Andra Korinthierbrevet 7 SKB

1. När vi nu har dessa löften [från GT, att vi är Guds tempel], mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kropp (kött) och ande och fullborda vår helgelse i fruktan för (vördnadsfull tillbedjan av) Gud. [Den som vördar och respekterar Gud tar inte lätt på synden och ondskan, se även Matt 5:29-30; 10:28. Det som orenar kroppen är yttre handlingar som sexuella synder, dryckenskap, tungans missbruk, se Jak 3:6. Det som orenar människans inre är onda tankar, högmod, irrläror, se 2 Kor 11:4.]Glädje över församlingens omvändelse

2. Ge oss rum i (öppna) era hjärtan. [Temat om ömsesidig kärlek från 6:11-13 återupptas.] Vi har inte gjort orätt mot någon, inte skadat någon eller utnyttjat någon.

3. Det säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni har en plats i våra hjärtan så att vi både dör och lever tillsammans.

4. Jag har stort förtroende för er, jag är mycket stolt över er. Jag är uppfylld av tröst och har glädje i överflöd mitt i all vår nöd.Goda nyheter genom Titus

5. När vi kom till Makedonien [2 Kor 1:16] fick vi ingen ro. Vi var trängda på alla sätt, utifrån av konflikter och inifrån av oro.

6. Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom att Titus kom [2 Kor 2:13].

7. Vi blev uppmuntrade inte bara av hans ankomst (närvaro) utan också genom trösten han fått hos er. Han berättade för oss om er längtan [att få se Paulus igen], er klagan [sorg över hur de behandlat Paulus under hans senaste besök, se 2 Kor 1:23; 2:1] och er iver för mitt bästa, och då gladde jag mig ännu mer.Bedrövelse som leder till omvändelse

8. För även om jag gjorde er ledsna (bedrövade) med mitt brev så ångrar jag det inte. [Kan syfta på Första Korintierbrevet, där Paulus konfronterar dem för att de tillät ett incestförhållande mitt i församlingen, se 1 Kor 5:1-13. Det kan också vara ett annat brev, kanske ”tårarnas brev” som refereras i 2 Kor 2:4.] Först ångrade jag det, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid.

9. Men nu är jag glad, inte därför att ni blev bedrövade (sorgsna) utan för att bedrövelsen ledde till omvändelse (ett förvandlat tänkesätt). Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud ville, och skadades därför inte på grund av vad vi gjorde.

10. För den bedrövelse (sorg) som är efter Guds vilja (ordagrant: enligt Gud), åstadkommer (producerar) en omvändelse [ett förvandlat tänkesätt som leder] till frälsning (en räddning/befrielse) som man inte ångrar. Men världens bedrövelse [då man sörjer över det straff synden ger, istället för att känna sorg över att man har syndat] åstadkommer (producerar) [däremot en avgjord och slutgiltig] död. [Bedrövelse, sorg och tårar är i sig själva inga dygder. Världens bedrövelse är självcentrerad och sörjer något den själv vill ha. Den tänker varken på Gud eller på andra människor som blivit skadade, och den leder till självömkan, hopplöshet, förtvivlan och slutligen till död. Ett exempel är de köpmän som sörjer över att de inte längre kan sälja mänskliga slavar när Babylon straffas, se Upp 18:9-11, 13. Den bedrövelse som Gud däremot tillåter en människa att drabbas av leder till omvändelse, gottgörelse för synder och en förnyad vilja att leva för Gud.]

11. Tänk vad mycket gott det kommit från att Gud tillät er att känna bedrövelse: Vilken hängivenhet (iver) har det inte fört med sig bland er [till skillnad från er tidigare apati]. Vilket försvar [gr. apologia – hur de nu argumenterar mot synden]. Vilken upprördhet [över synden, och att ni tillåtit den få pågå]. Vilken fruktan [för Gud och kanske att Paulus skulle besöka dem]. Vilken längtan [efter Gud, ett besök av Paulus och att synden skulle konfronteras]. Vilken iver [efter Guds härlighet och upprättelse av syndaren]. Vilken bestraffning [gjorde upp med synden]. På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken.

12. När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den man som hade gjort fel [sonen som hade ingått i ett förhållande med sin fars hustru, se 1 Kor 5:1] eller med tanke på den man som fått lida [hans far], utan för att det skulle stå klart för er inför Gud hur ivrigt (hängivet) ni bryr er om oss.Titus uppmuntrad

13. Därför har vi blivit uppmuntrade. Och inte nog med det, utöver vår egen uppmuntran kom den ännu större glädjen att se Titus så lycklig, eftersom hans ande har förnyats (blivit styrkt) genom er.

14. Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant.

15. Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han minns hur ni alla lydde [råden han kom med] och hur ni tog emot honom med respekt och vördnad.

16. Jag gläder mig eftersom jag nu kan lita på er (vara djärv och modig) i allt.