Andra Krönikeboken 25 B2000

1. Amasja var tjugofem år då han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem.

2. Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, dock inte av hela sitt hjärta.

3. När Amasjas kungamakt var säkrad lät han avrätta dem av sina män som hade dräpt hans far kungen.

4. Men deras barn skonade han i enlighet med det som står skrivet i lagen i Moses bok, där Herren befaller: »Fäderna skall inte dö för barnens skull och inte barnen för fädernas skull, utan var och en skall dö för sitt eget brott.«

5. Amasja samlade judeerna och ställde hela Juda och Benjamin familjevis under befäl av högre och lägre officerare. Han mönstrade dem som var tjugo år och äldre; det fanns 300 000 vapenföra soldater som kunde hantera lans och sköld.

6. Han lejde också 100 000 tappra kämpar från Israel för 100 talenter silver.

7. Men en gudsman kom till honom och sade: »Konung, låt inte den israelitiska hären dra ut tillsammans med dig, för Herren är inte med Israel — alla dessa efraimiter!

8. Dra ut på egen hand och gå modigt ut i striden, annars skall Gud låta dig falla för fienden. Gud har makt att hjälpa och att stjälpa.« —

9. »Hur går det då med de 100 talenterna jag gav till den israelitiska styrkan?« frågade Amasja, och gudsmannen svarade: »Herren kan ge dig mer än så.«

10. Då hemförlovade Amasja den styrka som hade kommit från Efraim. De blev ursinniga på judeerna och återvände hem i vredesmod.

11. Amasja tog mod till sig och ledde sitt folk till Saltdalen och slog där 10 000 man från Seir.

12. Ytterligare 10 000 togs till fånga av judeerna, som förde upp dem på toppen av en klippa och störtade ner dem därifrån så att alla krossades till döds.

13. Men männen i den styrka som Amasja hade skickat hem och som inte fått följa med ut i striden överföll judeiska städer från Samaria till Bet-Horon, slog ihjäl 3 000 av invånarna där och tog ett rikt byte.

14. När Amasja kom tillbaka efter segern över edomeerna förde han med sig de gudar man hade i Seir och ställde upp dem som sina egna gudar. Dem tillbad han och tände rökelse åt.

15. Då blev Herren vred på Amasja och sände en profet till honom som sade: »Varför dyrkar du gudar som inte kunde rädda sitt eget folk ur ditt våld?«

16. Men Amasja avbröt honom: »När gjorde vi dig till kunglig rådgivare? Sluta, annars blir du dödad!« Profeten slutade men sade: »Jag vet att Gud har beslutat att förgöra dig eftersom du gör så här och inte lyssnar till mina råd.«

17. Kung Amasja av Juda höll rådslag och sände sedan bud till Israels kung Joash, son till Joachas, son till Jehu, och utmanade honom: »Låt oss mötas öga mot öga!«

18. Israels kung Joash skickade detta svar till kung Amasja av Juda: »Tisteln på Libanon sände bud till cedern på Libanon: Ge din dotter till hustru åt min son! Men de vilda djuren på Libanon kom förbi och trampade ner tisteln. —

19. Du skryter med att du slog edomeerna, och det har stigit dig åt huvudet så att du vill vinna ännu mera ära. Stanna hellre hemma! Varför utmana olyckan? Du skulle gå under och Juda med dig.«

20. Men Amasja lyssnade inte på honom; så hade Gud styrt det för att ge dem i fiendens våld, eftersom de hade dyrkat edomeernas gudar.

21. Israels kung Joash drog då ut, och vid Bet-Shemesh i Juda ställdes de öga mot öga, han och Judas kung Amasja.

22. Judeerna besegrades av israeliterna och flydde var och en hem till sig.

23. Israels kung Joash tillfångatog vid Bet-Shemesh Judas kung Amasja, son till Joash, son till Joachas, och förde honom till Jerusalem, där han rev ner 400 alnar av stadsmuren, från Efraimporten till Hörnporten.

24. Han lade beslag på allt guld och silver och alla föremål som fanns i Guds hus — hos Oved-Edom — och kungapalatsets skatter. Dessutom tog han gisslan och återvände så till Samaria.

25. Kung Amasja av Juda, Joashs son, levde i femton år efter det att kung Joash av Israel, Joachas son, hade dött.

26. Amasjas historia i övrigt, från början till slut, har nedtecknats i boken om Judas och Israels kungar.

27. När Amasja övergav Herren stämplade man mot honom i Jerusalem, och han flydde till Lakish, men de sammansvurna skickade dit folk som slog ihjäl honom.

28. Sedan hämtades han med hästspann och begravdes bland sina fäder i Davids stad.