Support Us

1. I Hoseas, Elas sons, tredje regeringsår i Israel, började Hiskia, Achaz son, kung i Juda, att regera.

2. Han var 25 år när han började regera och han regerade 29 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoderns] namn var Avi, Zecharjas dotter.

3. Han gjorde det som var rakt (rätt) i Herrens (Jahves) ögon efter allt som hans förfader David hade gjort.

4. Han tog bort de höga platserna och bröt sönder pelarna och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och han bröt i bitar kopparormen som Mose hade tillverkat [4 Mos 21:9], för till dessa dagar hade Israels söner offrat till den och den kallades Nechushtan.

5. Han litade (förtröstade) på Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) så att det efter honom inte fanns någon bland Juda kungar som var lik honom, inte heller bland dem som var före honom.

6. För han klängde sig fast vid Herren (Jahve) och vände inte från att följa efter honom och höll (vaktade, skyddade, bevarade) hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som Herren (Jahve) befallt (hebr. tsavah) Mose.

7. Och Herren (Jahve) var med honom, vart han än gick fram hade han framgång, och han gjorde uppror mot Assyriens kung och tjänade honom inte.

8. Han slog filistéerna till Gaza och dess gränser, från vakttornet till den befästa staden.

9. Och det skedde i det fjärde året till kung Hiskia, som var det sjunde året till Hosea, Elas son, Israels kung att Shalmaneser, Assyriens kung, kom upp mot Samarien och belägrade det.

10. Och i slutet av det tredje året tog de det [Samarien] i Hiskias sjätte år som var Hoseas 9:e år som Israels kung, blev Samarien intaget.

11. Och Assyriens kung förde bort Israel till Assyrien och placerade dem i Chalach och i Chavor vid floden Gozan och i Mediens städer,

12. eftersom de inte lyssnade på Herren deras Guds (Jahve Elohims) röst [och lydde honom], utan överträdde hans förbund, allt det som Mose, Herrens (Jahves) tjänare befallde. De ville inte lyssna och de ville inte göra.

13. Och det skedde i [Juda, det södra rikets] kung Hiskias fjortonde år [701 f.Kr.], att Sancheriv (Sanherib), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem. [Belägringen av Lachish finns illustrerad på väggarna i Sancherivs palats i Nineve.]

14. Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lachish och sa: ”Jag har gjort fel (syndat). Vänd om från mig, det som du lägger på mig ska jag bära.” Och Assyriens kung bestämde över Hiskia, Juda kung, 300 talenter [25 ton] silver och 30 talenter [1 ton] guld. [De assyriska texterna berättar hur Hiskia också var tvungen att sända sina döttrar, konkubiner, manliga- och kvinnliga musiker, elfenben och andra värdefulla objekt.]

15. Och Hiskia gav honom allt silver som fanns i Herrens (Jahves) hus och i skattkammaren i kungens hus.

16. Vid den tiden skrapade Hiskia bort guldet från dörrarna i Herrens (Jahves) helgedom och från dörrposterna som [han själv] Hiskia, Juda kung hade [låtit] överdra dem med, och gav det till Assyriens kung. [Hiskia reparerar också muren och fyller på vattenföråden och förbereder sig på en belägring, se 2 Krön 32:1-5, 30.]Hot mot Jerusalem

17. Och Assyriens kung sände befälhavaren (hebr. tartan), överbefälhavaren (hebr. rav-saris) och hovmarskalken (hebr. rav-shaqeh) från Lachish till kung Hiskia med en stor armé till Jerusalem. Och de gick upp och kom till Jerusalem. Och när de kom upp kom de och stod vid cisternen vid den övre dammen som är vid huvudvägen vid Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades],

18. och de kallade på kungen. Då kom [följande tre män från Hiskias palats]: Eljakim, son till Chilkijaho [Jes 22:20], som var ledare över huset, och skrivaren Shevna [Jes 22:15] och Joash, upptecknaren Asafs son, till dem.

19. Och befälhavaren (hebr. ravshake) sa till dem: ”Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den stora kungen, kungen i Assyrien [Sancheriv], vilken trygghet sätter du din förtröstan till?

20. Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig?

21. Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom.

22. Men om du säger till mig: ’Vi litar på Herren vår Gud (Jahve Elohim)’. Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se 2 Kung 18:4; 2 Krön 30:14; 31:1] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: ’Ni ska tillbe inför detta altare?’ [Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sättet som Israels Gud skulle tillbes, se 5 Mos 12.]

23. Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem.

24. Hur kan ni vända bort ansiktet från en ledare, och den minste av min herres tjänare, så att ni sätter er tillit till Egypten för hästar och ryttare?

25. Har jag kommit upp utan Herren (Jahve) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahve) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det.”

26. Då sa Eljakim och Shevna och Joash till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): ”Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren.”

27. Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: ”Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!”

28. Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och talade och sa: ”Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung!

29. Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]: Låt inte [er kung] Hiskia lura er, för han kommer inte att kunna befria er.

30. Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahve) och säga att Herren (Jahve) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.

31. Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen brunn,

32. tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivträd och honung så att ni får leva och inte dö. Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: ’Herren (Jahve) ska befria oss.’

33. Har något annat folks gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?

34. Var är Chamats och Arpads gudar? [Två städer i centrala Syrien som assyrierna besegrat under sina fälttåg, se Jes 10:9] Var är Sefarvims, Henas och Ivas gudar? [Sefarvim (betyder: ”de två skrivarna”), en stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit.] Har de befriat Samarien ur min hand? [Den assyriska kungen Shalmaneser V (727-722 f.Kr.) började belägringen mot Hosea eftersom han ingick förbund med Egypten (2 Kung 17:4). Sargon avslutade belägringen, och nämner antalet israeliter som fördes bort i fångenskap till 27 280.]

35. Vilka är de bland ländernas alla gudar som har befriat dessa länder ur min hand, så att Herren (Jahve) skulle befria Jerusalem ur min hand?” [Talen i vers 18-35 motsvarar nästan ordagrant Jes 36:4-20. Det är troligt att en officiell transkribering av talet gjordes och fanns tillgänglig i arkiven.]

36. Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: ”Svara honom inte.”

37. Sedan kom [de tre männen] Eljakim, son till Chilkijaho, som var ledare över huset, och skrivaren Shevna och Joash, upptecknaren Asafs son, till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.