Logo
🔍

Första samuelsboken 10 SKB

«

1. Sedan tog Samuel oljehornet och hällde det över hans huvud och kysste honom och sa [vers 1b-8 är Samuels längsta nedtecknade tal till en person, 147 hebreiska ord]: ”Är det inte Herren (Jahve) som har smort dig till att bli furste över hans arv?

2. När du har lämnat mig idag ska du finna två män vid Rakels grav på gränsen till Benjamin vid Tseltsach, och de ska säga till dig: ’Åsnorna som du gick för att leta efter är upphittade, och din far har slutat bekymra sig för åsnorna och är orolig för dig och säger vad ska jag göra för min son?’

3. Sedan ska du gå vidare därifrån och du ska komma till Tavors terebint, och där ska tre män möta dig som går upp till Gud (Elohim) i Betels. En har med sig 3 killingar och en annan bär på 3 brödkakor och en annan bär en kanna vin.

4. Och de ska hälsa dig och ge dig 2 brödkakor som du ska ta emot från deras hand.

5. Därefter ska du komma till Guds (Elohims) Giva (”Guds kulle” – hebr. Giva haElohim) där filistéernas här är [1 Sam 13:3] och det ska ske när du har kommit dit till staden att du ska möta en grupp profeter som kommer ner från den höga platsen med en psaltare, en tamburin och en flöjt och en kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) framför sig, och de ska profetera.

6. Och Herrens (Jahves) Ande ska komma mäktigt över dig och du ska profetera med dem, och du ska förvandlas till en annan man.

7. Och låt det ske när dessa tecken kommer till dig, att du gör vad du finner för handen, för Gud (Elohim) är med dig.

8. Och du ska gå ner före mig till Gilgal, och se, jag ska komma ner till dig för att offra brännoffer och offra offer och shalomoffer, 7 dagar ska du vänta tills jag kommer till dig och talar om för dig vad du ska göra.”Saul blir kung

9. Och det blev så att när han vände sin rygg för att gå från Samuel, gav Gud (Elohim) honom ett annat hjärta, och alla dessa tecken skedde samma dag.

10. Och när de kom dit till Giva, se, en grupp profeter mötte honom och Guds (Elohims) Ande kom över honom och han profeterade bland dem.

11. Och det skedde när alla som kände honom sedan tidigare såg det, se, han profeterade med profeterna, då sa folket till varandra: ”Vad är detta som kommer till Kishs son? Är Saul bland profeterna?”

12. Och en man på samma plats svarade och sa: ”Och vem är deras far?” Därför blev det ett talesätt: ”Är Saul också bland profeterna?”

13. Och när han slutat att profetera kom han till den höga platsen.

14. Och Sauls farbror sa till honom och till hans tjänare: ”Vart gick ni?” Och han sa: ”Till att söka efter åsnorna, och när vi såg att de inte var funna kom vi till Samuel.”

15. Och Sauls farbror sa: ”Berätta för mig, jag ber dig, vad Samuel sa till dig.”

16. Och Saul sa till sin farbror: ”Han sa rakt ut att åsnorna var upphittade.” Men angående det Samuel talat om kungariket berättade han inget för honom.

17. Och Samuel kallade samman folket till Mitspah [strax norr om Jerusalem där Samuel tidigare samlat folket, se 1 Sam 6:5]. [Flera städer delar detta namn som betyder ”vakttorn” och används för olika platser som fungerade som militärposter. Denna mitspah har identiferats med Tell en-Nasbeh som var 8 hektar stad som bevakade huvudvägen från norr till söder mellan judeiska bergen och Efraims bergstrakt.]

18. Och han sa till Israels söner: ”Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Jag förde upp Israel ur Egypten och jag befriade er ut ur egyptiernas hand och ut ur handen på alla kungariken som förtryckte er.

19. Men ni har idag förkastat er Gud (Elohim) som själv frälste er ut ur alla olyckor och era trångmål (ångest), och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Visa nu därför upp er själva inför Herrens (Jahves) ansikte efter era stammar och era tusenden.”

20. Så Samuel förde alla Israels stammar nära och Benjamins stam träffades [lotten föll på den stammen]. [Troligtvis används lottkastning, se Jos 7:16-17; 14:2.]

21. Och han förde Benjamins stam nära efter deras familjer, och Matris familj träffades [lotten föll på den familjen], och Saul, Kishs son träffades [lotten föll på honom], men när de sökte honom kunde de inte hitta honom.

22. Därför frågade de Herren (Jahve) vidare: ”Har mannen ännu kommit hit?” Och Herren (Jahve) svarade: ”Se, han har gömt sig bland redskapen (bagaget).”

23. Och de sprang och hittade honom där. Och när han stod bland folket var han högre än någon av folket, från hans skuldror och uppåt.

24. Och Samuel sa till hela folket: ”Ser ni honom som Herren (Jahve) har valt, att där är ingen som han bland allt folket?” Och hela folket ropade och sa: ”Länge leve kungen.”

25. Sedan talade Samuel om påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen för folket, och skrev det i en bok och lade den inför Herrens (Jahves) ansikte. Och Samuel sände iväg hela folket, var man till sitt hus.

26. Och Saul gick också till sitt hus i [sin hemstad] Giva, och med honom gick de tappra männen (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft), vars hjärtan Gud (Elohim) hade berört.

27. Men några män sa: ”Hur ska denne man rädda (frälsa) oss?” Och de föraktade honom och gav honom ingen gåva. Men han behöll sitt lugn (ignorerade dem).

»