Andra Kungaboken 14 SKB

1. I det andra året till Joash, Joachaz son Israels kung, började Amatsija, Joash son Juda kung att regera.

2. Han var 25 år när han började regera och han regerade 29 år i Jerusalem. [De första 4 åren själv och de sista 25 tillsamans med hans son Azarja.] Och hans mors [drottningmoders] namn var Jehoadan från Jerusalem.

3. Han gjorde det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahves) ögon, men inte som hans förfader David [som var en idealkung, se 1 Kung 3:6; 9:4; 11:4]. Han gjorde efter allt som Joash, hans far hade gjort.

4. Bara de höga platserna blev inte borttagna och folket offrade fortfarande offer på de höga platserna.

5. Och det skedde så snart kungadömet var etablerat i hans hand att han slog tjänarna som hade slagit hans far.

6. Men han dödade inte sönerna till mördarna i enlighet med det som är skrivet i boken med Mose undervisning, som Herren (Jahve) befallde och sa: ”Fäderna ska inte dödas för sina söners skull, inte heller ska sönerna dödas för sina fäders skull. Utan var och en ska dödas för sina egna överträdelser.” [5 Mos 24:16]

7. Han slog Edom i Saltdalen, 10 000, och tog Sela i strid och gav det namnet Joqteel, som det heter idag.

8. Sedan sände Amatsjaho [Sydrikets kung] bud till Jehoash [Nordrikets 12:e regent, se vers 1], son av Jehoachaz, son av Jehu, Israels kung, och sa: ”Gå (kom hit), låt oss mötas ansikte mot ansikte (ordagrant: se varandras ansikten).”

9. Och Jehoash, Israels kung sände bud till Amatsjaho, Juda kung och sa: ”Tisteln som fanns i Libanon sände bud till cedern som fanns i Libanon och sa: Ge din dotter till min son som hustru, och där gick de vilda djuren som var i Libanon och trampade ner tisteln.

10. Du har verkligen slagit ned Edom och ska ditt hjärta lyfta upp dig? Mättas (njut av denna ära, ordagrant: ’låt dig tyngas’ – hebr. hikavod) och stanna i ditt hus, för varför skulle du befatta dig med ondska så att du faller, du och Juda med dig?” [I liknelsen jämförs Sydrikets kung Amatsjaho med en vild oansenlig tistel, som kan lätt trampas ner av vilddjur. Det är en varning att inte vara högmodig.]

11. Men Amatsjaho lyssnade inte. Och Jehoash, Israels kung gick upp och han och Amatsjaho, Juda kung såg varandra i ansiktet vid Beit-Shemesh som tillhör Juda.

12. Och Juda blev slagna inför Israel, och de flydde varje man till sitt tält.

13. Och Jehoash, Israels kung tog Amatsjaho, Juda kung, Jehoash son, Achazjahos son, vid Beit-Shemesh och kom till Jerusalem och bröt ner Jerusalems mur från Efraims port [på norra sidan av Jerusalem] till Hörnporten [på västra sidan], 400 alnar [180 meter].

14. Och han tog allt guld och silver och alla redskap som fanns i Herrens (Jahves) hus och skatterna i kungens hus och gisslans söner och återvände till Samarien [Nordrikets huvudstad].

15. Vad mer finns om Jehoashs gärningar, och vad han gjorde och hans styrka och hur han stred med Amatsjaho, Juda kung det är skrivet i Israels kungars krönika.

16. Och Jehoash sov med sina fäder och blev begravd i Samarien med Israels kungar. Och Jerovam, hans son, regerade i hans ställe.

17. Och Amatsjaho, Joashs son, Juda kung levde 15 år efter Jehoash, Jehoachaz son, Israels kungs död.

18. Vad mer finns om Amatsjahos gärningar, det är skrivet i Juda kungars krönika.

19. Och de gjorde en sammansvärjning mot honom i Jerusalem och han flydde till Lachish, men de sände efter honom och dödade honom där.

20. Och de förde honom på hästar och han begravdes i Jerusalem med sina fäder i Davids stad.

21. Och hela Juda folk tog Azarja [även kallad Ussia] som var 16 år och gjorde honom till kung i hans far Amatsjahos ställe.

22. Han byggde Eilat och återställde det till Juda efter att kungen sov hos sina fäder.Nordrikets 13:e kung – Jerovam II [Jerovam II var barnbarn till Jehu och Joashs son. Han regerade 41 år (786-746 f.Kr.).]

23. I det 15:e året till Amatsjaho, Joash son, Juda kung började Jerovam, Joash son, Israels kung att regera i Samarien och han regerade i 41 år.

24. Och han [Jerovam II, Joash son] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jerovams, Navats sons synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jerovam I var Nordrikets första kung och den som införde avgudadyrkan, se 1 Kung 12:1, 28-33.]

25. Han återbördade Israels gränser från ingången till Chamat till Aravahavet efter Herren (Jahve) Israels Guds (Elohims) ord som han talade genom sin tjänare Jonas hand, Amitajs son, profeten som var från Gat-Chefer.

26. För Herren (Jahve) såg Israels betryck som var mycket svårt (bittert) och det var inget slut på förtryckandet och det fanns ingen hjälpare till Israel.

27. Och Herren (Jahve) har inte uttalat att han vill utrota Israel under himlarna (ordagrant: ”från under himlarna”) och (därför) räddade han dem genom Jerovams hand, Joashs son. [Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna.]

28. Vad mer finns om Jerovams gärningar, och allt vad han gjorde och hans styrka, hur han stred och hur han återvann Damaskus och Chamat till Juda i Israel, det är skrivet i Israels kungars krönika.

29. Och Jerovam sov hos sina fäder med Israels kungar. Och Zecharja, hans son regerade i hans ställe.