Första samuelsboken 24 SKB

1. Och David gick upp därifrån och vistades i fästena (bergfästena – hebr. masad) i Ein-Gedi.

2. Och det hände när Saul hade återvänt från att förfölja filistéerna, att det berättades för honom och man sa: ”Se David är i Ein-Gedis öken.”

3. Och Saul tog 3 000 utvalda män från hela Israel och gick och sökte David och hans män på klipporna med stenbockar.

4. Och han kom till fårens inhägnader vid vägen, där var en grotta och Saul kom in för att uträtta sina behov [ordagrant: ”täcka sina fötter”; samma uttryck används i Dom 3:24 om Eglon]. Och David och hans män satt i den innersta delen av grottan.

5. Och Davids män sa [viskade] till honom: ”Se dagen då Herren (Jahve) har sagt till dig: Se, jag ska ge dig dina fiender i dina händer, och du ska göra mot honom det som är gott i dina ögon.” Och David reste sig och skar av vingen (hörnet) på Sauls mantel i smyg (utan att han märkte det).

6. Men det hände därefter att Davids hjärta slog honom eftersom han hade skurit av Sauls vinge [hörnet eller tofsen på hans mantel].

7. Och han sa till sina män: ”Herren (Jahve) förbjöd mig det, att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens (Jahves) smorde, att räcka ut min hand mot honom, eftersom han är Herrens (Jahves) smorde.”

8. Och David övertygade sina män med dessa ord och lät dem inte resa sig mot Saul. Och Saul reste sig upp från grottan och gick sin väg.

9. Och David reste sig efter och gick ut ur grottan och ropade efter Saul och sa: ”Min herre kungen” Och när Saul såg bakom sig böjde sig David med sitt ansikte mot marken och ödmjukade sig själv.

10. Och David sa till Saul: ”Varför lyssnar du till människors ord som säger: Se, David söker din ofärd?

11. Se, denna dag har dina ögon sett hur Herren (Jahve) idag har gett dig i min hand i grottan, och några bad mig döda dig, men mina ögon skonade dig och jag sa: Jag ska inte sträcka ut min hand mot min herre, för han är Herrens (Jahves) smorde.

12. Dessutom min far, se, se vingen från din mantel i min hand, för i det att jag skar av vingen från din mantel dödade jag dig inte, du vet och ser att där inte är ondska eller överträdelse i min hand, och jag har inte syndat mot dig fast du ligger och väntar efter min själ för att ta den.

13. Herren (Jahve) dömer mellan dig och mig och Herren (Jahve) hämnas mig på dig, men min hand ska inte drabba dig.

14. Som de gamlas ordspråk säger: Från den onde kommer ondska men min hand ska inte drabba honom.

15. Efter vem har Israels kung kommit ut? Efter vem är det du jagar? Efter en död hund, efter en loppa!

16. Låt Herren (Jahve) därför vara domare och avkunna dom mellan mig och dig, och se och tala för min sak och befria mig ur din hand.”

17. Och det hände när David hade slutat tala dessa ord till Saul att Saul sa: ”Är detta din röst min son David?” Och Saul lyfte upp sin röst och grät.

18. Och han sa till David: ”Du är mer rättfärdig än jag, för du har gjort gott mot mig medan jag har gjort dig ont.

19. Och du har förkunnat denna dag hur du har agerat med mig, för när Herren (Jahve) gav mig i din hand har du inte dödat mig.

20. För om en man finner sin fiende, ska han låta honom gå därifrån oskadd? Därför ska Herren (Jahve) belöna dig med gott för det som du har gjort mot mig idag.

21. Och nu, se jag vet att du med säkerhet ska bli kung och att Israels kungarike ska bli fast grundat i din hand.

22. Ge mig därför din ed vid Herren (Jahve) att du inte ska skära av min säd efter mig, och att du inte ska fördärva min fars hus namn.”

23. David gav sin ed till Saul och Saul gick hem. Men David och hans män gick upp till borgen (hebr. matsodah) [i Ein-Gedi, se vers 1].