Första samuelsboken 12 SKB

1. Och Samuel sa till hela Israel: ”Se, jag har lyssnat till er röst i allt som ni har sagt till mig, och jag har satt över er en kung.

2. Och nu, se, kungen går framför er och jag är gammal och gråhårig, och se, mina söner är med er, och jag har vandrat framför er från min ungdom till idag.

3. Här är jag, vittna mot mig inför Herren (Jahve) och inför hans smorde [kung Saul, se 1 Sam 10:1]. Vems oxe har jag tagit? Eller vem har jag bedragit? Eller vem har jag förtryckt? Eller av vems hand har jag tagit en muta för att förblinda mina ögon med det? Då ska jag återgälda er.”

4. De svarade: ”Du har inte bedragit oss, inte förtryckt oss, inte heller har du tagit något ur någon mans hand.”

5. Då sa han [Samuel] till dem: ”Herren (Jahve) är vittne mot er och hans smorde är vittne denna dag, att ni inte har funnit något i min hand.” De svarade: ”Han är vittne.”

6. Samuel sa då till folket: ”Det är Herren (Jahve) som har valt (ordagrant gjort) Mose och Aron, och som fört era fäder upp ur Egyptens land.

7. Var nu därför stilla, så att jag kan gå till rätta med er inför Herrens (Jahves) ansikte vad det gäller alla Herrens (Jahves) rättfärdiga gärningar som han har gjort mot er och mot era fäder.

8. När Jakob kommit till Egypten [2 Mos 12:31-37, 51] då ropade era fäder till Herren (Jahve) och Herren (Jahve) sände Mose och Aron som förde ut era fäder från Egypten, och de lät er bo på denna plats.

9. Men de glömde bort Herren deras Gud (Jahve Elohim) och han gav dem i Siseras hand, härföraren över Chatsor [i norra Galileen, se Dom 4:1-2], och i filistéernas hand [Dom 13:1] och i kungen i Moabs hand [öster om Döda havet, se Dom 3:12] och de stred mot dem.

10. Och de ropade till Herren (Jahve) och sa: ’Vi har syndat eftersom vi har övergivit Herren (Jahve) och har tjänat baalerna och aserorna [pålar för avgudadyrkan]. Men befria oss nu ur vår fiendes hand och vi ska tjäna dig.’

11. Då sände Herren (Jahve) Jerubaal och Bedan [Barak, se Dom 4:6] och Jefta [Dom 11] och Samuel [han nämner sig själv som den siste domaren, några grekiska manuskript av Septuaginta och den syriska översättningen skriver Simson, se Dom 13-16] och befriade er ur era fienders hand på alla sidor, och ni bodde i trygghet.

12. Och när ni såg att Nachash, Ammons söners kung kom emot er [1 Sam 11], sa ni till mig: ’En kung ska regera över oss’, trots att Herren er Gud (Jahve Elohim) är er kung.

13. Och nu, se kungen som ni har valt [Saul] och som ni har bett om; och se Herren (Jahve) har satt en kung över er.

14. Om ni vördar (fruktar – hebr. jare) Herren (Jahve) och tjänar (arbetar för – hebr. avad) honom och lyssnar (lyder – hebr. shama) till hans röst och inte gör uppror mot Herrens (Jahves) befallningar (mun), och om både ni och kungen [Saul] som regerar över er blir Herren er Guds (Jahve Elohims) efterföljare ... [Meningen avslutas inte, här lämnas en paus för läsaren att tänka på vad som händer om man väljer att följa Gud.]

15. Men om ni inte lyssnar till Herrens (Jahves) röst utan gör uppror mot Herrens (Jahves) befallningar, då ska Herrens (Jahves) hand vara emot er och mot era fäder.

16. Var därför nu stilla och se denna stora sak som Herren (Jahve) ska göra framför era ögon.

17. Är det inte veteskörd idag [maj/juni – tiden för att bärga korn och vete]? Jag ska ropa till Herren (Jahve) att han ska sända åska och regn och ni ska veta (personigen få erfara) och se att er ondska är stor, som ni har gjort i Herrens (Jahves) ögon, genom att be om en kung [och inte velat ha mig som kung].”

18. Sedan ropade Samuel till Herren (Jahve), och samma dag sände Herren (Jahve) åska och regn, och hela folket blev mycket rädda (greps av stor fruktan; bävade stort) inför Herren (Jahve) och Samuel. [Normalt sett faller det aldrig någon nederbörd i Israel under skördeperioden, därför är detta något mycket anmärkningsvärt. Skyfallet förstörde troligtvis också årets spannmålsskörd, se Ords 26:1.]

19. Och hela folket sa till Samuel: ”Be för dina tjänare till Herren din Gud (Jahve Elohim) att vi inte dör, för vi har lagt denna ondska till våra synder, att be om en kung.” [Här säger folket inte ”vår Gud” utan ”din Gud” och gör alltså skillnad mellan sig själva och Samuel.]

20. Och Samuel sa till folket: ”Frukta inte, ni har verkligen gjort all denna ondska, men vänd er inte bort från att följa Herren (Jahve) och tjäna Herren (Jahve) med hela ert hjärta,

21. och vänd er inte bort, för då går ni efter fåfänga ting som inte kan ge vinning eller befria, för de är fåfänga.

22. För sitt stora namns skull ska Herren (Jahve) inte överge sitt folk, eftersom det har behagat Herren (Jahve) att göra er till ett folk åt sig själv.

23. Även för mig, vare det fjärran från mig att jag skulle synda mot Herren (Jahve) genom att sluta be för er, men jag ska undervisa er i den goda och den rätta vägen.

24. Endast vörda (frukta) Herren (Jahve) och tjäna honom i sanning med hela ert hjärta, och begrunda hur stora ting han har gjort för er.

25. Men om ni fortfarande gör det onda, ska ni bli bortsvepta, både ni och er kung.”