Första Kungaboken 21 SKB

1. Och det hände efter dessa ting att jizreliten Navot hade en vingård som fanns i Jizreel, nära Ahabs palats, Samariens kung.

2. Och Ahab talade med Navot och sa: ”Ge mig din vingård så att jag kan ha den som trädgård till örter, eftersom den är nära mitt hus. Jag ska ge dig en bättre vingård istället eller om det är gott i dina ögon ska jag ge dig dess värde i silver.”

3. Och Navot sa till Ahab: ”Herren (Jahve) förbjuder mig det, att jag skulle ge min fars arv till dig.”

4. Och Ahab kom in i sitt hus tjurig (bitter, trumpen) och rasande (stormig; andades häftigt – hebr. zaef) på grund av ordet som Navot, jizreliten hade talat till honom när han svarat: ”Jag ska inte ge dig min fars arv.” [Ahab ältar och upprepar orden som Navot sagt för sig själv.] Och han lade sig ner på sin säng och vände bort sitt ansikte och ville inte äta något bröd. [Ahab agerar på ett omoget sätt, han vet att en israelisk kung ska vara mild både mot främlingar och sina egna, se 1 Kung 20:31; 5 Mos 17:14-20. Samma fras ”tjurig och rasande” som i 1 Kung 20:43 återkommer här.]

5. Men Isebel (hebr. Izevel) hans hustru kom till honom och talade till honom: ”Varför har du en så tjurig attityd (ordagrant: varför är din ande bitter/trumpen) så du inte vill äta bröd (mat)?”

6. Han talade till henne: ”Eftersom jag talade med Navot, jizreliten, och sa till honom: Ge mig din vingård för silver [mynt] eller om det behagar dig, ska jag ge dig en annan vingård istället, och han svarade: Jag vill inte ge dig min vingård.”

7. Och Isebel (hebr. Izevel), hans hustru, sa till honom: ”Du, nu regerar du Israels kungarike! [Nu visar du vem som bestämmer!] Res dig upp och ät bröd och låt ditt hjärta vara glatt [drick vin, samma fras som i 1 Sam 25:36]. Jag – jag ska ge dig jizreliten Navots vingård.” [I Jizevels ord till sin man Ahab kommer ”du” (hebr. atah) först i meningen, vilket ger betoning. Den grekiska översättningen Septuaginta tolkar det som en ironisk fråga: ”Är du verkligen Israels regent?” På liknande sätt betonas ”jag” (hebr. ani) i den sista frasen.]

8. Och hon skrev brev i Ahabs (hebr. Achavs) namn och förseglade det med hans sigill och sände brevet till de äldste och till de förnäma som var i staden och som bodde med Navot.

9. Det hon skrev i brevet var: ”Utlys en fasta och sätt Navot vid folkets huvud (på honnörsplatsen),

10. och sätt två män, pålitliga medborgare framför honom, och låt dem vittna mot honom och säga: ’Du förbannar Gud (Elohim) och kungen.’ Bär sedan ut honom och stena honom så att han dör.”

11. Och stadens män, de äldste och de förnäma som bodde i staden gjorde som Isebel (hebr. Izevel) hade sänt till dem i enlighet med det som var skrivet i brevet som hon hade sänt till dem.

12. De utlyste en fasta och satte Navot vid folkets huvud (på honnörsplatsen).

13. Och två män, pålitliga medborgare kom och satt framför honom, och de två pålitliga medborgarna vittnade mot honom, mot Navot framför folket och sa: ”Navot har förbannat Gud (Elohim) och kungen.” Sedan bar de ut honom ur staden och stenade honom med stenar så att han dog.

14. Sedan sände de bud till Isebel (hebr. Izevel) och sa: ”Navot är stenad och är död.”

15. Och det skedde när Jizevel hörde att Navot var stenad och var död att Isebel sa till Ahab: ”Stig upp och ta i besittning jizreliten Navots vingård, som han vägrade att ge dig för silver, för Navot lever inte utan är död.”

16. Och det skedde när Ahab hörde att Navot var död att Ahab steg upp och gick ner till jizreliten Navots vingård och tog den i besittning.

17. Och Herrens (Jahves) ord kom till tishbiten Elia, han sa:

18. Stig upp, gå ner och möt Israels kung Ahab som bor i Samarien, se, han är i Navots vingård, till vilken han har gått för att ta den i besittning.

19. Och du ska tala till honom och säga: Har du dödat och tagit i besittning? Och du ska tala till honom och säga: Så säger Herren (Jahve): På platsen där hundarna slickade Navots blod ska hundarna slicka ditt blod, även ditt.”

20. Och Ahab sa till Elia: ”Har du funnit mig, min fiende?” [Hälsningen liknar den i 1 Kung 18:17, men nu är det inte längre ”orosstiftare” utan ”fiende”.] Och Elia svarade: ”Jag har funnit dig eftersom du har gett dig till att göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon.

21. Se, jag ska föra ondska över dig och ska fullständigt svepa bort dig och ska hugga av från Ahab, alla som urinerar mot muren [nervärderande uttryck för en man; en oren hund, vers 19] – [både] instängd (fängslad) och frisläppt – i Israel.

22. Och jag ska göra ditt hus likt Jerovams hus, Nevats son, och likt Baasas hus, Ahijas son, för den ondska som du har provocerat mig med och fått Israel att synda.

23. Och även om Isebel (hebr. Izevel) har Herren (Jahve) talat och sagt: Hundarna ska äta Isebel (hebr. Izevel) i Jizreels vallgravar.

24. Han som dör till Ahab i staden ska hundarna äta och han som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta.”

25. Det fanns ingen som var som Ahab, som hängav sig själv till att göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon, som Isebel (hebr. Izevel) hans hustru uppmuntrade.

26. Och han gjorde många styggelser i att följa avgudar, i allt det som amoréerna gjorde, som Herren (Jahve) kastade ut framför Israels söner.

27. Och det skedde när Ahab hörde dessa ord att han rev sönder sina kläder och satte säcktyg på sin kropp och fastade och låg i säcktyg och gick mjukt (smög, rörde sig ljudlöst).

28. Och Herrens (Jahves) ord kom till tishbiten Elia, han sa:

29. ”Ser du hur Ahab ödmjukar sig själv inför mig? Eftersom han ödmjukar sig själv inför mig ska jag inte föra fram det onda i hans dagar, utan i hans söners dagar ska jag föra det onda över hans hus.”