Apostlagärningarna 16 SFB15

1. Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna, men hans far var grek.

2. Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus.

3. Paulus ville ha med honom på resan, och av hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom eftersom alla visste att hans far var grek.

4. När de reste genom städerna överlämnade de besluten som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt.

5. Och församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag. Under Andens ledning

6. Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de blev hindrade av den helige Ande från att förkunna ordet i Asien.

7. När de nådde Mysien försökte de ta sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.

8. Då reste de genom Mysien ner till Troas.

9. På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss!"

10. När han sett denna syn försökte vi genast ta oss vidare till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet för dem. I Filippi

11. Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake, och nästa dag till Neapolis.

12. Därifrån tog vi oss till Filippi, som är den största staden i den delen av Makedonien och en romersk koloni. I den staden stannade vi några dagar.

13. På sabbaten tog vi oss ut genom stadsporten och gick längs en flod där vi antog att det skulle finnas en böneplats. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade samlats där.

14. En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som vördade Gud. Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus predikade.

15. När hon och hennes familj hade blivit döpta, bad hon: "Om ni anser att jag tror på Herren, kom då och bo hemma hos mig!" Och hon övertalade oss. Paulus och Silas i fängelse

16. En gång, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka som hade en spådomsande och skaffade sina herrar stora inkomster genom att spå.

17. Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!"

18. Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att lämna henne!" Och i samma ögonblick for anden ut.

19. När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget inför myndigheterna.

20. De förde fram dem till domarna och sade: "De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar

21. och förkunnar seder som vi romare inte får anta eller följa."

22. Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas.

23. De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga.

24. När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.

25. Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och lovsång till Gud medan fångarna lyssnade på dem.

26. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrarna, och allas bojor lossnade och föll av.

27. Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsedörrarna stod öppna drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt.

28. Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte illa! Vi är här allesammans."

29. Då bad han om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas.

30. Sedan förde han ut dem och frågade: "Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?"

31. De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj."

32. Och de förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.

33. Redan vid samma timme på natten tog fångvaktaren med dem och tvättade deras sår, och han döptes genast tillsammans med hela sin familj.

34. Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.

35. När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där människorna."

36. Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!"

37. Men Paulus sade till dem: "De har piskat oss offentligt utan rättegång, fast vi är romerska medborgare, och kastat oss i fängelse. Och nu vill de skicka iväg oss i hemlighet! Å nej, de får komma hit själva och hämta ut oss."

38. Rättstjänarna framförde dessaord till domarna, som blev förskräckta när de fick höra att de var romerska medborgare.

39. De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden.

40. Men när Paulus och Silas var ute ur fängelset gick de i stället hem till Lydia, där de träffade bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan drog de vidare.