Andra Samuelsboken 19 SKB
1. Och man berättade för Joav: ”Se, kungen gråter och sörjer Avshalom.”
2. Och segern den dagen vändes i sorg för hela folket, för folket hörde sägas den dagen: ”Kungen sörjer sin son.”
3. Och folket smög den dagen in i staden, som folk som skäms när de drar sig undan och flyr i strid.
4. Och kungen täckte sitt ansikte och kungen ropade med hög röst: ”Min son Avshalom, Avshalom, min son, min son!”
5. Och Joav kom in i huset till kungen och sa: ”Du har idag dragit skam över alla dina tjänares ansikten, som idag har räddat ditt liv och livet på dina söner och dina döttrar och livet på dina fruar och livet på dina konkubiner,
6. i det att du älskar dem som hatar dig och hatar dem som älskar dig. För du har idag förkunnat att furstar och tjänare är ingenting för dig. För jag vet idag att om Avshalom hade levt och vi alla hade dött idag, skulle det ha behagat dig väl.
7. Stå nu upp, gå ut och tala till dina tjänares hjärtan, för jag bedyrar i Herren (Jahve), om du inte går ut, kommer inte en man att bli kvar hos dig över natten, och det blir värre för dig än allt ont som har drabbat dig från din ungdom till nu.”David återvänder
8. Och kungen steg upp och satt i porten. Och man berättade för folket och sa: ”Se, kungen sitter i porten,” och hela folket kom inför kungens ansikte. Men Israel hade flytt varje man till sitt tält.
9. Men hela folket kivades (tvistade) i alla Israels stammar och sa: ”Kungen räddade oss ur våra fienders hand och han räddade oss ur filistéernas hand, men nu har han flytt från landet för Avshalom.
10. Och Avshalom som vi smorde till kung över oss dog i striden. Och nu, varför sägs det inte ett ord om att föra kungen tillbaka?”
11. Och kung David sände bud till Tsadoq och till Evjatar, prästerna och sa: ”Tala till de äldste i Juda och säg: Varför är ni de sista att föra kungen tillbaka till hans hus?” För Israels tal hade kommit till kungen, att föra honom till hans hus.
12. ”Ni är mina bröder, ni är mina ben och mitt kött, varför ska ni då vara de sista att föra kungen tillbaka?”
13. Och säg till Amasa: ”Är du inte mitt ben och mitt kött? Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer därtill, om du inte blir ledare över armén inför mig oavbrutet i Joavs ställe.”
14. Och han böjde alla Juda mäns hjärtan, som om de vore en man, så att de sände bud till kungen: ”Kom tillbaka, du och alla dina tjänare!”
15. Och kungen återvände och kom till Jordan. Och Juda kom till Gilgal för att gå och möta kungen och föra kungen över Jordan.
16. Och Shimi, Geras son benjaminiten som kom från Bachorim, skyndade sig att komma ner med Juda män för att möta kung David.
17. Och där var 1 000 män från Benjamin med honom, och Tsiva husets tjänare och hans 15 söner och hans 12 tjänare med honom. Och de rusade ner i Jordan [och korsade den] före kungen.
18. Och de gick fram och tillbaka vid vadstället för att föra över kungens hushåll och göra det som var gott i hans ögon. När Shimi, Geras son, skulle gå över Jordan, föll han ner inför kungens ansikte.
19. Han sa till kungen: ”Låt inte min herre tillräkna mig synd, kom inte heller ihåg det som din tjänare gjorde orättfärdigt den dagen min herre kungen gick ut från Jerusalem, så att kungen skulle ta det till sitt hjärta.
20. För din tjänare visste inte att han syndade. Se därför har jag kommit först av alla idag från hela Josefs hus [de norra stammarna] för att gå ner och möta kungen.”
21. Men Avishaj, Tserojahs son svarade och sa: ”Borde inte Shimi dödas för detta, eftersom han förbannade Herrens (Jahves) smorde?”
