Support Us

1. David talade till Herren (Jahve), denna sångs ord den dag då Herren räddat honom ur alla fienders hand, och ur Sauls hand (grepp). [Denna sång finns också som en Psalm, se Ps 18. Några skillnader: hand – hebr. kaf 2 Sam 22:1, jad i Ps 18:1. ropa – hebr. qara 2 Sam 22:7, sawa i Ps 18:7 klippa förutom – mibbalade” 2 Sam 22:32, zulati i Ps 18:32. Struktur: Sången är uppbyggd som en kiasm i flera nivåer. A Inledande lovprisning, vers 2-7    B Guds ingripande, vers 8-20      C Guds trofasthet, vers 21-30    B Gud ger kraft, vers 31-46 A Avslutande lovprisning, vers 47-51] ______Inledande lovprisning

2. Han [David] sa: Herren (Jahve) är min bergsklyfta (ointagliga bergskam, skyddade plats) och min borg (mitt starka fäste) och min räddare (befriare).

3. Min Gud (Elohim) min klippa (fasta punkt; mitt massiva berg) – till vilken jag tar min tillflykt [Matt 7:24], min sköld, min frälsnings horn [hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger] och mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd) mitt värn (min tillflykt, upphöjd plats, högt på ett berg) min frälsare (räddare)! Du räddade mig från våldet (ondskan).

4. Halleluja (värdig att prisas, allt lov till dig)! Jag ropade (höjde min röst i bön) till Herren (Jahve) och blev räddad från mina fiender.

5. Dödens rep omslöt mig, Belials flod (de ondskefulla kaotiska, sataniska) strömmarna (det forsande vattnet) förskräckte (angrep) mig [ville dränka mig].

6. Sheols (underjordens) rep virades (snärjdes) runt mig, dödens fällor konfronterade mig (snaror kastades mot mig). [Vers 5-6 formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den omslöt, förskräckte, virade och konfronterade David, se Ps 18:5-6.]

7. I min nöd (ångest, förtvivlan) ropade (höjde min röst i bön) jag till Herren (Jahve), jag skrek ut (ropade efter hjälp) till min Gud (Elohim). Han hörde min röst från sitt tempel [vers 10 antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas], mitt kvalfyllda skrik till honom (rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.Guds ingripande(Ps 18)

8. Då gungade jorden (upp och ner) och den skakade, bergens grundvalar darrade och skakade, eftersom han var vred (upptänd av ilska).

9. Rök steg upp ur hans näsa, och förtärande eld från hans mun, glödande kol slungades ut (antändes).

10. Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner, och han steg ner med mörka moln under sina fötter. [Det hebreiska ordet för ”böjde” är nata som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i ”krökta rum”. Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]

11. Han besteg en kerub [bevingat himmelskt väsen, se 1 Mos 3:24; 1 Kung 6:24-27; Hes 1:4-28; 10:20] och flög. Han svävade fram på vindens vingar.

12. Han svepte (dolde) sig i mörker (den mörka stormen var som en slöja), som ett tält (hydda, täckande skydd av tillfällig natur – hebr. sukka) runt sig, mörka vattensamlingar, täta (tjocka) moln i skyn.

13. Från strålglansen (det bländande skenet) framför honom flammade glödande kol (klot av eld, blixtar).

14. Herren (Jahve) dundrade i (från) himlarna, och den Högste (Elion) lät sin stämma höras.

15. Han sköt sina pilar och skingrade dem [fienderna], flammande blixtar förvirrade dem (panik och tumult bröt ut).

16. Havsdjupen exponerades (havets strömmar), jordens inre delar blottades vid ditt härskri (tillrättavisning, när du dånat med hög röst), Herre (Jahve), genom din kraftiga utblåsning från din näsa. [Effekterna av en stor jordbävning med sprickor, slukhål och avgrundsdjup målas upp.]

