Andra Samuelsboken 16 SKB

1. Och när David kommit förbi toppen [på Olivberget], se då mötte honom Tsiva, Mefivoshets tjänare, med ett par åsnor och på dem 200 brödkakor och 100 russinklasar och 100 sommarfrukter och ett krus med vin.

2. Då sa kungen till Tsiva: ”Vad menar du med det här?” Tsiva sa: ”Åsnorna är till kungens hushåll att rida på och brödet och sommarfrukten till de unga männen att äta och vinet så att de som blir svaga i öknen kan dricka.”

3. Kungen frågade: ”Var är din herres son?” Tsiva svarade kungen: ”Se, han vistas i Jerusalem för han sa: Idag ska Israels hus upprätta till mig min fars kungarike.” [Detta var troligtvis en lögn från Tsiva, om Mefivoshets redogörelse längre fram stämmer, se 2 Sam 19:24-30.]

4. Och kungen sa till Tsiva: ”Se, ditt är allt som tillhör Mefivoshet” Och Tsiva sa: ”Jag ödmjukar mig själv, låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon min herre kung.”Shimi förbannar David

5. Och David kom till Bachorim. Se, där kom det ut en man som tillhörde Sauls hus släkt, vars namn var Shimi, Geras son. Han kom ut och förbannade oavbrutet när han kom.

6. Och han kastade stenar mot David och mot kung Davids tjänare och hela folket och alla mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) som var på hans högra och hans vänstra [sida].

7. Och detta sa Shimi när han förbannade: ”Försvinn, försvinn, du blodsman [som har blod på dina händer], du usle (värdelöse, fördärvets man – hebr. belijaal)!

8. Herren (Jahve) har låtit komma över dig Sauls hus blod, i vars ställe du har regerat, och Herren (Jahve) har gett kungariket i din son Avshaloms hand, och se du har fångats i din egen ondska eftersom du är en blodsman.”

9. Och Avishaj, Tserojahs son, sa till kungen: ”Varför ska denna döda hund förbanna min herre kungen? Låt mig gå över, jag ber dig, och ta av hans huvud.”

10. Och kungen sa: ”Vad har jag att göra med dig Tserojahs son? Låt honom förbanna, eftersom Herren (Jahve) har sagt till honom: Förbanna (vanära – hebr. klal) David. Vem ska då säga: Varför har du gjort så?”

11. Och David sa till Avishaj och till alla sina tjänare: ”Se, min son som kom från min kropp, söker min själ (mitt liv). Hur mycket mer nu denna benjaminit? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren (Jahve) har sagt till honom.

12. Det kan hända att Herren (Jahve) ska se på mina ögon och att Herren (Jahve) ska gengälda mig gott för hans förbannelse av mig idag.”

13. Och David och hans män gick längs vägen, och Shimi gick bredvid på bergssluttningen mittemot honom och förbannade medan han gick och kastade stenar och stoft [grus] mot honom.

14. Och kungen och hela folket som var med honom blev trötta och han vederkvickte sig där.Råd från Achitofel

15. Och Avshalom och hela folket, Israels män, kom till Jerusalem och Achitofel med honom.

16. Och det skedde när Choshaj, arkiten, Davids vän, hade kommit till Avshalom att Choshaj sa till Avshalom: ”Länge leve kungen, länge leve kungen.”

17. Och Avshalom sa till Choshaj: ”Är detta din nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) mot din vän? Varför gick du inte med din vän?”

18. Och Choshaj sa till Avshalom: ”Nej, men den som Herren (Jahve) och detta folk och alla Israels män har valt, han ska det bli och med honom vill jag vara.

19. Och för det andra, vem ska jag tjäna? Ska jag inte tjäna inför hans son? Som jag tjänade inför din far så ska jag vara inför ditt ansikte.”

20. Och Avshalom sa till Achitofel: ”Ge ditt råd, vad ska jag göra?”

21. Och Achitofel sa till Avshalom: ”Gå in till din fars konkubiner, som han har lämnat för att vakta huset, och hela Israel ska höra att du avskyr din far, då ska de få starka (fasta, säkra, tappra) händer, alla som är med dig.”

22. Så de satte upp ett tält åt Avshalom på husets tak och Avshalom gick in till sin fars konkubiner inför ögonen på hela Israel.

23. Och Achitofels råd som han gav i de dagarna, var som om en man frågade efter Guds (Elohims) ord. Sådana var alla Achitofels råd även till David, även till Avshalom.