Första samuelsboken 24 SFB15

1. David drog upp därifrån och höll till bland En-Gedis bergfästen.

2. När Saul kom tillbaka från filisteerna berättade man för honom att David var i En-Gedis öken.

3. Då tog Saul tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna.

4. När han kom till fårfållorna vid vägen fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov. Men David och hans män satt längst inne i grottan.

5. Davids män sade till honom: ”Detta är nu dagen som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, och du kan göra vad du vill med honom.” Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel.

6. Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel.

7. Han sade till sina män: ”Aldrig inför Herren att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde, att räcka ut min hand mot honom! Han är ju Herrens smorde.”

8. David höll tillbaka sina män med stränga ord och lät dem inte överfalla Saul. Och Saul reste sig och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg.

9. Då reste sig också David och kom ut ur grottan och ropade efter Saul: ”Min herre och kung!” När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig.

10. Han sade till Saul: ”Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka?

11. Nu har du sett med egna ögon hur Herren i dag gav dig i min hand i grottan, men jag skonade dig när man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag ska inte räcka ut handen mot min herre, för han är Herrens smorde.

12. Se här, min fader, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av din mantelflik och inte dödade dig kan du se och förstå att jag inte har något ont eller brottsligt i sinnet och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv.

13. Herren ska döma mellan mig och dig, och Herren ska hämnas mig på dig, men min hand ska inte röra dig.

14. Det är som det gamla ordspråket säger: Från de onda kommer det onda. Min hand ska inte röra dig.

15. Vem har Israels kung dragit ut efter? Vem är det du jagar? En död hund, en enda loppa!

16. Herren ska vara domare och döma mellan mig och dig. Må han se och driva min sak och döma mig fri från din hand.”

17. När David hade sagt detta sade Saul: ”Är det din röst, min son David?” Och Saul brast i gråt

18. och sade till David: ”Du är mer rättfärdig än jag, för du har gjort gott mot mig trots att jag gjort ont mot dig.

19. Du har i dag visat din godhet mot mig och inte dödat mig när Herren överlämnade mig i din hand.

20. När man möter sin fiende, brukar man då låta honom gå sin väg i frid? Må Herren löna dig med gott för det du gjort mot mig i dag.

21. Nu vet jag säkert att du ska bli kung och att Israels kungadöme ska förbli i din hand.

22. Men lova mig nu med ed vid Herren att du inte utrotar mina efterkommande och inte utplånar mitt namn ur min fars hus.”

23. Då lovade David detta med ed inför Saul. Därefter vände Saul hem. Men David och hans män drog upp till bergsfästet.