Andra Kungaboken 17 B2000

1. Under Achas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, kung över Israel, och han regerade nio år i Samaria.

2. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, dock inte som de kungar som hade regerat över Israel före honom.

3. Mot honom drog Assyriens kung Salmanassar i krig, och Hosea måste underkasta sig och betala skatt till den assyriske kungen.

4. Men denne upptäckte att Hosea stämplade mot honom; han hade skickat sändebud till kung So av Egypten och betalade inte längre sin årliga skatt till kungen av Assyrien. Därför lät Salmanassar gripa honom och kasta honom i fängelse.

5. Han besatte hela landet och tågade sedan mot Samaria och belägrade staden i tre år.

6. Under Hoseas nionde regeringsår intog den assyriske kungen Samaria. Han förde bort israeliterna till Assyrien, och de fick bosätta sig i Halach, vid floden Havor i Gosan och i Mediens städer.

7. Ty israeliterna hade syndat mot Herren, sin Gud, som fört dem ut ur Egypten, undan faraos, den egyptiske kungens, förtryck. De hade dyrkat andra gudar,

8. de hade följt bruken hos de folk som Herren hade drivit undan för israeliterna, liksom de bruk Israels kungar hade infört.

9. De hittade på lögner om Herren, sin Gud, de inrättade offerplatser överallt där de bodde, från minsta by med vakttorn till helt befästa städer,

10. de reste stenstoder och asherapålar på alla höga kullar och under alla grönskande träd

11. och tände offereld där, på alla offerplatserna, alldeles som de folk Herren hade drivit undan för dem, och med sina onda gärningar väckte de Herrens vrede.

12. De dyrkade avgudabilder fast Herren hade förbjudit det.

13. Genom alla sina profeter och siare hade Herren inpräntat detta hos Israel och Juda: »Lämna era onda vägar och håll mina bud och stadgar enligt den lag jag gav era fäder och sände till er genom mina tjänare profeterna.«

14. Men de lyssnade inte, de var lika styvnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren, sin Gud.

15. De förkastade hans lagar, förbundet han hade slutit med deras fäder och de varningar han gett dem; de följde det som var tomhet och blev själva idel tomhet, de gjorde som folken omkring dem fast Herren hade befallt dem att inte göra som de.

16. De övergav alla bud som Herren, deras Gud, hade gett dem, och de gjorde sig gjutna beläten, två tjurkalvar, de gjorde en asherapåle, de föll ner och tillbad himlens hela härskara, och de tjänade Baal.

17. Sina söner och döttrar offrade de på bålet, de bedrev svartkonst och spådom och hängav sig åt det som var ont i Herrens ögon och väckte så hans vrede.

18. Därför blev Herren så förbittrad på israeliterna att han drev dem bort ur sin åsyn; kvar blev endast Judas stam.

19. Men inte heller Juda höll de bud som Herren, deras Gud, hade gett dem utan följde samma bruk som Israel.

20. Då försköt Herren hela Israels folk, han förödmjukade dem och utlämnade dem åt plundrare. Till sist stötte han dem ifrån sig.

21. När Herren rev bort Israel från Davids ätt gjorde israeliterna Jerobeam, Nevats son, till kung, och denne lockade dem att avfalla från Herren och förledde dem till svår synd.

22. Israeliterna begick samma synder som Jerobeam hade gjort sig skyldig till och upphörde inte med dem.

23. Slutligen drev Herren bort Israel ur sin åsyn, som han hade hotat med genom alla sina tjänare, profeterna. Så fördes israeliterna bort från sitt land till Assyrien, där de ännu är kvar.Främmande folk i Samarien. Deras gudsdyrkan

24. Den assyriske kungen flyttade folk från Babylon, Kut, Avva, Hamat och Sefarvajim och lät dem bosätta sig i Samariens städer i stället för israeliterna. Samarien tillföll dem, och de slog sig ner i städerna.

25. När de först bosatte sig där dyrkade de inte Herren, men då skickade han lejon emot dem som dödade många.

26. Man talade om det för den assyriske kungen: »Folken som du har förvisat och flyttat till Samariens städer vet inte hur man dyrkar landets gud, och därför har han skickat lejon emot dem som dödar dem; de vet ju inte hur landets gud skall dyrkas.«

27. Då befallde den assyriske kungen att någon av de präster han fört bort skulle skickas tillbaka för att slå sig ner där och lära folket hur de skulle dyrka landets gud.

28. En av de präster som förts bort från Samarien kom till Betel och stannade där och lärde folket hur de skulle dyrka Herren.

29. Men varje folkgrupp, var och en på sin ort, fortsatte att tillverka sina egna gudar, och de ställde dem i de tempel som samarierna hade uppfört på offerplatserna.

30. De från Babylon gjorde Sackut Benot, de från Kut gjorde Nergal, de från Hamat gjorde Ashima,

31. och de från Avva gjorde Nivchas och Tartak. Folket från Sefarvajim offrade sina barn på bål åt Adrammelek och Anammelek, Sefarvajims gudar.

32. Samtidigt dyrkade de Herren; de utsåg ur sina egna led präster som gjorde tjänst i templen på offerplatserna.

33. De dyrkade alltså Herren men tjänade också sina egna gudar enligt seden hos de folk från vilka de blivit förvisade.

34. Ännu i dag håller de fast vid sina ursprungliga bruk, de dyrkar inte Herren och följer inte de stadgar och bud de fått, den lag och befallning Herren gav åt ättlingarna till Jakob, han som av Herren fick namnet Israel.

35. Med dem hade Herren slutit ett förbund, och han hade gett dem denna befallning: »Ni skall inte dyrka andra gudar, inte tillbe dem, inte tjäna dem eller offra till dem.

36. Nej, Herren, som förde er ut ur Egypten med stor makt och lyftad arm, honom skall ni dyrka, honom skall ni falla ner för och tillbe och till honom skall ni offra.

37. De stadgar och bud, den lag och befallning som han skrev åt er skall ni alltid rätta er efter och inte dyrka andra gudar.

38. Glöm inte förbundet som jag slöt med er, och dyrka inte andra gudar.

39. Nej, Herren, er Gud, skall ni dyrka, så kommer han att rädda er från alla era fiender.«

40. Men de lyssnade inte utan höll fast vid sina ursprungliga bruk.

41. Dessa folk dyrkade alltså Herren samtidigt som de tillbad sina gudabilder, och deras barn och efterkommande har fortsatt på samma sätt som sina fäder ända till denna dag.