17. Han sträckte sig ner från höjden [med sin hand], tog tag i mig, drog mig upp (hebr. masha, samma ord som Mose, vars namn just betyder räddad från vattnet, se 2 Mos 2:10) från många (stora) vatten. [De stora haven är ofta en symbol på folk och nationer, se Upp 17:15.]

18. Han räddade mig från min starke fiende [i Davids fall Saul, se 1 Sam 31:1-4], och från dem som hatade mig, för de var mig övermäktiga.

19. De konfronterade när jag var som svagast (när jag var som en belägrad stad), men Herren blev mitt stöd. [Ordet ”stöd” används i Jer 3:1 om hjälpsändningar med förnödenheter och vatten till det belägrade Jerusalem.]

20. Han förde mig ut i frihet (en rymlig plats, stora vidder) [en efterlängtad kontrast efter att ha suttit instängd i en belägrad stad], han räddade mig, för han älskar (finner glädje i) mig.Guds trofasthet

21. Herren (Jahve) har behandlat mig (låtit mig få växa och mogna, gett mig lön) efter min rättfärdighet, på grund av mina rena händer (eftersom mina handlingar är oskyldiga) har han upprättat (fört tillbaka, belönat) mig.

22. Eftersom jag har följt (vaktat på) Herrens vägar (skyddat, lydit hans bud) och inte agerat ogudaktigt och avfallit från min Gud;

23. Eftersom jag har haft hans domar för ögonen, och inte vikit av från hans regler.

24. Jag har varit uppriktig (helhjärtad, levt med integritet) inför honom, och hållit mig borta (vaktat på min väg, skyddat mig) från synd (skuld, straff). [Ordet för uppriktig är ”tamim”. Huvudbetydelsen är att vara hel, fulltalig, utan någon brist. När ordet används om Gud beskriver det hans helhet och felfrihet. När det används om människor beskriver det inte någon som är helt utan synd, utan någon som är ärlig och har integritet där ord och handlingar hör ihop. Någon som är en hel människa med allt vad det innebär, det finns inga dolda rum, baktankar eller något gömt. Ordet för synd är ett brett ord som ordagrant handlar om att vika av från vägen. Betydelsen är rik och innefattar både synden, skammen och straffet.]

25. Därför har Herren (Jahve) behandlat mig (låtit mig få växa och mogna, gett mig lön) efter min rättfärdighet, på grund av mina rena händer (eftersom mina handlingar är oskyldiga) inför hans ögon har han upprättat (fört tillbaka, belönat) mig.

26. Mot den trofaste (helige, barmhärtige, kärleksfulle) [Ordet har samma rot som chesed som betyder nåd och omsorgsfull kärlek] visar du dig trofast (helig, barmhärtig, kärleksfull). Mot den uppriktige (helhjärtade, ärlige, sanne) [Ordet för uppriktig är tamim, se vers 24] visar du dig uppriktig (helhjärtad, ärlig, sann).

27. Mot den som renat sig (som en metall som hettats upp och orenheterna avlägsnats), visar du dig ren, men mot den moraliskt fördärvade (korrupte, förvridne, som medvetet väljer fel väg), visar du dig subtilt (motsatt, antagonistisk, i strid mot).

28. Du befriar (räddar) ett förtryckt (ödmjukt) folk, men dina ögon fäster du på de stolta och du tar ner dem (tvingar dem till ödmjukhet).

29. För du är min lampa [som håller mig vid liv, fysiskt och andligt], Herre (Jahve). Min Gud (Jahve) lyser upp mitt mörker.

30. För med (i) dig kan jag attackera (springa mot) en armé (en fiendes barrikad), med min Gud (Elohim) kan jag storma (hoppa över) en mur. [Fil 4:13]Gud ger kraft

31. Vad det gäller Gud (El) [den ende sanne Guden] – hans väg (sätt att agera) är utan brist (har integritet), Herrens löftesord (hebr. imrah) har visat sig vara sanna (är prövade) [Ps 12:7], han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom.

