Andra Kungaboken 7 SKB
1. Och Elisha sa: ”Hör Herrens (Jahves) ord: Så säger Herren (Jahve): I morgon vid denna tid ska ett sea-mått [7-12 liter] fint vete säljas för en shekel och två sea-mått [totalt 15-20 liter] korn för en shekel [en månadslön] på gatorna i Samarien.”
2. Hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), svarade då gudsmannen: ”Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?” Och han sa: ”Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det.”Belägringen lyfts
3. Nu var där fyra män med en hudsjukdom vid portens ingång och de sa till varandra: ”Varför sitter vi här tills vi dör?”
4. Om vi säger: Vi ska gå in i staden, då är hungersnöden i staden och vi ska dö där, och om vi sitter stilla här dör vi också. Kom och låt oss falla för araméernas armé, om de räddar oss levande ska vi leva, men om de dödar oss skulle vi ändå ha dött.”
5. Och de steg upp i skymningen och gick till araméernas läger, och när de kom dit till den yttre delen av araméernas läger, se, då fanns ingen man där.
6. För Herren (Jahve) hade låtit araméernas armé höra ett ljud av vagnar och ett ljud av hästar och av en stor armé, och de sa till varandra: ”Se, Israels kung har värvat (mot betalning lejt mot oss) hettiternas kungar och egyptiernas kungar, för att komma över oss.”
7. Därför steg de upp och flydde i skymningen och lämnade sina tält och sina hästar och sina åsnor, hela lägret som det var, och flydde för sina liv.
8. Och när de som var sjuka kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och där åt de och drack, och tog därifrån silver och guld och kläder och gick och gömde det. Och de kom tillbaka och gick in i ett annat tält och bar därifrån också och gömde det.
9. Sedan sa de till varandra: ”Vi gör inte rätt. Denna dag är en god dag och vi håller tyst. Om vi väntar till gryningen kommer straffet över oss. Kom nu och låt oss gå och berätta för kungens hus.”
10. Så de kom och ropade på stadens portvakt. Och de berättade för honom och sa: ”Vi kom till araméernas läger och se, det fanns ingen man där, och inte rösten av någon människa, men hästarna stod bundna och åsnorna var bundna och tälten stod som de var.”
11. Och portvakten ropade och de berättade det för kungens hus därinne.
12. Och kungen steg upp i natten och sa till sina tjänare: ”Jag ska berätta vad araméerna har gjort mot oss. De vet att vi är hungriga, därför har de gått ut ur lägret och gömt sig själva på fältet och sagt: När de kommer ut ur staden ska vi ta dem levande och gå in i deras stad.” [Kungen tror inte de leprasjukas ord, han tror att det är en fälla för att lura ut folket från staden. En liknande taktik använde hans förfäder i Ai, se Jos 8:3-28.]
13. Men en av hans tjänare svarade och sa: ”Låt några ta, jag ber dig, fem av de återstående hästarna som är kvar i staden, se de är som hela Israels skara som är kvar i den, se de är som hela Israels skara som är förtärd, och låt oss sända dem och se.”
14. De tog därför två vagnar med hästar och kungen sände dem efter araméernas armé och sa: ”Gå och se.”
15. De gick efter dem [österut ända] till Jordan. [Troligen via Beth-shan som ligger längs med vägen mellan Samarien och Damaskus.] Och se, hela vägen var full av klädesplagg och vapen som araméerna hade kastat bort i sin brådska. [Under flykten tillbaka hade syrierna kastat mantlar, sköldar och även svärd – ja, allt som hindrade en brådskande reträtt.] Så budbärarna återvände och berättade [allt detta] för kungen.
16. Då drog folket ut och plundrade araméernas läger. Så såldes ett sea-mått [7-12 liter] fint vete för en shekel [en månadslön] och två mått korn för en shekel, efter Herrens (Jahves) ord [se vers 1].
17. Och kungen utsåg hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), och satte honom att ha ansvar för porten. Men folket trampade ner honom i porten och han dog som gudsmannen hade sagt, som talade när kungen kom ner till honom.
18. Och det blev som gudsmannen hade talat till kungen och sagt: ”Två sea-mått [totalt 15-20 liter] korn för en shekel [en månadslön] och ett mått fint vete för en shekel ska finnas i Samariens port i morgon vid denna tid.”
19. Och att hövitsmannen som svarade gudsmannen och sa: ”Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?” Och han sa: ”Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det.”
20. Det hände honom också, för folket trampade ner honom i porten och han dog. [Hövitsmannen som tvivlade på Elishas ord i vers 2 trampas ihjäl av den hungriga mobben som rusar ut genom porten när de hört att fienden är borta och det finns mat.]