Support Us

1. Och profetsönerna sa till Elisha: Se, platsen där vi bor framför dig är för trång (smal) för oss.

2. Låt oss gå, vi ber dig, till Jordan och därifrån ta varje man en stock och låt oss göra en plats där, så att vi kan bo. Han svarade: ”Gå ni.”

3. En av dem sa: ”Var vänlig, jag ber dig, och gå med dina tjänare.” Han [Elisha] svarade: ”Jag går med.”

4. Så han gick med dem. De gick till Jordan och började hugga ner träd.

5. Men när en fällde en stock föll yxan i vattnet, och han ropade och sa: ”Ack (åh nej), min herre!” För den var lånad.

6. Gudsmannen [Elisha] frågade: ”Var föll den?” Och han visade honom platsen. Och han skar av en gren och kastade i den där, och fick järnet att flyta.

7. Och han sa: ”Ta upp det till dig.” Och han sträckte ut sin hand och tog det.Syriska soldater förblindas

8. Nu var Arams kung i strid mot Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sa: ”På den och den platsen ska jag slå läger [med min armé].” [Då han gav positionerna för att sedan attackera.]

9. Då sände gudsmannen bud till Israels kung och sa: ”Vakta (skydda, bevara) dig, så att du inte passerar en sådan plats, för dit kommer araméerna ner.”

10. Och Israels kung sände denna varning till platsen som gudsmannen berättat om, och han aktade (vaktade, skyddade, bevarade) sig där. Detta hände inte bara en gång eller två gånger.

11. Och Arams kungs hjärta var mycket oroat på grund av detta, och han kallade på sina tjänare och sa till dem: ”Kan ni inte tala om för mig vem av oss som håller sig till Israels kung?”

12. Och en av hans tjänare svarade: ”Nej min herre kung, men Elisha, profeten i Israel, berättar för Israels kung de ord som du talar i din sängkammare.”

13. Och han sa: ”Gå och se var han är, så att jag kan sända och hämta honom.” Och det berättades för honom: ”Se, han är i Dotan.”

14. Därför sände han dit hästar och vagnar och en stor armé, och de kom på natten och omringade staden runtom.

15. Och när gudsmannens tjänare steg upp tidigt och gick ut, och se, en armé med hästar och vagnar var runtom staden. Och hans tjänare sa till honom: ”Ack (åh nej) min herre! Vad ska vi göra?”

16. Han svarade: ”Var inte rädd, för de som är med oss är fler än de som är med dem.”

17. Och Elisha bad och sa: ”Herre (Jahve), jag ber dig, öppna hans ögon så att han ser.” Och Herren (Jahve) öppnade ögonen på den unge mannen och han såg, och se, berget var fullt av hästar och vagnar av eld runtom Elisha.

18. Och när de kom ner till honom bad Elisha till Herren (Jahve) och sa: ”Slå detta folk, jag ber dig, med blindhet.” Och han slog dem med blindhet efter Elishas ord.

19. Och Elisha sa till dem: ”Detta är inte vägen och inte heller staden, följ mig och jag ska föra er till mannen som ni söker.” Och han ledde dem till Samarien.

20. Och det skedde när de kom till Samarien att Elisha sa: ”Herre (Jahve) öppna ögonen på dessa män så att de ser.” Och Herren (Jahve) öppnade deras ögon och de såg, och se, de var mitt i Samarien.

21. Och Israels kung sa till Elisha när han såg dem: ”Ska jag verkligen slå dem, min far?”

22. Och han svarade: ”Du ska inte slå dem, har du tagit till fånga med ditt svärd och med din båge dessa som du har slagit? Sätt fram vatten och bröd åt dem, så att de kan äta och dricka och gå till deras herre.”

23. Och han gjorde i ordning stor proviant åt dem och när de hade ätit och druckit sände han iväg dem och de gick till sin herre. Och Arams armé kom inte mer in i Israels land.Mirakulös tillgång på mat under belägring

24. Och det hände efter detta att Ben-Hadad, Arams kung, samlade hela sin armé och gick upp och belägrade Samarien.

25. Och där var en stor hungersnöd i Samarien [och förråden av mat tog slut]. De belägrade staden så länge att ett åsnehuvud [en av de minst önskvärda delarna] såldes för 80 [shekel] silver [motsvarar totalt närmare 7 årslöner för en arbetare] och en fjärdedels kav duvträck [för mat eller bränsle] för 5 [shekel] silver [5 månadslöner]. [Texten har inte med enheten, men troligast är att det är silvermyntet shekeln. En arbetares månadslön var en shekel, så dessa priser är hutlösa. I texter från Mesopotanien från 2200 f.Kr. (Naram-Sin) finns exempel där en veckas förbrukning av bröd för en persn (ca 6 liter) kostade 50 silvermynt under en belägring.]

26. Och när Israels kung vandrade på muren ropade en kvinna till honom och sa: ”Hjälp, min herre kung!”

27. Han svarade: ”Om Herren (Jahve) inte hjälper dig, hur ska jag kunna hjälpa dig, från tröskgolvet eller från vinpressen?”

28. Och kungen frågade henne: ”Vad vill du?” Hon svarade: ”Denna kvinna sa till mig: Ge din son så att vi kan äta honom idag och vi ska äta min son i morgon.

29. Och vi kokade min son och åt honom, och jag sa till henne nästa dag: Ge din son så att vi kan äta honom, men hon hade gömt sin son.”

30. Och det skedde när kungen hörde kvinnans ord att han rev sönder sina kläder, han vandrade nu på muren, och folket tittade, och se, han hade säcktyg inunder på sin kropp.

31. Sedan sa han: ”Gör så mot mig Gud (Elohim) om Elishas huvud, Shafats son, är kvar på honom idag.”

32. Men Elisha satt i sitt hus och de äldste var hos honom, och kungen sände en man före sig, men innan budbäraren kom till honom, sa han till de äldste: ”Ser ni hur denne son till mördare har sänts för att ta bort mitt huvud? Se, när budbäraren kommer, ska ni stänga dörren och hålla fast dörren mot honom. Är det inte ljudet av hans herres fötter bakom honom?”

33. Och medan han fortfarande talade med dem, se då kom budbäraren ner till honom och sa: ”Se, detta onda är från Herren (Jahve), varför ska jag fortsätta att vänta på Herren (Jahve)?”