Apostlagärningarna 4 B2000

1. Medan de talade till folket överraskades de av prästerna, tempelkommendanten och saddukeerna,

2. som inte kunde tåla att apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.

3. De grep dem och höll dem i häkte till nästa dag, eftersom det redan var kväll.

4. Men många som hade hört ordet kom till tro, och tillsammans var de nu omkring fem tusen män.

5. Nästa dag samlades de högsta styresmännen samt de äldste och de skriftlärda i Jerusalem.

6. Översteprästen Hannas var där liksom Kajafas, Jonatas och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt.

7. De lät föra fram apostlarna och frågade dem: »Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?«

8. Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: »Ni äldste och folkets ledare,

9. när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad,

10. då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er.

11. Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten.

12. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.«

13. När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var enkla och olärda män, förvånade de sig. De kände igen dem som följeslagare till Jesus,

14. och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa.

15. De befallde dem att vänta utanför rådet och överlade sedan med varandra.

16. »Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem är uppenbart för hela Jerusalem, och vi kan inte förneka det.

17. Men för att ryktet inte skall spridas ännu mer bland folket måste vi varna dem för att hädanefter tala till någon i det namnet.«

18. De kallade in dem och sade åt dem att aldrig tala eller undervisa i Jesu namn.

19. Men Petrus och Johannes svarade dem: »Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom.

20. Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört.«

21. Då gav de dem en ny sträng varning men släppte dem sedan. För folkets skull såg de ingen möjlighet att straffa dem; alla prisade ju Gud för vad som hade skett,

22. ty mannen som hade blivit botad genom detta tecken var över fyrtio år gammal.Bön om helig ande

23. Sedan de hade blivit fria sökte de upp sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem.

24. När de andra hörde det började de gemensamt be högt till Gud och sade: »Härskare, du som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer,

25. du som har låtit den heliga anden säga genom vår fader David, din tjänare: Varför förhäver sig hedningarna, varför smider folken fåfänga planer?

26. Jordens kungar träder fram och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans smorde.

27. Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk,

28. alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt.

29. Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord.

30. Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.«

31. När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den heliga anden och förkunnade frimodigt Guds ord.Egendomsgemenskap

32. Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt.

33. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd.

34. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman

35. och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.

36. Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son,

37. sålde också han en åker han ägde och kom och lade ner pengarna framför apostlarna.