32. För vem är Gud (El) förutom Herren (Jahve), och vem är en klippa (berg, en säker och stabil grund) utom vår Gud (Elohim)?

33. Gud (El) som är mitt starka fäste och gjorde min väg utan brist (hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig).

34. Som gjorde mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna], och ställde mig på mina höga platser (höjderna). [Profeten Habackuk använder liknande språk, se Hab 3:19, ordet används också om offerplats som ofta var belägen på en hög plats.]

35. Som lärde mina händer att strida (tränade mig för krig), så att mina armar kunde spänna bronsbågen. [Kan syfta på en verklig båge dekorerad med brons/koppar i ändarna, eller så är det en poetisk beskrivning av övernaturlig styrka som kan böja en båge i metall. Pilbågen var en välkänd symbol för kunglig styrka både i Assyrien och Egypten vid den här tiden. Den assyriska solguden Ashur avbildas med en pilbåge. En relief som hittats i Assyrien, skulpterad ungefär samtidigt med David, beskriver hur Ashur ger en storslagen båge till kungen.]

36. Du gav mig din frälsnings sköld, din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig).

37. Du har berett plats för mina steg (utvidgat området under mig), mina anklar har inte gått ur led (mina fötter snubblade inte, tappade inte fotfästet). [Syftar på bilden av en hjort på smala bergsstigar.]

38. Jag förföljde mina fiender och slog dem, jag vände inte om förrän jag gjort slut på dem.

39. Jag förtärde dem och krossade dem, så att de inte kunde resa sig, de föll under mina fötter.

40. Du utrustade (gav, klädde) mig med kraft (styrka, mod) för striden (kriget), du fick de som reste sig upp mot mig att böja sig för mig.

41. Mina fiender drev du på flykten (du gav mig deras rygg och nacke), de som hatade mig tystade jag fullständigt (jag högg av dem som man hugger bort en gren).

42. De skrek (ropade, sökte efter hjälp), men det var ingen [av deras avgudar] som hjälpte, [de ropade efter hjälp eller skrek i avsky] mot Herren, men han svarade inte. [I Jona 1:14 finns exempel på hur hedningar ropar till Israels Gud. I Upp 16:10-11 vänder man sig mot Gud, inte i omvändelse, utan för att häda honom.]

43. Jag krossade (malde) dem [så fullständigt så de blev] som jordens stoft, jag stampade på dem som smuts (dy) på vägen [slängde ut dem som skräp på gatan], och trampade ner dem.

44. Du räddade mig från mitt folks (hebr. am) strider du satte mig som huvud över hednafolken (hebr. goj). Folkslag jag inte kände tjänar mig nu.

45. Främlingarnas söner krymper ihop (blir kraftlösa) inför mig, så fort de hörde om mig [ryktet om vad Gud gör], lydde de mig.

46. Främlingarnas söner tappade modet (vissnade, skrumpnade ihop), och kom haltande (darrande) fram ur sina gömslen (stängda platser, fästen).Avslutande lovprisning

47. Herren (Jahve) lever! Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast), upphöjd är Gud, min frälsnings klippa!

48. Gud (El) [den sanne Guden], den som ger mig fullständig hämnd [plural], den som lägger folken under mig,

49. den som befriar mig från mina fiender, den som lyfter upp (upphöjer) mig över de som reser sig mot mig, den som räddar mig från våldets man (mannen som plundrar och terroriserar – hebr. ish chamas).

50. Därför vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig inför folken, Herre (Jahve), och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i Rom 15:9.]

51. Ett frälsningens torn är han åt sin Konung [men även den jordiska kungen], han visar nåd (omsorgsfull kärlek) mot sin smorde (utvalde, kung) [Messias], mot David och hans säd [ätt, singular, se 1 Mos 3:15; Upp 19:11-16] för evigt. ______