Första samuelsboken 9 SKB
1. Nu fanns en man i Benjamin vars namn var Kish, son till Aviel, son till Tseror, son till Bechorat, son till Afiach son till en benjaminit, en tapper (ärbar, stark) man.
2. Han hade en son som hette Saul – ung och såg bra ut (ordagrant: utvald och god/bra/vacker), bland Israels söner fanns ingen man som såg så bra ut som han, han var huvudet högre än alla andra (från skuldrorna och uppåt var han högre än någon i hela folket).
3. Nu hade Kish, Sauls fars åsnor kommit bort och Kish sa till Saul, sin son: ”Ta nu en av dina tjänare med dig och stå upp och gå och leta efter åsnorna.”
4. Och han gick genom Efraims bergsbygd och passerade genom Shalishas land men fann dem inte. Sedan passerade han genom Shaalims land men där var de inte, och han passerade genom benjaminiternas land men fann dem inte.
5. När de kom till Tsofs land [i närheten av Rama] sa Saul till sin tjänare som var med honom: ”Kom och låt oss återvända så att inte min far slutar bry sig om åsnorna och oroar sig för oss istället.”
6. Och han sa till honom: ”Se nu, där i staden [troligtvis Rama] finns en gudsman, och han är en man som hålls i ära, allt som han talar sker verkligen, låt oss nu gå dit, till äventyrs kan han berätta för oss om vår resa, vart vi ska gå.”
7. Då sa Saul till sin tjänare: ”Se, om vi går, vad ska vi då ta med oss till mannen? Brödet är torrt i våra väskor och det är inte en gåva att ge till en gudsman, vad har vi?”
8. Och tjänaren svarade Saul och sa: ”Se, jag har en fjärdedels shekel av silver [en veckas lön för en arbetare] i min hand som jag ska ge gudsmannen för att tala om vår väg.”
9. Tidigare i Israel när en man gick för att fråga Gud (Elohim) då sa han: ”Kom och låt oss gå till siaren.” För den som nu kallas profet kallades tidigare en siare.
10. Sedan sa Saul till sin tjänare: ”Väl talat, kom låt oss gå.” Så de gick till staden där gudsmannen var.
11. När de gick upp till staden [Rama] fann de unga jungfrur som gick ut för att dra upp vatten och sa till dem:”Är siaren här?”
12. Och de svarade dem och sa: ”Det är han, se han är framför er, skynda er nu, för han kom till staden idag, för folket har idag offrat på en hög plats.
13. Så snart ni kommer in i staden hittar ni honom rakt fram, innan han går upp på höjden för att äta, för folket vill inte äta förrän han kommer, eftersom han brukar välsigna offret och efteråt äter de som är bjudna. Gå därför upp nu för just nu kan ni finna honom.”
14. Och de gick upp till staden och när de kom in i staden [Rama], se, då kom Samuel ut mot dem för att gå upp på den höga platsen.
15. Och Herren (Jahve) hade visat för Samuel en dag innan han kom och sagt:
16. ”Imorgon vid denna tid ska jag sända dig en man från Benjamins land, och du ska smörja honom till furste över mitt folk Israel, och han ska rädda folket från filistéernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig.”
17. Och när Samuel såg Saul talade Herren (Jahve) till honom: ”Se mannen som jag talade med dig om. Denne ska ha auktoritet över mitt folk.”
18. Sedan kom Saul nära Samuel i porten och sa: ”Tala om för mig, jag ber dig, var finns siarens hus.”
19. Och Samuel svarade Saul och sa: ”Jag är siaren, gå upp före mig till den höga platsen, för du ska äta med mig idag och i morgon ska jag låta dig gå och jag ska tala om för dig allt du har på ditt hjärta.
20. Och vad angår dina åsnor som försvann för tre dagar sedan, så tänk inte på dem för de är återfunna. Och till vem står hela Israels önskan? Är det inte till dig och till hela din fars hus?”
21. Och Saul svarade och sa: ”Är jag inte en benjaminit, från den minsta av Israels stammar? Och min familj den minsta av familjerna i Benjamins stam? Varför talar du då till mig på detta sätt?”
22. Och Samuel tog Saul och hans tjänare och förde in dem i salen och lät dem sitta på honnörsplatsen bland dem som var bjudna, vilket var omkring 30 personer.
23. Och Samuel sa till kocken: ”Bär fram portionen som jag gav till dig, om vilken jag sa till dig: Sätt den hos dig.”
24. Och kocken tog upp låret och det som var på det och satte det framför Saul. Och [Samuel] sa: ”Se vad som har blivit sparat, sätt det framför dig och ät, för det har sparats till dig för den bestämda tiden och jag säger: Jag har bjudit in folket.” Så Saul åt med Samuel den dagen.
25. Och när de kom ner från den höga platsen till staden, talade han med Saul ovanpå hustaket. [På den här tiden byggde man husen med platta tak och hade platsen som ett extra rum.]
26. Och de steg upp tidigt och det hände i gryningen att Samuel kallade på Saul på taket och sa: ”Upp, så att jag kan sända iväg dig.” Och Saul steg upp och de gick båda två, han och Samuel, utomhus.
27. När de gick ner vid slutet av staden sa Samuel till Saul: ”Be din tjänare att gå vidare före oss, och han gick vidare, men stanna du en tid så att jag kan låta dig höra Guds (Elohims) ord.”