Apostlagärningarna 2 SFB98

1. När pingstdagen hade kommit var de alla samlade.

2. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt.

3. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem.

4. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

5. Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen.

6. Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas.

7. Häpna och förundrade sade de: "Är de inte galileer, alla dessa som talar?

8. Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål?

9. Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien,

10. i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom,

11. vi som är judar eller proselyter, kretenser eller araber - vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar."

12. De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan detta betyda?"

13. Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla av sött vin." Petrus pingstpredikan

14. Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: "Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord.

15. Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen.

16. Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

17. " Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar. "

18. "Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera."

19. "Jag skall låta under synas uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och rök."

20. "Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och härliga."

21. "Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst."

22. Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet.

23. Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom.

24. Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden.

25. David säger med tanke på honom: " Jag har alltid Herren för ögonen, han står på min högra sida för att jag inte skall vackla. "

26. "Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, också min kropp skall vila i det hoppet"

27. "att du inte skall lämna mig i graven eller låta din Helige se förgängelsen"

28. "Du har visat mig livets vägar, och du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte."

29. Mina bröder, jag får väl öppet säga er att vår stamfader David är både död och begraven, hans grav finns ibland oss än i dag.

30. Han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta någon av hans ättlingar på hans tron.

31. I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: "Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen."

32. Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det.

33. Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör.

34. Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger: " Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, "

35. "tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter. "

36. Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias."

37. När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?"

38. Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.

39. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar."

40. Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: "Låt er frälsas från detta bortvända släkte."

41. De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen. De troendes gemenskap

42. De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.

43. Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.

44. Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt.

45. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde.

46. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.

47. De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.