Apostlagärningarna 23 B2000

1. Paulus såg på rådet och sade: »Mina bröder. Jag har alltid, intill denna dag, tjänat Gud med gott uppsåt.«

2. Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid att slå Paulus över munnen.

3. Men Paulus sade till honom: »Gud skall slå dig, din vitmenade vägg! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men mot lagen befaller du dem att slå mig.« —

4. »Förolämpar du Guds överstepräst!« sade de som stod bredvid.

5. Paulus svarade: »Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju skrivet: En ledare för ditt folk skall du inte förbanna.«

6. Eftersom Paulus visste att en del av dem var saddukeer och en annan del fariseer höjde han rösten och sade till rådet: »Mina bröder, jag är farisé och mina fäder var fariseer. Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag nu har ställts inför rätta.«

7. När han sade så utbröt ett gräl mellan fariseerna och saddukeerna, och man delade sig i två läger.

8. Saddukeerna menar nämligen att det inte finns någon uppståndelse och inte heller änglar eller andar, medan fariseerna tror på allt detta.

9. Det blev ett väldigt ropande, och några skriftlärda som hörde till fariseernas parti reste sig och hävdade sin åsikt, och de sade: »Vi kan inte finna att den här mannen har gjort något ont. Tänk om en ande har talat till honom, eller en ängel.«

10. Grälet blev så häftigt att kommendanten fruktade att de skulle slita Paulus i stycken, och han kallade ner vaktstyrkan för att rädda honom undan dem och föra honom tillbaka till fästningen.

11. På natten kom Herren till honom och sade: »Var inte rädd. Så som du har vittnat om mig i Jerusalem måste du också vittna i Rom.«En sammansvärjning mot Paulus

12. Nästa morgon höll judarna ett möte och svor att varken äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus.

13. Det var mer än fyrtio män som deltog i denna sammansvärjning,

14. och de gick till översteprästerna och de äldste och sade: »Vi har svurit en ed att inte röra mat eller dryck förrän vi har dödat Paulus.

15. Ni skall därför nu tillsammans med det övriga rådet lämna in en anmälan till kommendanten, så att han skickar ner Paulus till er; säg att ni vill undersöka hans fall närmare. Vi står färdiga att döda honom innan han kommer fram.«

16. Paulus systerson hade emellertid varit där och fått reda på detta bakhåll, och han gick till Paulus i fästningen och talade om det.

17. Paulus kallade på en av officerarna och sade: »För den här ynglingen till kommendanten, han har något att berätta.«

18. Officeren tog honom till kommendanten och sade: »Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig, för han har något att säga dig.«

19. Kommendanten tog ynglingen vid handen och gick avsides med honom och frågade: »Vad är det du vill berätta för mig?«

20. Han svarade: »Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till rådet i morgon, för att de skall få utreda hans fall närmare.

21. Men gå inte med på det, för mer än fyrtio av dem har planerat ett bakhåll och svurit att varken äta eller dricka förrän de har dödat honom. De står färdiga och väntar bara på att du skall svara ja.«

22. Kommendanten sade åt ynglingen att inte tala om för någon att han hade avslöjat detta och lät honom sedan gå.Paulus förs till ståthållaren i Caesarea

23. Därefter kallade han till sig två av sina officerare och sade: »Tre timmar efter mörkrets inbrott skall tvåhundra man stå färdiga att gå till Caesarea, dessutom sjuttio ryttare och tvåhundra man hjälptrupp.«

24. De skulle ha med sig riddjur åt Paulus och se till att han kom oskadd fram till ståthållaren Felix.

25. Han skrev också ett brev av följande lydelse:

26. »Från Claudius Lysias till Felix. Högt ärade ståthållare.

27. Den här mannen hade gripits av judarna och var nära att dödas av dem, när jag ingrep med min trupp och förde honom i säkerhet sedan jag erfarit att han var romersk medborgare.

28. Då jag ville veta vad de anklagade honom för tog jag ner honom till deras råd.

29. Jag fann att anklagelserna mot honom gällde tolkningar av deras lag; något som förtjänar döden eller fängelse anklagades han inte för.

30. Eftersom det nu har meddelats mig att judarna planerar ett överfall på honom, skickar jag honom direkt ner till dig. Samtidigt har jag anmodat hans anklagare att föra sin talan mot honom inför dig.«

31. Soldaterna tog enligt sina order hand om Paulus och förde honom under natten till Antipatris.

32. Nästa dag återvände de till sin förläggning medan ryttarna fortsatte med honom.

33. När de kom fram till Caesarea gav de ståthållaren brevet och förde också in Paulus till honom.

34. Han läste brevet och frågade Paulus från vilken provins han var och fick veta att han var från Kilikien.

35. »Jag skall höra dig när dina anklagare också har infunnit sig«, sade han och befallde att Paulus skulle hållas under bevakning i Herodes palats.