Första samuelsboken 7 SKB

1. Och Kirjat-Jearims män kom och hämtade upp Herrens (Jahves) ark och förde in den i Avinadavs hus på kullen (hebr. givah), och helgade hans son Elazar till att vakta (skydda, bevara) Herrens (Jahves) ark.Samuel som domare

2. Och det hände från den dagen att arken bodde i Kirjat-Jearim under en lång tid, det var 20 år, och hela Israels hus längtade efter Herren (Jahve).

3. Och Samuel talade till hela Israels hus och sa: ”Om ni återvänder till Herren (Jahve) med hela ert hjärta och tar bort de främmande gudarna och aserorna [pålar för avgudadyrkan] från ibland er, och vänder era hjärtan till Herren (Jahve) och tjänar enbart honom, då ska han befria er ur filistéernas hand.”

4. Då tog Israels söner bort baalerna och aserorna [pålarna för avgudadyrkan] och tjänade enbart Herren (Jahve).

5. Och Samuel sa: ”Samla hela Israel till Mitspah [drygt 1 mil norr om Jerusalem] och jag ska be för er till Herren (Jahve).” [Flera städer delar detta namn som betyder vakttorn/utpost och. Denna mitspah har identiferats med Tell en-Nasbeh som var 8 hektar stad som bevakade huvudvägen från norr till söder mellan judeiska bergen och Efraims bergstrakt.]

6. Och de samlades tillsammans i Mitspah och drog upp vatten och hällde ut det inför Herrens (Jahves) ansikte och fastade den dagen och sa där: ”Vi har syndat mot Herren (Jahve).” Och Samuel dömde Israels söner i Mitspa.

7. Och när filistéerna hörde att Israels söner hade samlats i Mitspah drog filistéernas ledare upp mot Israel. Och när Israels söner hörde det var de rädda för filistéerna.

8. Och Israels söner sa till Samuel: ”Sluta inte att ropa till Herren vår Gud (Jahve Elohim) för oss, så att han räddar oss ur filistéernas hand.”

9. Och Samuel tog ett dilamm och offrade det som ett helt brännoffer till Herren (Jahve). Och Samuel ropade till Herren (Jahve) för Israel, och Herren (Jahve) svarade honom.

10. Medan Samuel offrade brännoffret kom filistéerna nära för att strida mot Israel, men Herren (Jahve) dundrade med ett stort dån över filistéerna den dagen och förvirrade dem (förorsakade panik) den dagen och de slogs ner inför Israel.

11. Och Israels män gick ut från Mitspah och jagade filistéerna och slog dem tills de kom till Beit-Kar.

12. Sedan tog Samuel en sten och satte den mellan Mitspah och Shen och gav den namnet Even-Ezer [Hjälpens sten] och sa: ”Hitintills har Herren (Jahve) hjälpt oss.” [Hebr. even betyder sten och ezer hjälp.]

13. Så blev filistéerna underkuvade och de kom inte mer innanför Israels gräns, och Herrens (Jahves) hand var emot filistéerna alla Samuels dagar.

14. Och de städer som filistéerna hade tagit från Israel återbördades till Israel, från Ekron till Gat, och dess gräns [ca 1 mil i nord-sydlig riktning från Ekron ner till Gat] tog Israel tillbaka från filistéernas hand. Och det var fred mellan Israel och amoréerna.

15. Och Samuel dömde Israel alla dagar under sitt liv (så länge han levde).

16. Och han gick år från år runt till Betel och Gilgal [strax öster om Jeriko] och Mitspah och han dömde Israel på alla dessa platser.

17. Och han återvände till Rama för där hade han sitt hus, och där dömde han Israel. Och där byggde han ett altare till Herren (Jahve).