Andra Kungaboken 23 SKB

1. Och kungen sände och lät samla till sig alla Judas och Jerusalems äldste.

2. Och kungen gick upp till Herrens (Jahves) hus och alla Juda män och alla Jerusalems invånare med honom och prästerna och profeterna och hela folket både små och stora, och han läste i deras öron alla förbundsbokens ord som hade hittats i Herrens (Jahves) hus.

3. Och kungen stod på en plattform och skar ett förbund inför Herrens (Jahves) ansikte att vandra efter Herren (Jahve) och till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hans stadgar (vittnesbörd) och hans förordningar (ordagrant ”saker inristat”) med hela sitt hjärta och hela sin själ till att stå upp för (befästa, bevara och bekräfta) förbundets ord som är skrivet i denna bok. Och hela folket bekräftade (stod upp för) förbundet.

4. Och kungen befallde Chilkijaho, översteprästen och de andra prästerna och dörrvaktarna att ta fram och bära ut från Herrens (Jahves) hus alla kärl som var tillverkade för Baal och för aseran [påle för avgudadyrkan] och för himmelens härskaror (de demoniska makterna). Och han brände dem utanför Jerusalem på Kidrons fält och bar askan till Betel.

5. Och han avsatte avgudarnas präster som Juda kungar hade insatt till att offra på de höga platserna i Juda städer och på platserna runt Jerusalem, de som offrade till Baal och till solen och till månen och till stjärnbilderna och till alla himlens härskaror (de demoniska makterna).

6. Och han förde ut aseran [påle för avgudadyrkan] från Herrens (Jahves) hus utanför Jerusalem till Kidrons bäck och brände den vid Kidrons bäck och gjorde den till fint (tunt) stoft och kastade stoftet på folkets söners gravar.

7. Och han bröt ner de manliga tempelprostituerades (hebr. qades) hus [1 Kung 14:24] som fanns i Herrens (Jahves) hus, där kvinnorna vävde täcken till aseran [påle för avgudadyrkan].

8. Och han förde ut alla präster från Juda städer och orenade de höga platserna där prästerna hade offrat, från Geva till Beer-Sheva och han bröt ner portarnas höga platser som fanns i ingången till Jehoshuas, stadens borgmästares port, som var på en mans vänstra [hand, sida] när han går in genom stadens port.

9. Och de höga platsernas präster kom inte upp till Herrens (Jahves) altare i Jerusalem, men de åt osyrat bröd med sina bröder.

10. Och han orenade Tofet (eldplatsen) [installationen av kremeringsplatsen där barn offrade] som är i Hinnoms sons dal, så att ingen man låter sin son eller sin dotter gå genom eld till [avguden] Molok.

11. Och han tog bort hästarna som juda kung hade gett till solen vid ingången till Herrens (Jahves) hus, vid Netanmelech kammare, hövitsmannen, som var i Parvarkvarteren och han brände solens vagnar i eld.

12. Och altaret som var på taket till Achazövre kammare som Juda kung hade gjort och altarna som Manasse hade gjort på de båda gårdarna i Herrens (Jahves) hus, bröt han sönder och han slog ner dem därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons bäck.

13. Och de höga platserna som var framför (öster om) Jerusalem, till höger [den södra höjden] på förödelsens berg [ordlek för ”Smörjelsens berg”, dvs. Olivberget], som Salomo Israels kung hade byggt till Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning och Baals hustru], sidoniernas avskyvärdhet och till Kemosh Moabs avskyvärdhet och till Milkom [även kallad Molok] Ammons söners avskyvärdhet, orenade kungen.

14. Och han bröt pelarna i bitar och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och fyllde deras plats med människoben.

15. Och även altaret som var i Betel och de höga platserna som Jerovam, Nevats son som fick Israel att synda, hade gjort, även det altaret och de höga platserna bröt han ner och han brände de höga platserna och gjorde det till fint stoft och han brände aseran [påle för avgudadyrkan].

16. Och när Joshijaho vände sig om såg han gravarna som fanns där på berget och han sände och tog benen från gravarna och brände dem på altaret och orenade det i enlighet med Herrens (Jahves) ord som gudsmannen hade ropat ut som ropade ut dessa ting.

17. Och han sa: ”Vad är det för monument som jag ser?” Och männen i staden berättade för honom: ”Det är gudsmannens grav som kom från Juda och ropade ut dessa ting som du har gjort mot Betels altare.”