22. Och David sa: ”Vad har jag att göra med dig, Tserojahs son, att du idag skulle bli min advokat? Ska någon man dödas i Israel idag? Vet inte jag att jag är Israels kung idag?”
23. Och kungen sa till Shimi: ”Du ska inte dö.” Och kungen gav honom sin ed.
24. Och Mefivoshet, Sauls son kom ner för att möta kungen och han hade inte haft skor på sina fötter, inte klippt skägget och inte tvättat sina kläder från den dag kungen lämnade till dagen då han kom hem i frid (shalom).
25. Och det skedde när han kom till Jerusalem för att möta kungen att kungen sa till honom: ”Varför gick du inte med mig Mefivoshet?”
26. Och han sa: ”Min herre kungen, min tjänare bedrog mig, för din tjänare sa: Jag ska sadla en åsna åt mig så att jag kan rida på den och gå med kungen eftersom din tjänare är lam.
27. Och han har förtalat din tjänare för min herre kungen, men min herre kungen är en Guds (Elohims) ängel (budbärare), gör därför det som är gott i dina ögon.
28. Trots att hela min fars hus förtjänade döden i min herre kungens hand, satte du din tjänare bland dem som äter vid kungens eget bord. Vilken rätt har jag till det? Och till att klaga till kungen?”
29. Och kungen sa till honom: ”Varför talar du vidare om detta? Jag säger: Du och Tsiva delade marken.”
30. Och Mefivoshet sa till kungen: ”Låt honom ta allt eftersom min herre kungen har kommit hem i frid (shalom) till sitt eget hus.”
31. Och Barzilaj, gileaditen, kom ner från Roglim och han gick till Jordan med kungen för att föra honom på vägen över Jordan.
32. Och Barzilaj var en mycket gammal man, 80 år, och han hade försett kungen med förnödenheter under tiden som han låg i Machanajim, eftersom han var en mycket stor man.
33. Och kungen sa till Barzilaj: ”Kom över med mig och jag ska försörja dig med mig i Jerusalem.”
34. Och Barzilaj sa till kungen: ”Hur många är dagarna av åren i mitt liv, att jag skulle gå upp med kungen till Jerusalem?
35. Jag är idag 80 år, kan jag skilja mellan gott och ont? Kan din tjänare känna smaken av vad jag äter eller av vad jag dricker? Kan jag fortfarande höra rösten av en man som sjunger eller en kvinna som sjunger? Varför ska då din tjänare bli en börda för min herre kungen?
36. Din tjänare ska bara gå över Jordan med kungen, och varför skulle kungen återgälda mig med en sådan belöning?
37. Låt din tjänare, jag ber dig, återvända så att jag kan dö i min egen stad, vid min fars och mors grav. Men se din tjänare Kimham, låt honom gå över med min herre kungen och gör mot honom vad som är gott i dina ögon.”
38. Och kungen svarade: ”Kimhan ska gå över med mig och jag ska göra mot honom vad som är gott i dina ögon och vadhelst du ber mig om ska jag göra för dig.”
39. Och hela folket gick över Jordan och kungen gick över, och han kysste Barzilaj och välsignade honom, och han återvände till sin egen plats.
40. Och kungen gick över till Gilgal och Kimham gick över med honom. Och hela Juda folk förde över kungen och hälften av Israels folk.
41. Och se, alla Israels män kom till kungen och sa till kungen: ”Varför har våra bröder Juda män stulit bort dig och fört kungen och hans hushåll över Jordan och alla Davids män med honom?”
42. Och alla Juda män svarade Israels män: ”Eftersom kungen är nära släkting till oss, varför är ni arga för denna sak? Har vi ätit på kungens bekostnad eller har någon gåva getts till oss?”
43. Och Israels män svarade Juda män och sa: ”Vi har tio delar (ordagrant tio händer är till oss) av kungen och även i David mer än ni. Varför föraktar ni oss (gör oss lätta) och inte låter denna sak vara först till oss att föra hem kungen?” Men Juda mäns ord var hårdare än Israels mäns ord.