Andra Samuelsboken 7 SKB

1. När kungen [David] satt i sitt hus [palats i Jerusalem] och Herren (Jahve) hade gett honom ro (vila) från alla hans fiender runt omkring,

2. sade han till profeten Natan: ”Se, här bor jag i ett hus av [vackert importerat] cederträ [från Tyros, se 2 Sam 5:11], medan Guds ark bor i ett tält.”

3. Natan sa till kungen: ”Gå och gör allt som ligger på ditt hjärta, för Herren (Jahve) är med dig.”Ett löfte om ett evigt hus [Davids intentioner är goda. Han ser sitt eget vackra hus och har just fört in arken till Jerusalem, se 2 Sam 6. Profeten Natan svarar på en gång, utan att rådfråga Herren och ger ett första svar baserat på vad som verkar bra. Det visar sig dock att Gud har andra planer. David hade ”spillt mycket blod och fört många krig”, se 1 Krön 22:7. Templet skulle byggas, men just nu var det inte Guds tid. Följande stycke är ett av de starkaste profetiska orden i hela GT. Stycket består av 197 ord och är det längsta ordet från Herren sedan Mose dagar då han talade på Sinai berg.]

4. Den natten kom ett ord från Herren (Jahve) till Natan som sa:

5. ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i?

6. Jag har inte bott i något hus från den dag jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till i dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel.

7. Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?

8. Nu ska du säga så till min tjänare David, så säger Härskarornas Herre (Jave Sebaot): Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, till att bli furste över mitt folk Israel.

9. Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig, och jag ska göra dig ett stort namn, som de största namnen på jorden.

10. Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer. Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr,

11. sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender. Nu säger Herren (Jahve) till dig att Herren (Jahve) ska bygga ett hus (släkt, dynasti) åt dig.

12. När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling [Salomo (1 Kung 1:30), men även Messias – Davids Son, se Matt 1:1; Luk 1:32] som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme.

13. Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt.

14. Jag ska vara hans far och han ska vara min son. [Citeras om Messias i Heb 1:5] Gör han något orättfärdigt ska jag straffa honom med människors ris och med plågor som drabbar människors barn.

15. Men min nåd (omsorgsfulla kärlek) ska inte lämna (vika från) honom, så som jag lät den lämna (vika från) Saul, som jag tog bort (lät vika undan) för dig. [Ps 89:34-36]

16. Ditt hus [David] och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid.”

17. Natan talade till David alla dessa ord från sin syn. [Allt Gud hade sagt.]Davids bön [David blir djupt rörd när han hör Natan berätta visionen från Herren om att en ättling till honom ska bygga Herrens tempel. Han går till uppenbarelsetältet där arken finns och sätter sig ned i Guds närvaro.]

18. Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens (Jahves) ansikte. [Troligtvis i tabernaklet.] Han sa [frågade bedjande till Gud]: ”Vem är jag, Herre Gud (Adonaj Jahve), och vad är mitt hus (min familj, släkt), att du har fört mig ända hit [en enkel herdepojke till att bli kung över Israel]?

19. Du har talat om detta som om det vore något litet i dina ögon (som om inte detta vore tillräckligt), Herre Gud (Adonaj Jahve). Även om framtiden för din tjänares hus [har du talat], detta är undervisning (hebr. torah) för människan, Herre Herre (Adonaj Jahve). [Människan är ordagrant hebr. Adam och kan syfta på löftet om en Frälsare i 1 Mos 3:15.]

20. Vad mer kan David tala till dig? [Detta är den tredje retoriska frågan. David refererar nu sig själv i tredje person, det är ett sätt att förstärka att han underordnar sig Gud, och perspektivet skiftar nu till att också vara Guds perspektiv. Ordet ’känner’ kan också översättas ’du har behandlat mig på ett speciellt sätt’.] Du känner din tjänare, Herre Gud (Adonaj Jahve). [Ps 94:11; 139:1]

21. Enligt ditt löfte (för ditt ords skull) och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och låtit din tjänare få veta (förstå) det.

22. Därför [tack vare löftet om ett evigt hus] är du [har du alltid varit] stor Herre Gud (Adonaj Jahve) – för ingen är som du, och ingen [annan] Gud (Elohim) finns förutom (utöver; bortsett från) dig, efter allt vi har hört med våra [egna] öron.

23. Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel, det som Gud (Elohim) själv kom och friköpte åt sig som sitt eget [1 Mos 12:1-3], för att göra sitt namn känt? [De första tre frågorna i vers 18 och 20 fokuserade på Davids personliga relation med Gud, här i den fjärde retoriska frågan skiftar fokus till Guds speciella relation med israeliterna:] Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar.

24. Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre (Jahve), har blivit deras Gud (Elohim). [Följande stycke, vers 25-29, är en kiasm med den centrala versen att Gud bygger Davids hus, se vers 27c.]

25. Och nu Herre (Jahve), ordet som du har talat angående din tjänare och angående hans hus, bekräfta det för evigt och gör som du har talat.

26. Och låt ditt namn bli förhärligat för evigt så att man säger: ’Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är Gud (Elohim) över Israel.’ Och din tjänare Davids hus (Davids dynasti) ska vara fast grundat inför dig.

27. För du Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim) har uppenbarat (avslöjat) för din tjänare och sagt: ’Jag ska bygga dig ett hus,’ därför har din tjänare tagit till hjärtat att be denna bön till dig.

28. Och nu Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), du ensam är Gud (Elohim) och dina ord är sanning, och du har talat (lovat) dessa goda ting (ord – hebr. davar; kan betyda både ord och sak, ting, föremål) till din tjänare.

29. Låt det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus så att det kan bestå för evigt inför dig, för du Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) har talat det och genom din välsignelse låter du din tjänares hus vara välsignat för evigt.”