Support Us

1. Joshafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål blev han släkt med Ahab.

2. Efter några år for han ner till Ahab i Samaria. Ahab lät slakta en stor mängd får och oxar för honom och för folket han hade med sig, och han försökte förmå honom att dra upp mot Ramot i Gilead.

3. Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: ”Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?” Han svarade honom: ”Jag som du och mitt folk som ditt folk. Jag ska vara med dig i striden.”

4. Joshafat sa dock till Israels kung: ”Men fråga först Herren om det.”

5. Då samlade Israels kung profeterna, 400 män, och frågade dem: ”Ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller ska jag låta bli?” De svarade: ”Dra dit upp! Gud ska ge det i kungens hand.”

6. Men Joshafat sa: ”Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?”

7. Israels kung svarade Joshafat: ”Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka.” Joshafat sa: ”Kungen ska inte säga så.”

8. Då kallade Israels kung till sig en hovman och sa: ”Hämta genast hit Mika, Jimlas son.”

9. Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu på var sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem.

10. Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig då horn av järn och sa: ”Så säger Herren: Med dessa ska du stånga araméerna, så att de förgörs.”

11. Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sa: ”Dra upp mot Ramot i Gilead, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand.”

12. Budbäraren som hade gått för att kalla på Mika (hebr. Michajho) talade till honom och sa: ”Se profeternas ord med en mun [lovar] de gott (lycka) till kungen. Jag ber dig, låt dina ord vara som ett med dem och tala gott.”

13. Men Mika svarade: ”Så sant Herren lever, det min Gud talar, ska jag säga honom.”

14. När han kom till kungen frågade kungen honom: ”Mika, ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska jag låta bli?” Han svarade: ”Dra dit upp, så ska ni ha framgång. De ska bli givna i er hand.”

15. Men kungen sa till honom: ”Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens namn?”

16. Då sa han: ”Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sa: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända hem i frid, var och en till sitt.”

17. Då sa Israels kung till Joshafat: ”Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig utan bara olycka?”

18. Men Mika sa: ”Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra.

19. Och Herren sa: Vem vill locka Ahab, Israels kung, att dra upp mot Ramot i Gilead så att han stupar där? Den ene sa si och den andre så.

20. Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sa: Jag ska locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då?

21. Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sa Herren: Försök locka honom till det, och du ska också lyckas. Gå ut och gör så!

22. Och se, nu har Herren (Jahve) gett en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren (Jahve) har talat olycka över dig.”

23. Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sa: ”På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?”

24. Mika svarade: ”Du ska få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig.”

25. Men Israels kung sa: ”Ta Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joash, kungasonen,

26. och säg: Så säger kungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka.”

27. Mika svarade: ”Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig.” Och han tillade: ”Hör detta, alla ni folk!”

28. Så drog Israels kung och Joshafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead.

29. Och Israels kung sa till Joshafat: ”Jag ska dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder.” Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden.

30. Men Arams kung hade gett en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: ”Ni ska inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung.”

31. När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: ”Där är Israels kung!” Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Joshafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom.

32. Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.

33. Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sa kungen till föraren av vagnen: ”Vänd vagnen och ta mig ut ur striden, för jag är sårad.”

34. Striden blev den dagen allt häftigare, och Israels kung stod ända till kvällen upprätt i sin vagn, vänd mot araméerna. Men vid solnedgången dog han.