Apostlagärningarna 6 SFB15

1. Vid den tiden, när antalet lärjungar växte, började de grekisktalande judarna klaga på de hebreisktalande över att deras änkor blev bortglömda vid den dagliga matutdelningen.

2. Då kallade de tolv samman alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden.

3. Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften.

4. Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst."

5. Alla de församlade gillade förslaget. De valde Stefanus, en man fylld av tro och den helige Ande, och dessutom Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia.

6. Man förde fram dem inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem.

7. Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem växte kraftigt. Även en stor grupp präster började lyda tron. Stefanus grips

8. Stefanus var fylld av nåd och kraft och gjorde stora tecken och under bland folket.

9. Då kom det fram några från synagogan som kallades "De frigivnas" – folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien – och började diskutera med Stefanus.

10. Men de kunde inte stå emot den vishet och den Ande som här talade.

11. Då intalade de några män att säga: "Vi har hört honom predika hädiska ord mot Mose och Gud!"

12. De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda och kom sedan och grep honom och förde honom inför Stora rådet.

13. Sedan skickade de fram falska vittnen som sade: "Den där mannen slutar inte att predika mot denna heliga plats och mot lagen!

14. Vi har hört honom säga att Jesus från Nasaret ska bryta ner denna plats och ändra på de seder som Mose har gett oss."

15. Alla som satt i rådet fäste blicken på honom, och de såg att hans ansikte var som en ängels.