Första samuelsboken 16 SKB
1. Herren (Jahve) sa nu till Samuel: ”Hur länge ska du sörja för Saul? Se jag har förkastat honom från att vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och gå. Jag ska sända dig till betlehemiten Jishaj, för jag har utsett bland hans söner åt mig en kung.”
2. Och Samuel sa: ”Hur kan jag gå? Om Saul hör det kommer han att döda mig.” Herren (Jahve) svarade: ”Ta en kviga med dig och säg: Jag har kommit för att offra till Herren (Jahve).
3. Och bjud in Jishaj till offret och jag ska tala om för dig vad du ska göra, och du ska smörja åt mig den som jag säger till dig.”
4. Och Samuel gjorde det som Herren (Jahve) hade talat och kom till Betlehem. Och stadens äldste kom darrande och mötte honom och sa: ”Kommer du i frid (shalom)?”
5. Han [Samuel] svarade: ”Frid (shalom), jag kommer för att offra till Herren (Jahve). Helga er själva och kom med mig till offret.” Och han helgade Jishaj och hans söner och inbjöd dem till offret.
6. Och det skedde när de hade kommit att han såg Eliav och sa: ”Säkert är Herrens (Jahves) smorde framför honom.”
7. Men Herren (Jahve) sa till Samuel: ”Se inte på hans utseende, eller på hans längd, för jag har förkastat honom, för det är inte som människan ser, för människan ser det som är för ögonen, men Herren (Jahve) ser till hjärtat.”
8. Och Jishaj kallade på Avinadav och lät honom gå framför Samuel. Och han sa: ”Även denne har inte Herren (Jahve) valt.”
9. Och Jishaj lät Shamma gå fram. Och han sa: ”Även denne har inte Herren (Jahve) valt.”
10. Och Jishaj lät sju av sina söner gå fram till Samuel. Och Samuel sa till Jishaj: ”Herren (Jahve) har inte valt någon av dessa.”
11. Och Samuel sa till Jishaj: ”Är detta alla dina ynglingar?” Och han sa: ”Den yngste återstår men se, han vaktar fåren.” Och Samuel sa till Jishaj: ”Sänd efter och hämta honom för vi ska inte sitta ner förrän han har kommit hit.”
12. Och han sände efter och förde in honom. Han var rödlätt med vackra ögon och var stilig att se på. Och Herren (Jahve) sa: ”Res dig och smörj honom, för det är han.”
13. Och Samuel tog oljehornet och smorde honom i hans bröders mitt. Och Herrens (Jahves) Ande kom mäktigt över David från den dagen och framåt. Och Samuel steg upp och gick till Rama.David spelar harpa för Saul – positiv berättelse
14. Och Herrens (Jahves) Ande hade lämnat Saul, och han plågades av en ond ande från Herren (Jahve). [ En ond ande från Herren Fem gånger nämns hur Saul plågades av en ond ande från Herren/Gud (1 Sam 16:15, 16; 18:10; 19:9). En annan referens till något likande finns i Dom 9:23. Tidigare hade Saul blivit smord till kung av Samuel (1 Sam 10:1), något som ofta förknippas med att få Guds Ande. Nu beskrivs två saker som sker. Först lämnar Herrens Ande honom, det sker i versen efter att Herrens Ande kommit över David (vers 14) och som en konsekvens av att förkastats som kung (1 Sam 15:23, 26; 16:1). Dock hamnar Saul inte i ett normaltillstånd, i stället kommer nu något som också plågar honom. Ordet ond (hebr. ra) har flera betydelser. Första gången ordet används är i 1 Mos 2:9 om kunskapens träd på gott och ont. Men ordet kan också betyda misär, olycka eller något moraliskt förvridet. Det första ordet biatat betyder både plåga och förskräcka. En del ser att kombinationen ra-ruach (ond-ande) bara är ett uttryck för ”ett olyckligt sinne”. Andra ytterligheten är att tolka det som att Saul står under inflytande av en demonisk makt som Herren har sänt. Men det är möjligt – och också mest riktigt – att tolka texten att Herren sände en ängel som ständigt dömde honom, se t.ex. 2 Mos 12:23; 2 Kung 19:35. En Herrens ängel som visar på Herrens rättfärdighet förskräcker (och plågar) honom vilket gör att han stundtals blir så tokig att han vill döda David.]
15. Då sa Sauls tjänare till honom: ”Se, nu (vi ber dig – hebr. na) [lyssna på oss], eftersom en ond ande från Gud (Elohim) plågar dig,
16. låt du, vår herre (hebr. adon), säga till dina tjänare som inför dig (framför ditt ansikte) att de ska söka efter en man som är skicklig att spela kinnor-harpa. När den onda anden från Gud kommer över dig, kan han spela med sin hand, och mår bättre (det är gott för dig).”
17. Saul svarade sina tjänare: ”Förse mig med en man som kan spela skickligt och för honom till mig.”
18. Då svarade en av de unga männen och sa: ”Se, jag har sett en av betlehemiten Jishajs unga söner, han är skicklig på att spela och en mäktig man (stridsman, en man i sina bästa år – hebr. gever) en stark man (hebr. chajil) och en stridens man (hebr. milchama) och klok i sitt tal och en attraktiv man och Herren (Jahve) är med honom.” [De tre hebreiska orden gever, chajil och milchama, har lite olika sidobetydelser men är alla tre ord som också betyder krigare eller stridsman.]
19. Därför sände Saul budbärare till Jishaj och sa: ”Sänd mig din son David som är med fåren.”
20. Och Jishaj tog en åsna och lastade den med bröd och en kanna vin och en killing och sände den med sin son David till Saul.
21. Och David kom till Saul och stod framför honom, och han älskade honom mycket och han blev hans rustningsbärare.
22. Och Saul sände bud till Jishaj och sa: ”Låt David, jag ber dig, stanna inför mig, för han har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i mina ögon.”
23. Och det hände när anden från Gud (Elohim) var över Saul, att David tog kinnor-harpan och spelade med sin hand, och Saul fann lättnad och det var väl med honom, och den onda anden lämnade honom.