.]Salomos tidiga regeringsår
13. Och Adonijaho, hagitens son kom till Batsheva, Salomos mor, och hon sa: ”Kommer du fredligt?” Och han sa: ”Fred.” [Här använder Batsheva ordet shalom i bestämd form och Adonijaho svarar med shalom i obestämd form].
14. Han sa: ”Jag har något att säga dig.” Och hon sa: ”Tala.”
15. Och han sa: ”Du vet att kungariket var mitt och att hela Israel lyfte sina ansikten mot mig för att jag skulle regera. Men kungariket är omändrat och har blivit min brors, för från Herren (Jahve) är det hans. [2 Sam 12:25]
16. Och nu har jag en förfrågan till dig – vänd inte bort mitt ansikte.” Hon svarade honom: ”Tala.”
17. Och han sa: ”Tala, jag ber dig, till Salomo, kungen – för han ska inte vända ansiktet från dig – att han ger mig Avishag, shunnamitiskan, till hustru.” [1 Kung 1:3-4]
18. Och Batsheva sa: ”Gott, jag ska tala för din räkning med kungen.”
19. Och Batsheva kom inför kung Salomo till att tala med honom för Adonijaho. Och kungen reste sig och böjde sig inför henne och satt ner på sin tron och såg till att en tron ställdes fram till kungens mor och hon satt på hans högra.
20. Sedan sa hon: ”Jag vill be dig om en liten sak, vänd inte bort ditt ansikte (neka mig inte).” Kungen svarade henne: ”Be mig, jag ska inte vända bort mitt ansikte.”
21. Och hon sa: ”Låt Avishag, shunnamitiskan, ges till Adonijaho, din bror, som hustru.”
22. Och kung Salomo svarade sin mor och sa: ”Varför ber du om Avishag, shunnamitiskan, till Adonijaho? Be om kungariket till honom också, för han är min äldre bror, och till honom och till Evjatar, prästen och till Joav, Tserojahs son.”
23. Och kung Salomo svor en ed i Herren (Jahve) och sa: ”Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer, om Adonijaho inte har talat dessa ord mot sin egen själ.
24. Och nu, Herren (Jahve) lever, som har stadfäst (etablerat) mig och satt mig på min far Davids tron, och som har gjort mig ett hus som han talat (lovat), idag ska Adonijaho dödas.” [2 Sam 7]
25. Och kung Salomo sände genom Benajahos hand, Jehojadas son, och han kom över honom så att han dog.
26. Och till Evjatar, prästen, sa kungen: ”Gå du till Anatot, till dina egna fält, för du förtjänar att dö, men jag ska inte döda dig denna gång, eftersom du bar Herren (Jahve) Guds (Elohims) ark framför min far David och eftersom du var plågad med allt som min far David var plågad av.”
27. Och Salomo avskedade (drev ut) Evjatar från att vara Herrens (Jahves) präst, så att Herrens (Jahves) ord skulle fullbordas som han talat angående Elis hus i Shilo. [1 Sam 2:34-36]
28. Och ryktet nådde Joav, för Joav hade följt efter Adonijaho, men inte följt efter Avshalom. Och Joav flydde till Herrens (Jahves) tält och tog ett stadigt (fast, säkert) tag om altarets horn.
29. Och det berättades för Salomo: ”Joav har flytt till Herrens (Jahves) tält och se han är vid altaret.” Och Salomo sände Benaja, Jehojadas son och sa: ”Fall över honom.”
30. Och Benaja kom till Herrens (Jahves) tält och sa till honom: ”Så säger kungen: Kom ut.” Men han svarade: ”Nej jag vill dö här.” Och Benaja framförde detta till kungen och sa: ”Så talade Joav och så svarade han mig.”
31. Och kungen sa till honom: ”Gör som han har talat och fall över honom och begrav honom, så att du tar bort blodet, som Joav har spillt utan anledning, från mig och min fars hus.
32. Och Herren (Jahve) ska vända tillbaka hans blod över hans eget huvud, eftersom han har slagit två män som var mer rättfärdiga och bättre än han, och han slog dem med svärd och min far David visste det inte. Avner, Ners son Israels härförare [2 Sam 3:22-39] och Amasa, Jeters son Juda härförare [2 Sam 20:8-10].
33. Så ska deras blod återvända över Joavs huvud och över hans säds huvud för alltid. Men till David och till hans säd och till hans hus och till hans tron, ska det vara frid (shalom) för evigt från Herren (Jahve).”
34. Och Benaja, Jehojadas son gick upp och kom över honom och slog honom, och han blev begraven i sitt eget hus i öknen.
35. Och kungen satte Benaja, Jehojadas son i hans ställe över hären och Tsadok, prästen satte kungen i Evjatars ställe.
36. Och kungen sände och kallade på Shimi och sa till honom: ”Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där och gå inte vidare någon annanstans.
37. För den dagen du går ut och passerar över bäcken Kidron, ska du med säkerhet veta att du ska döden dö, ditt blod ska komma över ditt eget huvud.”
38. Och Shimi sa till kungen: ”Ditt ord (tal) är gott, som min herre kungen har talat, så ska din tjänare göra.” Och Shimi bodde i Jerusalem många dagar.
39. Och det skedde när tre år hade gått att två av Shimis tjänare sprang iväg till Achish, Maachas son, Gats kung. Och man berättade för Shimi och sa: ”Se, dina tjänare är i Gat.”
40. Och Shimi steg upp och sadlade sin åsna och gick till Gat, till Achish för att leta efter sina tjänare, och Shimi gick och förde tillbaka sina tjänare från Gat.
41. Och det berättades för Salomo att Shimi hade gått från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka.
42. Och kungen sände och kallade på Shimi och sa till honom: ”Lät inte jag dig svära (avlägga en ed) vid Herren (Jahve) och varnade dig och sa: Vet med säkerhet att den dag du går ut och vandrar iväg ska du döden dö? Och du sa till mig: Ditt tal är gott, jag har hört det.
43. Varför har du inte hållit Herrens (Jahves) ed och befallningen (hebr. mitzvot) som jag har befallt (hebr. tsavah) över dig?”
44. Och kungen sa till Shimi: ”Du känner väl till all ondska som ditt hjärta har erkänt, som du har gjort mot min far David, därför ska Herren (Jahve) låta ondskan komma tillbaka över ditt eget huvud.
45. Men kung Salomo ska vara välsignad, och Davids tron vara befäst inför Herrens (Jahves) ansikte för evigt.”
46. Och kungen befallde Benaja, Jehojadas son, och han gick ut och föll över honom så att han dog. Och kungariket blev stadfäst (formades) i Salomos hand.