Andra Korinthierbrevet 4 SKB

1. Därför, när vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst (detta ämbete – gr. diakonia), så ger vi inte upp (tappar vi inte modet, är vi inte försagda).

2. Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt, vi använder inga knep [samma ord används för Satans list i 2 Kor 11:3], vi förfalskar (förvränger) inte Guds ord. I stället lägger vi öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete. [Till skillnad från falska lärare med oärliga metoder, se 2 Kor 2:17; 3:1; 11:13-15.]

3. Även om vårt evangelium är dolt [som om det var täckt med en slöja som hindrar människor att förstå de glada nyheterna], är det dolt bara för dem som går förlorade [som har en slöja för sitt hjärta, 3:14].

4. Den här tidsålderns gud [djävulen] har förblindat sinnet (tankarna) hos dem som inte tror, så att de inte ser evangeliets (klara strålande) ljus om härligheten hos den Smorde (Messias, Kristus), Guds avbild.

5. Vi predikar inte oss själva, utan Jesus den Smorde. Han är Herre, och vi är era tjänare (livegna, som frivilligt sålt oss själva som slavar) för Jesu skull.

6. För [samma] Gud, som [i begynnelsen, i 1 Mos 1:3, se även Jes 9:2; Joh 8:12; Jak 1:1] sa: ”Ljus ska lysa fram ur mörkret”, har låtit ljuset skina i våra hjärtan, för att kunskapen om (en personlig erfarenhet av) Guds härlighet, som strålar från (kan ses i) Jesu den Smordes (Kristi) ansikte, ska lysa fram (sprida sitt sken).Guds kraft blir synlig i jordiska kärl

7. Men denna skatt [ljuset som skiner i hjärtat – att personligen få känna Jesus] har vi i [bräckliga mänskliga] lerkärl, för att det ska vara tydligt att den överväldigande (enormt stora) kraften kommer från Gud och inte från oss själva. [Den mänskliga kroppen, den yttre människan, liknas vid ömtåliga lerkärl, se 2 Kor 4:10, 16; 5:1. Kroppen åldras och bryts ner. Den troende utsätts för hård yttre press, som vers 8-9 beskriver, men Gud har valt att visa sin härlighet genom vanliga människor, vilket Gideons berättelse om lerkärlen med facklorna i är en bild för, se Dom 7:16-20, 22. I kontrast till enkla lerkärl står utsmyckade dyrbara kärl av metall, se 2 Tim 2:20.]

8. Vi är på alla sätt hårt pressade (det är problem på varje område), men vi är inte krossade (vi har utrymme, det finns en utväg). Vi är rådvilla (hittar ingen utväg, har inga resurser), men vi är inte helt rådlösa (det finns hopp).

9. Vi är förföljda (jagade av fiender), men inte övergivna (inte utlämnade till deras makt). Vi är slagna till marken, men inte dödade (utslagna, förlorade).

10. Vi bär alltid Herren Jesu död i vår kropp (vi är ständigt hotade till döden på samma sätt som Jesus var det). Detta för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår kropp.

11. Ja, vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp (kött).

12. Så verkar döden i oss, men livet verkar i er.

13. Ändå har vi samma trons ande, som det står skrivet: ”Jag trodde, därför talade jag.” [Ps 116:10] Vi tror också, och därför talar vi [därför predikar vi evangeliet – det glada budskapet].

14. Vi [talar eftersom vi] vet att han som uppväckt Herren Jesus ska uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er [troende i Korint].

15. Allt [mitt lidande] sker för er skull, för att nåden (Guds kraft, favör) ska nå allt fler och få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.Ett evighetsperspektiv

16. Därför (genom detta) [se vers 7-15 om Paulus trosvisshet trots mycket svåra omständigheter] tappar vi inte modet (tröttnar vi inte; ger vi inte upp). Och även om vår yttre människa bryts ner (tynar bort), så förnyas vår inre människa dag för dag.

17. För vårt [nuvarande] tillfälliga (kortvariga), lätta lidande (betryck) bereder (producerar) åt oss – bortom all jämförelse – härlighetens eviga tyngd [som är långt mer överskridande]. [Paulus ger exempel på lidanden som fängelse och fysisk misshandel i 2 Kor 11:23-30. Detta var verkligen svåra lidanden. Att han här kallar lidandet lätt beror på hans inställning och förhållningssätt till det.]

18. Vi ser (fokuserar) inte [varken nu eller framöver] på det som syns [kan ses fysiskt], utan på det som inte syns. För det som syns är temporärt (förgängligt, kortvarigt; till en viss tid), men det som inte syns är evigt (de ting som inte syns är eviga).