18. Och han sa: ”Låt honom vara, låt ingen man flytta hans ben.” Och de lämnade hans ben med profetens ben som kom från Samarien.

19. Och även de höga platsernas alla hus som var i Samariens städer, som Israels kungar hade gjort för att provocera, tog Joshijaho bort och gjorde med dem på samma sätt som han gjort i Betel.

20. Och han slog på altarna alla de höga platsernas präster som var där, och brände männens ben på dem. Och han återvände till Jerusalem.

21. Och kungen befallde hela folket och sa: ”Fira Pesach (påsk) till Herren (Jahve) er Gud (Elohim) som det står skrivet i denna förbundsbok.”

22. För en sådan Pesach hade inte firats sedan de dagarna då domarna dömde Israel, inte under Israels kungars alla dagar inte under Judas kungar.

23. Men i kung Joshijahos 18:e år firades denna påsk till Herren (Jahve) i Jerusalem.

24. Och även de som spådde genom medier och spiritister och husgudar (terafimer) och avgudar och alla avskyvärda ting som sågs i Juda land och i Jerusalem, tog Joshijaho bort, för att befästa undervisningens ord som var skrivna i skriftrullen som Chilkijaho, prästen fann i Herrens (Jahves) hus.

25. Och det fanns ingen kung som var som han före honom, som vände om till Herren (Jahve) med hela sitt hjärta och med hela sin själ och med hela sin mera (kraft) till hela (i enlighet med) Mose undervisning, och ingen efter honom som reste sig på samma sätt.

26. Men Herren (Jahve) vände sig inte bort från sitt häftiga stora raseri, varmed hans vrede var upptänd mot Juda på grund av alla deras provokationer som Manasse hade provocerat honom med.

27. Och Herren (Jahve) sa: ”Jag ska flytta bort Juda från mina ögon som jag har flyttat bort Israel, och jag ska kasta bort denna stad som jag har valt, Jerusalem, och huset om vilket jag sa: Mitt namn ska vara där.”

28. Vad mer finns om Joshijahos gärningar, och vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.

29. I hans [Joshijahos] dagar gick Egyptens kung farao Necho upp mot Assyriens kung till floden Eufrat. Kung Joshijaho gick ut mot honom, och han slog honom vid Megiddo när han hade sett honom.

30. Och hans tjänare bar honom död i en vagn från Megiddo och förde honom till Jerusalem och begravde honom i hans egen grav. Och folket i landet tog Jehoachaz, Joshijahos son och smorde honom och gjorde honom till kung i hans fars ställe. [Bara tre kungar omnämns smörjas i Kungaböckerna: Salomo (1 Kung 1:45), Joash (2 Kung 11:12) och här Jehoachaz.]Sydrikets 15:e kung – Jehoachaz

31. Jehoachaz var 23 år när han började regera och han regerade tre månader i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Chamotal, Jeremias dotter från Livna. [Jehoachaz morfar Jeremia är inte den kända profeten Jeremia, eftersom han var gift, se Jer 16:2]

32. Han [Jehoachaz] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon efter allt som hans fäder hade gjort.

33. Och farao Necho satte honom i bojor i Rivla i Chamats land, så att han inte kunde regera i Jerusalem, och gav landet ett vite (bötesstraff) på 100 talenter [3,45 ton] silver och 1 talent [34,5 kg] guld.

34. Och farao Necho gjorde Eljaqim, Joshijahos son, till kung i Joshijahos hans fars ställe, och ändrade hans namn till Jehojaqim. Och han tog bort Jehoachaz och förde honom till Egypten och han dog där. [Eljaqim betyder ”Gud (El) reser upp” och Jehojaqim betyder ”Herren (Jahve) reser upp”. Det är ingen större skillnad i namnets betydelse. Det var inte ovanligt att den makt som intog ett annat land även gav människor nya namn, se 1 Mos 41:45; Esra 5:14; Dan 1:7; 4:8; 2 Kung 24:17. Uppenbarligen gör Necho samma sak här.]

35. Och Jehojaqim gav silver och guld till farao. Men han beskattade landet till att ge silver efter faraos befallning. Han krävde silvret och guldet av folket i landet, av varje man efter hans betalningsförmåga till att ge det till farao Necho.Sydrikets 16:e kung – Jehojaqim

36. Jehojaqim (Jojakim) var 25 år när han började regera och han regerade elva år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoder] namn var Zevoda, Pedajas dotter från Roma.

37. Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon efter allt som hans fäder hade gjort.