Andra Kungaboken 2 SKB

1. [Centralt i Konungaboken (när man ser båda som en enhet) så finns 14 berättelser från Elishas profettjänst uppdelade i två sektioner med sju i varje. Jämfört med Elia så är dessa mindre grandiosa och mer vardagliga. De flesta berättelserna handlar inte om kungar utan berör fattiga och hjälplösa. Elisha fick bokstavligt en dubbel välsignelse (vers 9), jämfört med de sju mirakler som beskrivs i 1 Kung 17; 18; 19; 21; 22 och 2 Kung 1.]Första gruppen miraklerMakt över döden – Elias himmelsfärd Och det skedde när Herren (Jahve) skulle dra upp Elia med en virvelvind (stormvind – hebr. searah) till himlarna, att Elia vandrade med Elisha från Gilgal.

2. Och Elia sa till Elisha: ”Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Betel.” Men Elisha sa: ”Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig.” Så vandrade de ner till Betel.

3. Och profetsönerna som var i Betel kom fram till Elisha och sa till honom: ”Vet du att Herren (Jahve) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från hans position som en lärare och mästare] idag?” Han svarade: ”Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna).”

4. Och Elia sa till honom: ”Elisha, stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig till Jeriko.” Men han svarade: ”Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig.” Så vandrade de [tillsammans] ner till Jeriko.

5. Och profetsönerna som var i Jeriko kom fram till Elisha och sa till honom: ”Vet du att Herren (Jahve) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från rollen som mästare och lärare] idag?” Han svarade: ”Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna).”

6. Och Elia sa till honom: ”Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Jordan.” Men han sa: ”Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig.” Så vandrade de två vidare.

7. Och 50 män av profetsönerna gick och stod mitt emot dem på avstånd, och de två stod vid Jordan. [Dessa bevittnade det som skedde, se även vers 2:13-15.]

8. Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet, och det delade sig åt det ena hållet och åt det andra hållet, så att de två kunde gå över på torr mark.

9. Och det skedde när de hade gått över att Elia sa till Elisha: ”Be om vad jag ska göra för dig innan jag tas ifrån dig.” Då svarade Elisha: ”Jag ber dig, låt en dubbel del av din ande vara över mig.” [I 5 Mos 21:17 har den förstfödde rätt till dubbel arvslott. Betydelsen är att han blir Elias efterträdare. Samtidigt finns även en bokstavlig uppfyllelse. Elia uppväcker en person (1 Kung 17:22-23) medan Elisha uppväcker två (2 Kung 4:35; 13:21), även om det sista undret sker efter hans död!]

10. Och han sa: ”Du har bett om en svår sak, likväl, om du ser mig när jag tas ifrån dig, ska det ske med dig, men om inte, ska det inte ske.”

11. Medan de vandrade vidare och samtalade, syntes plötsligt en vagn i eld, dragen med hästar av eld som [for fram] mellan de två [och åtskilde dem], och Elia drogs upp (steg upp) i en virvelvind (hebr. searah) [till] himlarna. [Många konstnärer har framställt denna scen som att Elia åker upp i eldsvagnen. Vad texten säger är att eldsvagnen drar fram mellan de två profeterna och delar på dem. Sedan antyder texten att Elia medvetet går in i virvelvinden eller tornadon därför att han vet att Gud vill ta honom till himlarna med den. Detta ord för stormvind (hebr. searah) används ofta när Gud manifesterar sin kraft, se Job 38:1; 40:6; Jer 23:19; 29:6; Sak 9:14. Se även 2 Mos 19:9; Apg 2.]

12. Under tiden Elisha såg detta ropade han: ”Min fader, min fader! Du som är Israels vagnar och ryttare!” [Syftar antagligen på Elia, vars profetiska tjänst var som en armé som skyddade Israel.] Sedan kunde han inte längre se honom. Han tog tag i sina kläder och rev dem i två stycken.Elisha och profetsönerna [Elisha rör sig tillbaka samma väg som han kommit med Elia. I vers 2-8 gick de från Betel, till Jeriko och sist Jordan. Nu rör Elisha sig tillbaka ensam från Jordan till Jeriko mot Betel vers 13-23.]

