Första samuelsboken 15 SKB

1. Och Samuel sa till Saul: ”Herren (Jahve) har sänt mig till att smörja dig till kung över hans folk, över Israel, lyssna nu därför till rösten av Herrens (Jahves) ord.

2. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Jag kommer ihåg det som Amalek gjorde mot Israel, hur han ställde sig i vägen för honom på vägen när de kom upp, ut ur Egypten. [2 Mos 17:8-16; 5 Mos 25:17-18]

3. Gå nu och slå Amalek och förgör allt de har fullständigt och skona dem inte, utan utrota från män ända till kvinnor, från barn ända till dibarn, från oxar och ända till får, från kameler och ända till åsnor.” [4 Mos 20:15-18] [Amalekiterna var ett nomadfolk som bodde i södra Juda och Negevöknen. På samma sätt som edomiterna härstammade de från Esau. De var Israels ärkefiende. Det startade redan i 2 Mos 17:8-13, när de ville hindra israeliterna att passera från Egypten västerut. Senare uppmanar Mose dem att inte glömma att förgöra amalekiterna utan verkligen komma ihåg detta, se 5 Mos 25:19. I Esters bok är den onde Haman ättling till en amalekit, se Est 3:1. Han vill utrota alla judar men misslyckas. Amalek är också den andemakt som genom historien har stått för/representerat all slags antisemitism, dvs. en önskan att utrota judarna. Den har tagit sig många uttryck genom historien och även ersättningsteologin är en variant av antisemitismen.]

4. Och Saul samlade folket och räknade dem i Telaim [stad söder om Hebron i Negevöknen, troligtvis samma som Telem längs med Judas södra gräns mot Edom, se Jos 15:21, 24], 200 000 fotfolk och 10 000 män från Juda. [Totalt 210 000 män, den näst största under hans karriär. Den största var tidigare 1 Sam 11:8.]

5. Och Saul kom till Amaleks stad [deras huvudstad] och låg och väntade på honom i dalen. [Troligtvis i Egyptens bäck som huvudvägen korsade, nuvarande Wadi el-Arish.]

6. Och Saul sa till keniterna [1 Mos 15:19; 4 Mos 24:21-22; Dom 4:11; 5:24]: ”Gå, lämna, gå ner från amalekiterna, annars fördärvar vi er med dem, för ni visade nåd (kärleksfull omsorg) till hela Israels hus, när de kom upp, ut ur Egypten.” Så keniterna lämnade från amalekiterna.

7. Och Saul slog amalekiterna från Chavila som man går till Shor, det är framför Egypten.

8. Och han tog Agag, amalekiternas kung levande, och förgjorde fullständigt hela folket med svärdsegg.

9. Men Saul och folket skonade Agag och det bästa av fåren och oxarna och tvååringarna och lammen av hankön och allt som var gott och förstörde det inte fullständigt, men allt värdelöst och svagt förstörde de fullständigt.

10. Och sedan kom Herrens (Jahves) ord till Samuel. Han sa:

11. ”Jag ångrar (sörj-tröstar – hebr. nicham) att jag har gjort Saul till kung, för han har vänt om (vänt sig bort) från att följa mig och mitt ord, han har inte fullgjort befallningarna.” Och det bedrövade Samuel och han ropade till Herren (Jahve) hela natten. [Hebr. nicham i vers 11, 29 och 35 översätts ibland till ”ångra”, men ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och också själva ”ändringen” i själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Profeten Nahums namn, som betyder tröst, har samma hebreiska rot (nhm), se även Nah 3:7; Ps 23:4; 71:21. Gud känner sorg över att Saul föll i synd, men börjar nu processen att trösta och ge en ny kung. I vers 29 är det just den ”mänskliga aspekten” av att ändra sig, som betonas – nej, sådan är inte Gud!]

12. Och Samuel steg upp tidigt för att möta Saul på morgonen. Och man berättade för Samuel och sa: ”Saul kom till Karmel och se, han har satt upp ett monument åt sig och har gått vidare och gått ner till Gilgal.”

13. Och Samuel kom till Saul och Saul sa till honom: ”Välsignad är du av Herren (Jahve)! Jag har gjort befallningarna som Herren (Jahve) har sagt.”

