Andra Samuelsboken 11 SKB

1. [Det har nu gått ett år.] Och det skedde vid årsskiftet (när året återvände, upprepade sig) [månadsskiftet Adar/Nisan] vid tiden då kungarna drar ut [i strid, vilket brukar ske tidig vår, efter vinterregnen i mars och innan skörden bärgas i maj och all arbetskraft behövdes på fälten] att David sände Joav [som sin general] och sina tjänare (sin armé) med honom. De fördärvade (förgjorde) Ammons söner och belägrade Rabbah [nuvarande Amman, Jordaniens huvudstad]. Men David stannade i Jerusalem.

2. Och det hände vid kvällstiden [kring solnedgången en vårkväll] att David steg upp från sin bädd [efter eftermiddagsvilan] och gick upp på taket till kungens hus, och från taket såg han en kvinna som badade, och kvinnan var mycket vacker (god) att se på.

3. Och David sände och frågade efter kvinnan. Och man sa: ”Är inte detta Batsheva (Batseba), Eliams dotter, hustru till hettiten Orija (Uria)?” [Han var en av Davids officerare som hade gått ut i strid tillsammans med Davids armé. Namnet Bat-sheva betyder ”löftets dotter”.]

4. [David kunde inte släppa tankarna på Batsheva.] Så David sände budbärare och tog henne och hon kom in till honom och han låg med henne, för hon hade renat sig från sin orenhet (menstruation), och hon återvände till sitt hus. [David var väl medveten om buden i 2 Mos 20:14; 3 Mos 18:20 och det faktum att hans handling var belagt med dödsstraff, se 3 Mos 20:10; 5 Mos 22:22.]

5. Och kvinnan blev havande, så hon sände bud som berättade för David: ”Jag är gravid.” [Något behövde göras. Både hon och David kunde straffas med döden, se 3 Mos 20:10.] [Med tanke på tidpunkten, kvällen, och det som står att hon renat sig efter sin menstruation, är det högst sannolikt att hon besökte en mikva för ett rituellt bad när David såg henne från hustaket. Veckan efter reningsbadet är också den tidpunkt i en kvinnas menstruationscykel då sannolikheten är som störst att bli gravid.]David försöker dölja sin synd

6. [Eftersom det skulle vara uppenbart att Orija inte kunde vara far till barnet gjorde David upp med en plan.] David sände då bud till [sin general] Joav: ”Sänd mig hettiten Orija.” Och Joav sände Orija till David.

7. Och när Orija kom till honom [8 mils vandring från Rabbah till Jerusalem] frågade David honom hur det gick för Joav och hur folket klarade sig och hur det gick i kriget.

8. Och David sa till Orija: ”Gå ner till ditt hus och tvätta dina fötter.” Och Orija lämnade kungens hus, och efter honom sändes också en gåva [mat och vin] till hans hus från kungen.

9. Men Orija sov vid dörren till kungens hus med alla sin herres tjänare och gick inte ner till sitt hus.

10. Och man berättade för David och sa: ”Orija gick inte ner till sitt hus.” David sa till Orija: ”Har du inte kommit från en resa? Varför går du inte ner till ditt hus?”

11. Och Orija sa till David: ”Arken och Israel och Juda bor i hyddor och min herre Joav och min herres tjänare tältar på det öppna fältet, ska jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga hos min hustru? Du lever och din själ lever, jag vill inte göra något sådant.”

12. Och David sa till Orija: ”Stanna här idag också och i morgon ska jag låta dig gå.” Så Orija stannade i Jerusalem den dagen och nästa dag.

13. Och David kallade på honom och han åt inför honom och drack, och han blev berusad. På kvällen gick han ut och lade sig på sin bädd med sin herres tjänare, men han gick inte ner till sitt eget hus.

14. Följande morgon skrev David ett brev till Joav och sände det i Orijas hand.

15. I brevet skrev han så här: ”Ställ Orija i frontlinjen där striden är som hetast och dra dig tillbaka från honom så att han blir slagen och dör.”

16. Och det skedde när Joav höll vakt över staden [det belägrade Rabbah] att han placerade Orija på platsen där han visste att det fanns våldsamma män [i fiendehären]. [Israels taktik var att svälta ut stadens invånare. De strider som kunde uppkomma var när ammoniterna begav sig ut från stadsporten och försökte bryta belägringen. Joav placerade troligtvis Orija nära stadsporten, se vers 23.]

17. Och stadens män gick ut och stred mot Joav och några från folket stupade, från Davids tjänare, och även hettiten Orija dog.

18. Och Joav sände bud till David och lät berätta allt som skedde i striden,

19. och han befallde budbäraren och sa: ”När du har slutat tala alla stridens ord [som du ska tala direkt] till kungen,

20. kan det hända att kungens vrede reser sig och han säger till dig: ’Varför gick ni så nära staden för att strida? Vet ni inte att de skjuter från muren?

21. Vem slog Avimelech, Jerubeshets son? Var det inte en kvinna som kastade ner den övre kvarnstenen på honom från muren så att han dog i Tevets? Varför gick ni så nära muren?’ Då ska du säga: ’Även din tjänare Orija, hettiten, är död.’ ”

22. Och budbäraren gick och kom och berättade för David allt som Joav hade sänt honom (till att berätta).

23. Och budbäraren sa till David: ”Männen fick överhanden mot oss och kom ut till oss på fältet men vi var över dem till portens öppning.

24. Och skyttarna sköt mot dina tjänare från muren och några av kungens tjänare är döda och även din tjänare Orija är död.”

25. Och David sa till budbäraren: ”Detta ska du säga till Joav: ’Låt inte denna sak misshaga dig, för svärdet slukar på det ena sättet eller det andra, låt er styrkas (bli fasta, säkra, tappra) i striden mot staden och omstörta den,’ och styrk honom du.”

26. Och när Orijas hustru [Batsheva] hörde att Orija hennes man var död, höll hon klagosång över sin make [i sju dagar].

27. Och när sorgetiden var förbi, sände David och tog henne till sitt hus och hon blev hans hustru och födde en son till honom. Men det som David hade gjort misshagade Herren (Jahve). [I detta kapitel bryter David mot tre av de tio budorden, se 2 Mos 20:13, 14, 17.]