Andra Kungaboken 23 SFB98

1. Kungen sände bud och lät kalla till sig alla de äldste i Juda och Jerusalem.

2. Och kungen gick upp i Herrens hus. Alla Juda män och alla Jerusalems invånare följde honom, också prästerna och profeterna, ja, allt folket från den minste till den störste. Han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus.

3. Och kungen trädde fram till pelaren och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och upprätthålla detta förbunds ord, som var skrivna i denna bok. Och allt folket trädde in i förbundet.

4. Därefter befallde kungen över-steprästen Hilkia och prästerna under honom liksom dem som höll vakt vid ingången, att de ur Herrens tempel skulle föra bort alla de föremål som var gjorda åt Baal och Aseran och åt himlens hela härskara. Och han brände upp dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel.

5. Han avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, liksom dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himlens hela härskara.

6. Och han förde Aseran ut ur Herrens hus till Kidrons dal utanför Jerusalem och brände upp den där. Han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen.

7. Vidare rev han ner husen för dem som bedrev manlig tempelprostitution i Herrens hus, och där kvinnor vävde tyg till tält åt Aseran.

8. Han lät föra bort alla prästerna från Juda städer och orenade de offerhöjder där prästerna hade tänt offereld, från Geba ända till Beer-Sheba. Han bröt ner offerhöjderna vid portarna, de som fanns vid ingången till stadsfogden Josuas port och de som fanns till vänster, när man gick in genom stadsporten.

9. Men offerhöjdsprästerna fick inte stiga upp till Herrens altare i Jerusalem, utan de åt osyrat bröd bland sina bröder.

10. Josia orenade också Tofet i Hinnoms barns dal för att ingen skulle låta sin son eller dotter gå genom eld till offer åt Molok.

11. Han tog bort de hästar som Juda kungar hade invigt åt solen och ställt upp så att man inte kunde gå in i Herrens hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim. Solens vagnar brände han upp.

12. Kungen bröt ner altarna på taket över Ahas övre sal - dessa hade Juda kungar gjort, likaså de altaren som Manasse hade gjort på de båda förgårdarna till Herrens hus. Sedan skyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons dal.

13. Han orenade offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, som Salomo, Israels kung, hade byggt åt Astarte, sidoniernas styggelse, åt Kemosh, Moabs styggelse och åt Milkom, Ammons barns avskyvärde avgud.

14. Stoderna slog han sönder och aserorna högg han ner. Platsen där de hade stått fyllde han med ben av människor.

15. Han bröt också ner altaret i Betel med dess offerhöjd. Det var den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som kom Israel att synda. Därefter brände han upp offerhöjden och stötte sönder den till stoft och brände dessutom upp Aseran.

16. När Josia såg sig om och fick se gravarna som fanns på berget, lät han hämta benen ut ur gravarna och brände upp dem på altaret och orenade det så, i enlighet med Herrens ord genom gudsmannen som sade att detta skulle ske.

17. Kungen frågade: "Vad är det för ett minnesmärke som jag ser där?" Folket i staden svarade: "Där ligger gudsmannen begravd, han som kom från Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske som du nu har gjort."

18. Då sade han: "Låt honom vara. Ingen får röra hans ben." Så lämnade man hans ben i fred och även benen av den profet som hade kommit dit från Samarien.

19. Josia avlägsnade också alla de offerhöjdshus i Samariens städer som Israels kungar hade byggt upp och som väckt Herrens vrede. Han gjorde med dem alldeles på samma sätt som han hade gjort i Betel.

20. Alla offerhöjdspräster som fanns där avrättade han på altarna och brände människoben ovanpå dem. Därefter vände han tillbaka till Jerusalem. Ett rätt påskfirande

21. Kungen befallde allt folket: "Fira påskhögtid åt Herren, er Gud, så som det är föreskrivet i denna förbundsbok."

22. Ty en sådan påskhögtid hade inte firats sedan den tid då domarna dömde Israel, inte någon gång under hela den tid som kungar regerade i Israel och Juda.

23. Det var först i kung Josias artonde regeringsår som en sådan påskhögtid firades åt Herren i Jerusalem. Josias övriga åtgärder

24. Dessutom skaffade Josia bort andebesvärjarna och spåmännen, husgudarna och avgudarna och allt det avskyvärda som man kunde se i Juda land och i Jerusalem. Han gjorde detta för att han skulle upprätthålla de lagord som fanns uppskrivna i den bok som prästen Hilkia hade funnit i Herrens hus.

25. Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till Herren i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom.

26. Ändå vände Herren sig inte från sin stora vredes glöd. Hans vrede hade blivit upptänd mot Juda på grund av allt det som Manasse hade gjort och väckt hans vrede med.

27. Herren sade: "Också Juda skall jag driva bort från mitt ansikte, liksom jag har drivit bort Israel. Ja, jag skall förkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, och även det hus, om vilket jag hade sagt: Mitt namn skall vara där." Slutet av Josias regering

28. Vad som mer finns att säga om Josia och om allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.

29. Under hans tid drog farao Neko, kungen i Egypten, upp mot kungen i Assyrien, till floden Eufrat. Då tågade kung Josia emot honom men blev dödad av honom vid Megiddo under första sammandrabbningen.

30. Hans tjänare förde hans döda kropp i en vagn bort från Megiddo till Jerusalem och begravde honom i hans grav. Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till kung efter hans far. Joahas blir kung i Juda

31. Joahas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och hon var dotter till Jeremia från Libna.

32. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans fäder hade gjort.

33. Farao Neko lät sätta honom i fängelse i Ribla i Hamats land och gjorde så slut på hans regering i Jerusalem. Han pålade landet en skatt på etthundra talenter silver och en talent guld.

34. Och farao Neko gjorde Eljakim, Josias son, till kung i hans fader Josias ställe och ändrade hans namn till Jojakim. Men Joahas tog han med sig, och denne kom så till Egypten och dog där. Jojakim blir kung i Juda

35. Jojakim gav silvret och guldet åt farao. Men han måste beskatta landet för att kunna få fram de pengar som farao givit befallning om. Allt eftersom var och en av folket i landet blev beskattad, indrevs silvret och guldet från dem för att sedan betalas ut till farao Neko.

36. Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Sebida och hon var dotter till Pedaja från Ruma.

37. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans fäder hade gjort.