14. Och Samuel sa: ”Vad betyder då bräkandet av får i mina öron och bölandet av oxar som jag hör?”

15. Och Saul sa: ”De har tagit dem från amalekiterna, för folket skonade det bästa av får och av oxar, för att offra det till Herren (Jahve) din Gud (Elohim), och det övriga har vi fullständigt förstört.”

16. Och Samuel sa till Saul: ”Stopp! Och jag ska tala om för dig vad Herren (Jahve) sa till mig i natt.” Och han sa till honom: ”Tala.”

17. Och Samuel sa: ”Trots att du är liten i dina egna ögon är du huvud över Israels stammar. Och Herren (Jahve) har smort dig till kung över Israel,

18. och Herren (Jahve) sände dig på en resa och sa: ’Gå och förgör fullständigt syndarna, amalekiterna, och strid mot dem till dess de är helt förtärda.’

19. Varför har du då inte lyssnat till Herrens (Jahves) röst, utan slagit ner på bytet och gjort det som är ont i Herrens (Jahves) ögon?”

20. Och Saul sa till Samuel: ”Jag har lyssnat till Herrens (Jahves) röst och jag har gått den väg som Herren (Jahve) sänt mig, och har fångat Agag, amalekiternas kung, och har fullständigt förstört amalekiterna.

21. Men folket tog av det tillspillogivna får och oxar, det bästa av de avskilda sakerna för att offra till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) i Gilgal.”

22. Men Samuel svarade: ”Har Herren (Jahve) lika stort behag i brännoffer och offer som till att man lyssnar till Herrens (Jahves) röst? Se, lydnad är bättre än offer och att lyssna (och göra) än det feta av baggar.

23. För upproriskhet (även bitterhet, ordet kan betyda både ock – hebr. meri) är trolldomssynd (ordagrant att synda med häxkonster – hebr. chatat qesem) och envishet är avgudadyrkan (ordagrant ingenting, fåfänga, men även en avgud – hebr. aven) och husgudsdyrkan (hebr. terafim). Eftersom du har förkastat Herrens (Jahves) ord, ska han också förkasta dig från att vara kung.”

24. Sedan sa Saul till Samuel: ”Jag har syndat, för jag har överträtt Herrens (Jahves) mun och dina ord, eftersom jag fruktade för folket och lyssnade till deras röst.

25. Och nu, jag ber dig, förlåt min synd och återvänd med mig, så att jag kan tillbe Herren (Jahve).”

26. Men Samuel svarade Saul: ”Jag ska inte återvända med dig, för du har förkastat Herrens (Jahves) ord och Herren (Jahve) har förkastat dig från att vara kung över Israel.”

27. Och Samuel vände om för att gå sin väg, och han (Saul) tog ett stadigt grepp (här används ordet chazaq som betyder stark, fast säker och tapper) om vingen (hörnet) på hans mantel och den brast (rämnade, gick sönder).

28. Och Samuel sa till honom: ”Herren (Jahve) har ryckt bort Israels kungadöme från dig idag, och har gett det till en annan som är bättre än du.

29. Och även Israels Evige ska inte ljuga eller ångra (hebr. nicham) sig, för han är inte en människa till att ångra (hebr. nicham) sig.”

30. Och han sa: ”Jag har syndat, hedra mig nu, jag ber dig, inför mitt folks äldste och inför Israel, och återvänd med mig så att jag kan tillbe Herren (Jahve) din Gud (Elohim).

31. Och Samuel återvände efter Saul och Saul tillbad Herren (Jahve).

32. Och Samuel sa: ”För hit till mig Agag, amalekiternas kung.” Och Agag kom till honom i kedjor. Och Agag sa: ”Sannerligen dödens obevekliga bitterhet.”

33. Men Samuel sa: ”Som ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa, så ska din mor bli barnlös bland kvinnor.” Och Samuel högg Agag i bitar inför Herrens (Jahves) ansikte i Gilgal.

34. Sedan gick Samuel till Rama och Saul gick upp till sitt hus till Givat-Shaol.

35. Och Samuel såg aldrig Saul igen till den dag han dog, för Samuel sörjde (hebr. aval) över Saul. Och Herren (Jahve) ångrade (sörj-tröstade – hebr. nicham) att han gjort Saul till kung över Israel. [Se kommentar i vers 11.]