13. Han tog upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och gick tillbaka till Jordanflodens strand.

14. Han tog manteln som hade fallit av Elia, och slog på vattnet med den och sa: ”Var är Herren (Jahve), Elias Gud?” När han slog på vattnet, delade det sig och Elisha gick över.

15. Och när profetsönerna som var i Jeriko såg honom på avstånd sa de: ”Elias ande vilar över Elisha.” Och de kom och mötte honom och bugade sig ner till marken för honom.

16. Och de sa till honom: ”Se, vi ber dig, det finns med dina tjänare 50 män, styrkans söner, låt dem gå, vi ber dig, och söka din herre, om till äventyrs Herrens (Jahves) Ande har tagit upp honom och kastat honom på ett berg eller i någon dal.” Då svarade han: ”Ni ska inte gå iväg.”

17. Men när de uppmanade honom tills han skämdes, sa han: ”Gå”. Då sände de 50 män och de sökte tre dagar men de fann honom inte.

18. Och de kom tillbaka till honom medan han dröjde sig kvar i Jeriko och han sa till dem: ”Sa jag inte till er: Gå inte?”

19. Och männen i staden sa till Elisha: ”Se, vi ber dig, stadens läge är gott som min herre ser, men vattnet är dåligt och marken ger missväxt.”

20. Och han sa: ”Ge mig ett nytt krus och lägg salt i det.” Och de gav honom det.

21. Och han gick vidare till vattenkällan och kastade saltet i den och sa: ”Så säger Herren (Jahve): Jag har botat detta vatten, från och med nu ska det inte vara mer död eller missväxt.” [Här upprepar sig samma under som Mose fick göra med en träbit i Mara, där Herren uppenbarar sig som Herren läkaren. Se 2 Mos 15:22-27. Båda gångerna botar Herren det sjuka vattnet, men han gör det på lite olika sätt.]

22. Vattnet var botat från denna dag i enlighet med ordet som Elisha talade.

23. Därifrån [Jeriko] begav sig Elisha upp till Betel [strax norr om Jerusalem, en dagsmarsch från Jeriko, och fortsätter att gå tillbaka samma väg som han tidigare kommit med Elia]. På vägen dit upp kom ett gäng unga män [kan röra sig om ett hundratal i åldern 12-30 år] ut ur staden [och mötte honom], och de hånade (kallade honom värdelös). De ropade till honom: ”Far upp flintskalle! Far upp flintskalle!” [Elisha är i 25-årsåldern. Det kan vara så att förolämpningen med flintskalle har att göra med att Elisha avgett ett nasirlöfte och rakat sitt hår, och därför är flintskallig. I så fall var hånet direkt riktat mot Herren som han representerade. Uttrycket ”far upp” syftar på att han ska försvinna på samma sätt som hans föregångare Elia ”for upp” till himlen. Det är ett dödshot. När norra riket blev självständigt 930 f.Kr. insatte kung Jerovam avgudadyrkan i två städer, Dan i norr och Betel i söder, se 1 Kung 12:25-33. När denna händelse inträffar är det åttonde kungen efter honom och dessa två städer har utvecklats till stora centrum för alla möjliga avgudar. De unga männen kan mycket väl ha varit baalsprofeter.]

24. Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens (Jahves) namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och 42 av ungdomarna revs. [Texten säger inte om de bara skadades eller revs ihjäl, i Hos 13:8 används dock samma ord (hebr. baqa) för att riva upp och döda. Med tanke på att ett specifikt antal nämns, är det mest troligt att dessa 42 unga män från mobben blev allvarligt skadade eller dödade.]

25. Därifrån gick Elisha till berget Karmel [nära dagens Haifa, vid Medelhavskusten], och därifrån vände han tillbaka till Samarien.