Första samuelsboken 13 SKB

1. Saul var son av ett år när han började regera [ett spädbarn – oskyldig eller omogen] och två år regerade han över Israel. [Vid de sjutton tillfällen författaren anger regenters ålder och den tid de regerar, görs det med exakthet (Jmf 2 Sam 2:10, 11; 5:4; 1 Kung 14:21; 22:42; 2 Kung 8:26). Hebreiskan har ordagrant ”år” i singular och sedan ”år” i dualis. Detta skrivsätt gör att första år i singular bäst tolkas som ”ett år” och andra tillfället blir det ”två år”. En del ser att siffror har fallit bort i denna text, men troligare är att det är ett medvetet bildspråk av författaren. Antingen var Saul ”oskyldig som ett litet barn”, men snarare utifrån övriga detaljer i beskrivningarna är detta nog ett sätt att säga att han var omogen. Den judiske historikern Josefus anger att Saul regerade i 20 år, se hans verk Judiska fornminnen 6.378, men antyder även 40 år på andra ställen, något som överensstämmer med Paulus som anger att Saul verkade som kung i omkring 40 år, se Apg 13:21. En del grekiska översättningar skriver att Saul var 30 år, troligtvis är uppgiften hämtad från andra kungars ålder, se 2 Sam 5:4.]

2. Och Saul valde åt sig 3 000 män från Israel, varav 2 000 var med Saul i Michmas [betyder: ”dold plats”; troligtvis nuvarande Mukmas 11 km nordöst om Jerusalem] och i Betels berg, och 1 000 var med [hans son] Jonatan i Giva-Benjamin [staden Giva i stammen Benjamins område, se även vers 15], och resten av folket sände han var och en till sitt tält.

3. Och Jonatan slog filistéernas avdelning som var i Geva [maskulin form av ”kulle”] och filistéerna hörde om det. Och Saul blåste i shofaren över hela landet och sa: ”Låt hebréerna höra.” [Vid fyra tillfällen i Samuelsböckerna används den hebreiska stavningen Geva (maskulin form av ordet ”kulle”), istället för Giva (den vanligare feminina formen för ”kulle” som används tolv gånger i Samuelsböckerna). Det syftar troligen på samma plats, eventuellt vill författaren ge en annan betoning. Geva används i 1 Sam 13:3, 16; 14:5; 2 Sam 5:25 och Giva i 1 Sam 10:26; 11:4; 13:2, 15; 14:2, 16; 15:34; 22:6; 23:19; 26:1; 2 Sam 21:6; 23:29. Frasen Giva-Benjamin används i vers 2, 15 och 1 Sam 14:6, och anledningen kan vara att påminna om den tragiska händelsen i Dom 19-20.]

4. Och hela Israel hörde sägas att Saul slagit filistéernas avdelning, och att Israel även hade gjort sig förhatliga för filistéerna. Och folket samlades efter Saul till Gilgal.

5. Och filistéerna samlade sig [sina styrkor] för att strida med Israel, 30 000 vagnar och 6 000 ryttare och folk – som sanden på havets strand – i mängder [Jos 11:4; Dom 7:12], och de kom upp och slog läger i Michmas öster om Beit-Aven [intill Betel, se Jos 7:2].

6. Och Israel såg att de var inklämda (ordagrant: ”på en smal eller trång plats”) för folket var i ångest, då gömde sig folket i grottor och i busksnår och i klippor och i hålrum och i gropar (brunnar).

7. Några av hebréerna hade gått över Jordan till Gads land och Gilead [öster om Jordanfloden]. Men Saul var fortfarande i Gilgal, och hela folket följde honom darrade av skräck.

8. Han väntade sju dagar, den tid som Samuel hade bestämt [1 Sam 10:8]. Men Samuel kom inte till Gilgal, och folket [Sauls armé] skingrades från (började överge) honom.

9. Då sa Saul: ”För hit till mig brännoffret och shalomoffret.” Och han offrade brännoffret.

10. Just när han hade avslutat offrandet av brännoffret, se då kom Samuel och Saul gick och mötte honom för att hälsa honom.

