Apostlagärningarna 11 SFB15

1. Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord.

2. När Petrus kom upp till Jerusalem började de omskurna angripa honom

3. och sade: "Du har varit inne hos oomskurna män och ätit med dem!"

4. Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt:

5. "Jag var i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig.

6. När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar.

7. Jag hörde också en röst som sade till mig: Res dig, Petrus, slakta och ät!

8. Jag svarade: Nej, nej, Herre! Det har aldrig kommit något oheligt eller orent i min mun.

9. För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent.

10. Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.

11. Samtidigt stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea,

12. och Anden sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom in i mannens hus.

13. Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus.

14. Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj.

15. Och när jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden.

16. Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i den helige Ande.

17. Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?"

18. När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv." Evangeliet når även hedningarna

19. De som hade skingrats genom förföljelsen som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de förkunnade ordet endast för judar.

20. Men bland dem fanns några från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiokia började de tala även till grekerna och förkunna evangeliet om Herren Jesus.

21. Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.

22. Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia.

23. När han kom dit och såg vad Guds nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta.

24. Barnabas var en god man, fylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara fördes till Herren.

25. Därefter begav han sig till Tarsus för att söka upp Saulus.

26. Han fann honom och tog med honom till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.

27. Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia.

28. En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle drabba hela världen – den kom också under Claudius regering.

29. Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judeen.

30. De gjorde så och sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.