Första Petrusbrevet 3 SKB

1. På samma sätt ska ni hustrur underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män, så att även de män som inte lyder ordet (inte tror på Guds ord och lever efter Bibelns undervisning) kan vinnas utan ord genom sina hustrurs liv,

2. när de ser hur gudfruktigt och rent ni lever.

3. Er prydnad ska inte vara yttre ting som konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder,

4. utan hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon.

5. Så smyckade sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män,

6. så som Sarah lydde Abraham och kallade honom herre [1 Mos 18:12]. Hennes barn har ni blivit när ni gör det som är gott och inte låter er skrämmas. [Sarah kunde ha bott i hus, men valde att följa sin man och bo i tält. Två gånger kunde hon ha blivit hustru till rika män på grund av sin mans misstag, se 1 Mos 12:17; 20:2.]

7. På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare (skörare) kärlet. Visa dem aktning (respekt) som medarvingar till livets nåd (Guds liv) så att inget står i vägen för era böner. [Versen kan inte mena att kvinnan är andligt, mentalt eller emotionellt svagare än män. Versens andra del gör det tydligt att både man och kvinna är Guds avbild och medarvingar! Även om det finns fysiska skillnader, kvinnor är ofta kortare än män och har inte samma muskelmassa, så är det inte det som är poängen här. Det finns kvinnor som är längre och starkare än män. Både mannen och hustrun liknas vid ett kärl, och i den jämförelsen är kvinnan den ”svagare”. Paulus använder en liknande bild med hedrande och mindre hedrande bruk, se Rom 9:20-23. När det gäller porslin är inte ”svagare” ett negativt ord som är likställt med mindre värd, snarare tvärtom. Huvudorden i versen är aktning och respekt. På samma sätt som vi värdesätter och behandlar ett fint, dyrbart keramikkärl på ett värdigt sätt, jämfört med ett grovt vardagsporslin, ska mannen visa sin hustru respekt och aktning! Det är också intressant att notera alla detaljer kring de heliga kärlen i tabernaklet, se 4 Mos 7:1. Kvinnor och män är tänkta att vara den helige Andes tempel och Guds heliga kärl. Under fångenskapen i Babylon länsades templet och även de heliga kärlen fördes bort, se Esra 5:14.]Att lida för det som är gott

8. Och till sist [som en avslutande uppmaning]: Var alla av samma sinne (eniga, endräktiga – gr. sympathes) [lev i harmoni med varandra], medkännande [dela glädje och sorg], kärleksfulla mot syskonen [visa broderskärlek], ömsinta (förstående, medlidande, barmhärtiga, godhjärtade), ödmjuka. [Fem adjektiv formar här en kiasm (där det första och sista, andra och näst sista ordet tematiskt hör ihop och tillsammans ramar in den centrala höjdpunkten). Harmonisk endräkt möjliggörs bara genom att alla praktiserar ödmjukhet. Att vara medkännande och ömsint skapar även förståelse och ett innerligt engagemang. Allt detta skyddar och bevarar den inre syskonkärleken som alltid behöver vårdas och hanteras varsamt.]

9. Löna inte ont med ont eller förolämpning (hån) med förolämpning [ge inte igen med samma mynt, se 1 Thess 5:15; 1 Pet 2:23], utan tvärtom ska ni välsigna (tala väl, be för andras välgång), för detta blev ni kallade till för att ni ska (skulle) ärva välsignelse. [Rom 12:21]

10. För: Den som vill [kunna] älska livet och se goda dagar, ska avhålla (tygla; hålla tillbaka) sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek. [Jak 1:26; 3:5-10]

11. Han ska också undvika (sky; vika av från) det onda och [istället] göra det goda, söka friden och [ivrigt] sträva (följa, jaga) efter den. [Heb 12:14]

12. För Herrens ögon vakar över [vilar på; följer] de rättfärdiga och hans öron är vända till deras bön (vädjan). Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda. [I vers 10-12 både citerar och refererar Petrus till Ps 34:13-17a (ur den grekiska översättningen av Gamla testamentet, Septuaginta). I vers 10b och 11 använder han tredje person singular istället för psalmens direkta uppmaning i andra person singular. Septuaginta följer hebreiskan och har inget verb utan lyder översatt: ”Herrens ögon över/på” och ”hans öron till/mot”.]

13. Och vem kan göra er något ont (vem är den som kommer att skada er) om ni brinner (skulle ivra – ordagrant: skulle bli seloter) för det goda [vill imitera honom som är god]?

14. Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda). [Matt 5:10] Var inte rädda för dem (ordagrant: frukta inte deras fruktan) och låt er inte skrämmas. [Jes 8:12-13]

15. Men Herren Den Smorde ska ni hålla helig (helga Messias/Kristus som Herre) i era hjärtan. Var ständigt beredda att [välgrundat och logiskt] svara var och en som ber er förklara (begär en redogörelse kring) hoppet inom er. [Grundtexten har: var alltid redo till försvar (gr. apologia), dvs. för ett välgrundat och logiskt resonemang och försvarstal, se även Fil 1:16.]

16. Men gör det med ödmjukhet (mildhet, saktmod) [Gal 5:23] och respekt (fruktan, vördnad), med ett gott samvete, så att de som talar illa om (baktalar, hånar) er i detta, får skämmas som förtalar ert goda levnadssätt (uppförande) i den Smorde (Messias, Kristus).

17. Det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än för onda gärningar.En lovsång om Jesu lidande

18. Den Smorde (Messias, Kristus) dog (led, pinades) för våra synder, en gång för alla, en rättfärdig (oskyldig) för alla orättfärdiga (skyldiga), för att föra oss till Gud. Hans mänskliga kropp dödades, men han gjordes levande genom Anden.

19. I denna form [genom den helige Ande] gick han [Jesus] och proklamerade [vägen till frälsning genom Noa] till andarna [av de människor som nu sitter] i fångenskap.

20. Det var för dem som inte lydde (vägrade tro) för länge sedan i Noas dagar [som budskapet predikades], när Gud tålmodigt väntade medan arken byggdes. Några få, för att vara exakt: åtta personer, räddades i arken genom vatten. [Ämnet i vers 19-21 skiftar från Jesu död, till Noas tid och sedan tillbaka till dopet i vatten på Petrus tid. Det går att tolka texten på olika sätt. I kommentarerna här antas att det var Noa som predikade frälsningen till de människor som levde då, inte att Jesus predikade till döda andar. I så fall skulle det finnas en andra chans att ta emot Jesus, vilket inte nämns någonstans i Bibeln.]

21. Efter denna förebild [vattnet i syndafloden] frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts, utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom uppståndelsen av Jesus den Smorde (Messias, Kristus),

22. han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida sedan änglar, furstar och makter blivit underställda honom.