11. Men Samuel sa: ”Vad har du gjort?” Saul svarade: ”Eftersom jag såg att folket skingrades från mig och att du inte kom vid den tiden som du avtalat, och att filistéerna samlar sig själva mot Michmas,

12. därför sa jag: Nu ska filistéerna komma ner till mig i Gilgal och jag har inte sökt Herrens (Jahves) ansikte, därför skyndade jag mig att offra brännoffret.”

13. Samuel sa till Saul: ”Du har handlat dåraktigt [bara präster fick offra], du har inte hållit (vaktat, skyddat, bevarat) Herren din Guds (Jahve Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som han befallt (hebr. tsavah) dig [5 Mos 20:8-9], för nu skulle Herren (Jahve) ha befäst ditt kungarike över Israel för evigt.

14. Men nu ska inte ditt kungarike bestå, Herren (Jahve) har sökt sig en man efter sitt eget hjärta [1 Sam 16:6-13], och Herren (Jahve) har utsett honom till furste över sitt folk, eftersom du inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) det som Herren (Jahve) har befallt dig.”

15. Sedan steg Samuel upp och gick från Gilgal till Giva-Benjamin [staden Giva i Benjamins stams område]. Och Saul räknade folket som var hos honom, omkring 600 män.Israel utan vapen

16. Och Saul och Jonatan, hans son, och folket som var hos dem vistades i Geva-Benjamin [här används maskulina formen Geva, istället för den vanliga feminina Giva], men filistéerna var lägrade i Michmas.

17. Och fördärvarna kom ut från filistéernas läger i tre grupper: en grupp tog vägen som leder till Ofra, till Shoals land,

18. och en grupp tog vägen till Beit-Choron, och en grupp tog gränsvägen som ser ner över Tsevoims dal mot öknen.

19. Det fanns ingen smed i hela Israels land, för filistéerna sa: ”Annars gör sig hebréerna svärd och spjut.”

20. Så alla israeliterna gick ner till filistéerna för att slipa var och en sin plogbill och sitt plogjärn och sin yxa och sin hacka.

21. Och priset för slipningen var en fim [2/3 shekel – 8 gram silver; motsvarar ca 20 dagslöner] för plogbillen och för plogjärnet och för gafflarna med tre uddar och för yxorna och för att sätta sporrarna. [Tidigare översättningar angav att hebr. fim var en felskrivning av bokstaven pe (ordet för mun). Nu har ordet fim hittats i inskriptioner på flera vikter. Här beskrivs också början av järnåldern i Israel (ca 1200 f.Kr.). Järn var känt innan dess, men processen att kyla ner i vatten behärskades av filistéerna, och gav starkare svärd än de av brons som israeliterna gjorde.]

22. Och när dagarna med krig kom gick det inte att finna varken svärd eller spjut i någon av folkets händer som var med Saul och Jonatan, men hos Saul och Jonatan fann man dem (det var bara Saul och Jonatan som hade personliga vapen).Jonatan attackerar filistéerna

23. Och filistéernas häravdelning gick ut till passet vid Michmas. [Ordet för pass används om bergspass och vadställen där man korsar över. Detta bergspass kallas också ”Gevas pass” i Jes 10:29. Detta område i den centrala bergsbygden karaktäriseras av djupa raviner (wadis) som skär igenom landskapet i öst-västlig riktning. Det gör att antalet vägar från området kring Jerusalem norrut är begränsade. Michmas (nuvarande arabiska byn Mukhmas som bevarar namnet) var en viktig stad som skyddade Wadi es-Swenit, en djup ravin som löper från de centrala bergspassen ner mot Jordandalen. Där finns ett parti som är lätt att passera, vilket är detta pass. Enligt 1 Sam 14:4-5 passerade vägen mellan två bergsformationer som kallades Botsets och Sene. En del identifierar detta med Wadi es-Swenit, andra att det är 1 km sydöst om byn Mukhmas. Enda sättet att komma till Michmas var detta bergspass som kopplade ihop den med staden Giva, se Dom 19:11-15.]