Andra Korinthierbrevet 12 SFB98

1. Jag måste berömma mig, om än till ingen nytta, och jag kommer då till syner och uppenbarelser från Herren.

2. Jag vet om en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det. -

3. Jag vet att den mannen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det -

4. att han blev uppryckt till paradiset och hörde ord som ingen människa kan uttala eller får uttala.

5. Av den mannen vill jag berömma mig, men av mig själv vill jag inte berömma mig utom av min svaghet.

6. Om jag ville berömma mig, skulle jag ändå inte vara en dåre, jag skulle ju bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen skall tänka högre om mig än man gör, när man ser och hör mig.

7. Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig.

8. Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig,

9. men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig.

10. Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark. Inför apostelns besök i Korint

11. Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Ni borde egentligen ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag ingenting är.

12. Vad som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar.

13. På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, bortsett från att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten.

14. Se, det är nu tredje gången jag är beredd att komma till er, och jag skall inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert utan er själva. Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn.

15. Jag för min del vill med glädje offra det jag har och själv låta mig offras för er skull. Skall jag då bli mindre älskad därför att jag älskar er så högt?

16. Låt vara att jag inte har betungat er, men slug som jag är, har jag fångat er med list.

17. Har jag då bedragit er med hjälp av någon av dem som jag sände till er?

18. Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus bedragit er? Har vi inte handlat i samma anda, har vi inte gått i samma fotspår?

19. Hela tiden har ni menat att det är inför er vi försvarar oss. Nej, det är inför Gud vi talar, i Kristus, och allt sker till er uppbyggelse, mina älskade.

20. Jag är rädd att jag vid min ankomst skall finna er annorlunda än jag skulle önska, och att ni skall finna mig annorlunda än ni skulle önska. Jag är rädd att jag skall finna strid och avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal och skvaller, högmod och oordning.

21. Ja, jag är rädd att min Gud skall förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare levde i synd och inte har ångrat den orenhet, otukt och lösaktighet som de har bedrivit.