Andra Kungaboken 3 SKB

1. Och Jehoram, Ahabs son, började regera i Israel i Samarien i Juda kung Jehoshafats 18:e [regerings] år, och regerade 12 år. [Jehoram är Nordrikets 9:e kung.]

2. Och han [Jehoram, även kallad Joram] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, men inte som hans far och som hans mor [Ahab och Isebel, se 2 Kung 8:28], för han tog bort baalsstoderna som hans far hade gjort.

3. Likväl klängde han sig fast vid Jerovams, Navats sons synder, varmed han fick Israel att synda (missa målet – hebr. chata), han lämnade dem inte. [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]

4. Och Mesha, Moabs kung, var en fårägare, och han gav till Israels kung, ullen från 100 000 lamm och från 100 000 baggar.

5. Men det hände när Ahab var död att Moabs kung gjorde uppror mot Israels kung.

6. Och kung Jehoram gick ut från Samarien vid den tiden och mönstrade hela Israel.

7. Sedan gick han och sände bud till Jehoshafat, Juda kung och sa: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig, vill du gå med mig i strid mot Moab?” Han svarade: ”Jag vill gå, jag är som du är och mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar.”

8. Och han sa: ”Vilken väg ska vi gå upp?” Och han svarade: ”Vägen genom Edoms öken.”

9. Och Israels kung gick och Juda kung och Edoms kung, och de gjorde en kringgående rörelse sju dagars vandring. Men det fanns inget vatten till armén och inte för djuren som följde dem.

10. Och Israels kung sa: ”Ack (åh nej), eftersom Herren (Jahve) har samlat ihop dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand.”

11. Men Jehoshafat sa: ”Finns ingen Herrens (Jahves) profet här så att vi kan fråga Herren (Jahve) genom honom?” Och en av Israels kungs tjänare svarade och sa: ”Elisha, Shafats son är här som hällde vatten över Elias händer.”

12. Och Jehoshafat sa: ”Herrens (Jahves) ord är med honom.” Och Israels kung och Jehoshafat och Edoms kung gick ner till honom.

13. Och Elisha sa till Israels kung. ”Vad har jag att göra med dig? Gå till din fars profeter och till din mors profeter.” Och Israels kung sa till honom: ”Nej, för Herren (Jahve) har kallat dessa tre kungar tillsammans för att ge dem i Moabs hand.”

14. Och Elisha sa: ”Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) lever, inför vars ansikte jag står, vore det inte för respekt av Juda kungs Jehoshafats närvaro, skulle jag inte titta åt dig och inte se dig.

15. Men ge mig en musiker.” Och det skedde när musikern spelade att Herrens (Jahves) hand kom över honom.

16. Och han sa: ”Så säger Herren (Jahve): Gör denna dal full av diken.

17. För så säger Herren (Jahve): Ni ska inte se vind och ni ska inte se regn, men dalen ska bli fylld med vatten och ni ska dricka, både ni och er boskap och era djur.

18. Och detta är en lätt sak i Herrens (Jahves) ögon och han ska ge Moab i er hand.

19. Och ni ska slå alla befästa städer och alla utvalda städer och ska fälla alla goda träd och ska skotta igen alla vattenkällor och fördärva varje gott stycke av land (odlingsbar mark) med stenar.”

20. Och det skedde på morgonen, vid den tiden då man förrättar offret, att se, det kom vatten [strömmande] längs Edoms väg och landet blev fullt av vatten.

21. Och alla Moabs kungar hörde att kungarna var på väg upp för att strida mot dem och samlade ihop sig, alla som kunde bära en rustning (var tillräckligt gamla) och uppåt och de stod på gränsen.

22. Och de steg upp tidigt på morgonen och solen sken på vattnet och moabiterna såg vattnet en bit bort och det var rött som blod,

23. och de sa: ”Detta är blod, kungarna har säkert stridit mot varandra och de har slagit var och en sin man, därför Moab: Till bytet!”

24. Och när de kom till Israels läger steg israelerna upp och slog moabiterna så att de flydde för dem. Och de slog landet Moab mäktigt (kraftfullt, ordentligt, rejält).

25. Och de slog ner städerna, och på varje gott stycke av land [odlingsbar mark] kastade varje man sin sten och fyllde det [fältet], och de stängde igen (täckte, gömde) alla vattenkällor och fällde alla goda träd till dess bara Qir-Cheres [kan syfta på Kir-Moab, en större stad i södra Moab] var kvar med sin stenmur och slungkastarna omringade den och bröt ner den.

26. Och när Moabs kung såg att striden var för stark för honom, tog han med sig 700 män som drog svärd för att bryta in till Edoms kung, men de kunde inte.

27. Sedan tog han sin äldste son, som skulle regera i hans ställe och offrade honom som ett brännoffer på muren. Och det kom en stor vrede över Israel och de lämnade honom och återvände till sitt eget land.